"Då kan vi sätta igång å supa på allvar, pöjkar!"
"Ät så mycket ni kan, det är ju rötmånad" sa jag ironiskt, men menade faktiskt att de skulle äta ordentligt. Och det gick åt rätt bra. Men trots ett nyligen mottaget gammaldags brev av papper och med frimärke, som innehöll en artikel om rötmånad, så hävdar jag fortfarande att det bara är en myt. Som Jultomten, Påskharen och en någonsin kompetent försvarsminister. Det var min ömma moder som skickat brevet. Hon vill väldigt gärna att jag ska tro på "rötmånaden", men jag fortsätter envist vägra.
Jag drack nyligen upp en mjölk som var 5 dagar för gammal, och som smakade helt nyöppnad. Då jag igår undersökte ett ägg som jag fann i min kyl, och som gick ut den 9e Juli, kunde jag tydligt se att det var helt ok. Jag har trots allt läst biologi på LTU, och kan mina ägg. Vitans uppbyggnad skvallrade om att man nog kunde äta det där ägget även om två veckor också. Men så tar dom i ordentligt när dom datummärker ägg också, tar inga risker.
Något annat som talar emot rötmånaden, är att det är ett jävla långt land vi bor i. I skåne är nu de svarta vinbären i princip övermogna, men i Tornedalen finns knappt kart på buskarna ännu. Trots detta så är rötmånaden fastslagen till att verka mellan den 23e juli och den 23e augusti, i hela riket. Så blommor, buskar och djurs cykler ser annorlunda ut genom landet, men rikets förruttnelsebakterier har alltså synkroniserat klockorna, och verkar som en gigantisk enhet då de drar ut på korståg mot livsmedel och uppslagna sår?
Nej säger jag!
Av sällskapet fick jag en bok som handlade om arga lappar, samt en flaska vin. Boken är väldigt kul, och en av mina favoriter bland de arga lapparna är denna, uppsatt av en gammal kärring i något hyreshus; "Underkläder får inte tvättas i tvättstugan. De ska tvättas i handfatet, annars är det slöseri med vatten. Ni ungdomar bara slösar, med vatten och med annat. Under kriget fick man lära sig att vara sparsam."
Underbart. Hur resonerar man om man konfronteras med en dylik människa? Har hon verkligen stått och vaskat sina gamla rövfodral i handfatet de senaste 60 åren, bara för att resten av europa blev tvugna att ta uti med en Chaplinkarikatyr från Böhmen? Vi hade väl för djävulen ingen ransonering på vatten?
Driv kärringen från huset med facklor och högrepar!
Xrim: Jo, jag när ju inga naiva illusioner att "min" musik ska få Gäby att liksom glömma hela grejen, så den lille telningen bara pluppar ut smärtfritt och obemärkt.
Bäst just nu: Sill å potatis, och fest hos Hilda ikväll.
Sämst just nu: Jag är synnerligen orakad, vilket inte direkt åtgärdas i brådrasket.
I´m walking on sunshine! (gayest rubrik ever?)
Emelie och jag tyckte att vi nog kunde lägga ner det där vi hade, vad det nu egentligen var. Känns bra, okomplicerat och smärtfritt. Tankarna är på annat håll, i båda fallen.
Jag har äntligen lagt sista touchen på Gäbys skiva, dessutom. Tror jag iaf...
Saken är den, att Gäby ska ha barn
om ungefär 18 dagar. Under förlossningen ska musik spelas, och ingen mindre än undertecknad har fått uppdraget att bränna skivan som ska spelas. I ungefär 3-4 månader har jag letat, valt och ratat låtar som ska ligga på skivan, samt laborerat med i vilken följd de ska ligga. Ni som sett "High Fidelity" med John Cusack och då kunnat relatera till problematiken med att skapa ett perfekt "blandband", har kanske en uppfattning om vanskligheten i detta uppdrag.Denna "förlossningskiva" är min "Mona-Lisa" som skivbrännare, mitt Sixtinska kapell. Gillar hon inte den kommer jag förmodligen skicka mitt avskurna öra till någon. Nu ska jag bara hinna lämna över skivan också innan det är dags.
Vad mer förgyller tillvaron just nu? Jo just, jag oroade ju mig för hur jag skulle frakta arslet under kalaset nu, men det har löst sig! Jag har nämligen kommit över den här
utsökta gamla skapelsen utav märket "Nordstjernan" till det facila priset utav 250 riksdaler. Jag kallar henne "Den tunna bruna linjen". Färgen är nämligen metallicbrungrön, lite som proteinshakediarré med glans i. Everything is coming up Higge!
Xrim: Det är en härlig lekstuga för manliga män, den där kåken.
Judas: Bring it on, broder!
Bäst just nu: Själastärkande drinkande i glada vänners lag, föröver!
Sämst just nu: Elräkningen! Mer än dubbelt så dyr, men jag har fan inte gjort nåt? Jag ska ringa de jävlarna på Luleå energi och kräva förklaring! Jag kan redan höra samtalet... "Vänta bara tills vi drar igång Barsebäck igen, då kan ni stå här med er ruttna fiskevattendödande pissiga vattenkraft igen, å se dumma ut! Jag byter till Sydkraft, det ska ni ha jävligt klart för er!"
Krocket-Judas strikes again.
Igår var det en mycket trevlig fest hos Fanjunkarens kollega Bertil, som är skild och har ett hus utanför Luleå. Där skulle vi grilla och basta, samt spela lite Guitarr Hero. Vid tretiden var vi där; Fanjunkaren, Krocket-Judas, Bertil, Alf och jag. Bertil hade en schysst kåk, och välkomnade oss med varsin Victoria Bitter. Krocket-Judas drog fram en flaska ful-bourbon som hette "Old Dignity", och alla fick varsin skvätt.
Jag är mer en Mariokart-kille, och Fanjunkaren är måttligt road av Guitarr Hero, så vi satt mest och tittade på när de andra gossarna lekte. I gengäld fick vi i oss mer öl, och jag höll Fanjunkarens humör på topp genom att trolla fram en påse Dill & Gräslökschips från OLW, hans favoriter.
Efter att befryndat oss ett tag som bara manliga män kan, så var det dags för bastu. Bertil hade en fräsch liten bastu, med högtalare och ett pastelljuspel. Han hade även väldoftande tillsatser att hälla i vattnet som skulle kastas på stenarna. Plötsligt frågade han vad vi ville lyssna på i bastun, och innan någon hunnit reagera så hade Krocket-Judas fått sin vilja fram. "Modern Talking!" sa han, med en min som varken avspeglade ironi eller tvekan. "Höhöhö, måddärn tåking, höhöhö!" skrockade jag, och väntade på att Krocket-Judas skulle erkänna att han bara skämtade.
Något sådant gjorde han emellertid icke. Istället tog han det hela ett steg längre. Då jag, Alf och Krocket-Judas klättrat in och satt oss tillrätta i den lilla bastun, stack plötsligt Bertil in huvudet och undrade vilken lukt vi ville ha i bastun. Åter var Krocket-Judas steget före. "Honung" sade han med fast röst och ett kallt leende.
Jag: Vad fanns det å välja på?
Bertil: Tjära, Björk och Honung.
Jag: Mmm, tjära... och nu blev det? Honung?
Bertil: Jepp!
Jag: Okej... *kastade skeptiska blickar mot Judas*
Redan då vi bara var tre i bastun satt vi rätt tajt på översta bänken. Musiken gick igång, och en söt doft av varm honung steg upp ur aggregatet. Fanjunkaren var på väg in, men hejdade sig utanför glasdörren och la upp ett långt hjärtligt skratt av tillfredställelse, samt en smula skadeglädje. Till slut klev han in och satte sig nedanför mig, men hoppade upp då vi makade plats åt honom, eftersom Bertil också kom in.
Jag: Nu slipper du vara rädd att det ska komma något krypandes över axeln på dig, hehe!
Fanjunkaren: Hehehe... å fy fan.
Bertil: Här har ni, varsågoda! *delade ut fryskalla muggar i täljsten*
Alf: Vad är det? Minttu?
Bertil: Jajjamen.
Fanjunkaren: Nu kom det dåliga minnen tillbaka...
Krocket-Judas: Mmmm!
Jag: Shit, sist jag drack sånt här hamnade jag i fyllecell... i Piteå!
Så där satt vi alltså. Fem svettiga gossar, tätt ihopklistrade i växlande pastelljus samt aromen av varm honung, och drack mintlikör till tonerna av gammal tysk eurodisco.
Fanjunkaren: Det här gjorde du bara för att jävlas!
Krocket-Judas: Javisst!
Han var mycket nöjd med sig själv.
Moar: Skägget tvättas faktiskt varje dag!
Elin: Sexigt? Sexiga skägg finns bara i gayvärlden. Skägget är mer ett statement, ett begrepp, en karaktärsförstärkare! Det är visserligen en dålig bild det där...
Dagens citat: "Jag var ett så fult barn, att när jag lekte i sandlådan, så försökte katten gräva ner mig." Rodney Dangerfield
Bäst just nu: Sista arbetspasset innan en vecka ledigt, med Luleåkalas och allehanda försyndelser.
Sämst just nu: Höger öra spökar, möjlig risk för öroninflamation.
Nu sticker jag alltså norrut igen för att jobba 5 dagar. När jag kommer tillbaka kommer "Hur jag enna lärde mig tycka om spårvagnen, del 2."
Electric Six
Ville bara upplysa er om det. Trevlig onsdag!
En tjock kompis!
Avsnittet handlar om att saker som finns för att hjälpa oss sova bättre är bullshit. För att tydliggöra problemet, så har man med en försöksperson som lider av sömnlöshet i programmet. Han är stor och tjock, och åker till Las Vegas för att gå på en madrassmässa. Målet är att han ska hitta en madrass som hjälper honom att sova mer än en halvtimme på 48 timmar.
Han verkar kul, utstrålar humor och ett visst mått av intelligens. Väl i Las Vegas går han loss på rouletterna, strippbarerna och bufféerna. Han verkar kunna sina bufféer, och kungör erfaret att man på en buffé måste lägga vikten vid köttet; "You gotta go for the meat on a buffet, thats where you'll hurt them". Det är en klok och insiktsfull snubbe det där, vars idéer jag kan relatera till. Redan vid 12-års ålder ville jag ju misshandla Håkan Bråkan i "Sunes jul" för att han bara tog potatis på julbordet... det dumma lilla svinet...
Den tjocke killen har kul i Las Vegas. Han åker i limousine, åker runt med tjusiga slampor och står och hojtar i takluckan. Efter ett tag är han tämligen berusad och sitter i en bubbelpool. Alldeles blek, tjock och slö sitter han där, drickandes någon form av alkoholhaltig dryck ur något slags färgglatt kärl som påminner om en blandning mellan en leksakstrumpet och en stor bong!
Det är en mysig snubbe, och jag tänker att vi har mycket gemensamt. Han är visserligen rätt mycket tjockare än vad jag är, men ändå. Sen tänker jag på mina egna tjocka kompisar, om de är lika roliga.
Då slår det mig; jag har inga tjocka kompisar. Alla mina vänner är vältränade och välbyggda! I nästa sekund slog mig nästa grej; jag är mina kompisars tjocke kompis! Jag tänkte efter, och de har inga andra tjocka kompisar! Shit! Vilken jävla grej!
Det gör mig ju rätt unik i min bekantskapskrets. Kanske har jag en viktig social roll att fylla? Det här kommer jag att fundera vidare kring.
Det är iaf tur jag har skägget. Kring det råder inga tvivel, skägget är bra. Alla gillar skägg, utom lögnarna och de som ännu inte kommit till insikt!
Bäst just nu: Nu känner jag mig som en gris i England, fattar ni? Pigg!
Bäst just nu2: Jag måste röra ihop en marinad till grillköttet imorrn. Att skapa marinader gör mig lycklig.
Sämst just nu: Jag måste ut å låsa moppen...
Att mörda en förkylning.
Med febervärk i nacken släpar jag mig ut på toaletten och hostar upp något som ser ut att ha runnit ut ur Birger Schlaugs fru.
När allt detta kom över mig igår, var det för sent att köra till apoteket. Men idag var jag där! Jag köpte slemlösande, alvedon och nässprej. Nu ska förkylningen fanimej få se vem den fuckar med. Det regnade lite när jag körde dit, men det var rätt lugnt, jag anlände till apoteket relativt torr. När jag skulle hem, då hade emellertid himlen öppnat sig. Det vräkte ner regndroppar stora som hoskeblaffor, och jag försökte förgäves vänta ut regnet i hallen utanför apoteket, sittandes på en stol för gammalt folk som väntar på färdtjänst.
Efter att ha upplåtit platsen till en stendöv gubbe, och lyssnat en stund till hans raljerande om regnmätare och folk som tränger sig in framför bilen från andra filen och stänker ner vindrutan, så begav jag mig ut i regnet och hoppade på moppen igen. Korsningen vid Holms konditori var översvämmad. Vattnet nådde upp till fotplattan på moppen, och jag fnissade förtjust åt att få köra vattenskoter en stund.
På hemvägen snippte jag förbi Ica och köpte bl.a. honung, te, svart vinbärssaft, citroner, mjölk, stjärnanis och kanelstänger. Här ska fanimej bryggas dekokter, så matvarorna tror de har hamnat hos Magica de Hex.
Jag vet inte vart fan mitt immunförsvar håller hus. Kanske har mjälten skurit ner på det, eller privatiserat? Kanske har Makrofagerna och Antikropparna åkt på semester till rövhålet, för att där fördriva dagarna med att experimentera med droger och spänna på slampiga Trombocyter? Det skulle inte förvåna mig! Allt har ju bliivt upp-å-ner sen de där jävla kommunisterna klädde ut sig till borgare och tog makten i det här lagoma slaskhålet.
Men nu är alltså förkylningens dagar räknade! Med mina supermedikamenter och välgörande brygder, ska förkylningsjäveln nu få en rejäl jävla uppsträckning, och drivas på flykten likt fransmän till ljudet av tyskt stöveltramp! Nu ska lungorna rensas, och Schlauget hostas upp! MACH SCHNELL!
Nu ska jag värma på en gryta vinbärsaft med stärnanis, kanel och citronskal, sen ska jag missbruka bromhexinhydroklorid och gå på Nasofermen likt Sanna Bråding på en krogtoalett!
Pentex: Den smakar oftast lite beskt.
Dagens citat: "Det är inget fel i att skjuta, så länge rätt människor blir skjutna!" Clint Eastwood.
Bäst just nu: Det har redan börjat lossna i lungorna! Nyss kom något loss, så jag trodde det var antikrist som var på väg upp!
Bäst just nu2: Att jag hänger på Fanjunkaren och Krocket-Judas till nån trevlig och frisläppt 60-talist med pastellbelysning i bastun imorrn. Öl kommer att intagas, och gifter att utsvettas.
Sämst just nu: Äh, nu är det smooth sailing!
Hur jag enna lärde mig tycka om spårvagnen, del 1.
Hej kära läsare.
Fanjunkaren var här alldeles tills för nyssens (Higge Erövraren fortsätter att testa gränserna för vad som är acceptebelt i det svenska språket). Vi hade en gemytlig afton, och sökte svaret på livets gåtor i allehanda svunna erfarenheter. Vi kom till exempel fram till att unga tonårskillar är sin egen sexualitets värsta fiender, eftersom de i sin enfald prioriterar sin sociala status, framför att få det första nuppet bortgjort. D.v.s. att om de har korn på en villig jänta, så lägger de vanligen ner projektet om killpolarna tycker att flickan inte är tillräckligt välskapt. Det kan t.ex. handla om ytliga blodkärl eller stora framtänder.
Vi svor över dessa dumheter, och konstaterade att tonårskillar är dumma i huvudet. Vi fastställde att om vi någonsin får söner, så ska vår bittert empiriska vishet med eftertryck piskas in i dessa, så de slipper upprepa våra själstärande misstag.
All denna vishet förvärvade vi ur en liter Lauders, och med marginell hjälp av Lindblom (trots trugningar) som kikade in senare, så satte vi sprätt på den i form av ett flertal "Irish Coffee".
Whiskyn hade inhandlats tillsammans med en ansenlig mängd öl på Danmarksfärjorna, eftersom jag skulle göra en avstickare till Göteborg och befrynda mig med bloggerskan Lintin.
Det är om detta dagens inlägg ska handla. Jag anlände förrförra fredagen i Göteborg med tåg, och skulle möta henne på Centralen. Jag hade inga större förväntningar på det hela, utan såg mest fram emot att få se Götet guidad av en slug och söt inföding. Det hela skulle dock visa sig bli en exceptionellt trevlig erfarenhet, vilket jag började ana så fort jag fick träffa det blonda sommarklädda yrvädret.
Lintin: Heej! *kram* Gick resan bra? Yes, no, maybe?
Jag: Hej, hehe... jodå, helt okej.
Lintin: Välkommen till Göteborg... Vad vill du se?
Jag: Uhmmm.... Feskekörkan!
Lintin: Haha, jasså! Feskekörkan it is!
Jag: Sweet!
Lintin: Då måste vi gå till pressbyrån i Nordstan först, så du kan köpa ett "100-kort" så du kan åka spårvagn.
Jag: Uhh... spårvagn?
Lintin: Javisst! Nu går du fram och ber henne i kassan om ett 100-kort.
Jag gjorde som jag blivit instruerad, och följde sedan min ciceron ut till ett stort torg där Gustav II Adolf stod staty.
Jag: Aah, vilken hjälte! Gamle Gustav...
Lintin: Du är ju snygg, mycket snyggare än på bilden. Den gör dig inte rättvisa.
Jag: Ähm... höhö... tack. Va? Hon har inte noterat rondören?
Lintin: Fast det här kan du skippa, vad har du tänkt med det? *petar i skägget*
Jag: Hehe, nä det ska vara kvar... jag vet inte vad planen är, men jag känner att det har ett högre syfte... något stort.
Lintin: Haha, jasså? näää....
Jag: Du kommer att lära dig. Alla gillar skägget.
Lintin: Nu ska vi ta bussen!
Jag: Buss? Inte spårvagn?
Lintin: Nä, dom jävlarna river upp rälsen och lägger om den, så vagnarna har ersatts med bussar.
Jag: Vilken lång buss... såna här använder dom i Luleå bara då det är många fyllon som ska hem med nattbussarna.
Vi åkte hem till Lintin som bodde högt upp i ett hus med hiss. På vägen gick vi förbi en lodis som lite gemytligt hade halat ut drulen för att urinera i en häck bredvid gångstigen. Han höll inte i den med händerna, utan gestikulerade istället lite fryntligt och bad om ursäkt för sitt beteende, samt sluddrade något om att han var törstig. Jag gladdes åt lodisens artighet, och försäkrade att jag inte tog någon anstöt. "Jag känner att Göteborg kommer att visa upp sin bästa sida för dig", skojade Lintin luttrat.
Lintins lägenhet var "compakt living", men mysig och inbodd. Jag satte ner packningen och laddade kylen med öl, och så for vi ut i Göteborg för att undersöka Feskekörkan. Vi åkte buss och spårvagn, gick runt i gamla kvarter och lummig grönska. Lintin pekade ut några av sina favoritställen, och några av mina tidigare erfarenheter (mestadels trafikrelaterade tråkigheter) av Göteborg kom på skam. Glatt beundrade jag om vartannat gamla befästningar och statyer från fornstora dagar, samt hamnkranar och jättelika torrdockor. Göteborg is the shit!
På vägen avslöjade Lintin något jag hade svårt att smälta.
Jag: Fan va gött å äntligen få se Feskekörkan!
Lintin: Haha, jasså?
Jag: Jepp... hela ens skolgång fick man itutat sig om den där fiskhallen så fort götet nämndes, så nu måste jag se om det stämmer, eller om det också är lögn... som det där med samerna!
Lintin: Samerna?
Jag: Javisst, här nere fick man ju lära sig i skolan att det är så synd om de förtryckta samerna... men i själva verket är de djävulen förstår du... Djävulen! Teufel!
Lintin: Va? Har de inte förtryckts och hunsats?
Jag: Äh, inte mer än andra... de är rika och giriga rasister, de har helikoptrar och har fuckat upp ekosystemet totalt med tjuvjakt och rovdjursförintelse. Ingen gillar dom egentligen där uppe... visst känner jag bra samer, men de blir lidande i inbördes stridigheter.
Lintin: Oj! Jag har förresten aldrig varit i Feskekörka!
Jag: Bwah? Vaddå menar du? Driver du med mig?
Lintin: Nej... jag har aldrig varit där!
Jag: Men du vet ju vart det ligger?
Lintin: Jo men ändå.
Jag: Du är ju från Göteborg!!? Du gillar ju fisk!??
Lintin: Ja, men det har liksom inte blivit!
Jag: Shit, vilken grej.... hoho!
Feskekörka var mindre än jag trott, men fylld av fantastiska läckerheter! Likt ett litet barn rantade jag runt och sög med blicken aromen ur allt fantastiskt som låg framme i diskarna. Ostrukturerat pladdrade jag högt om allt jag såg. "Hihihi, titta! Kummel, Röding, Kungskrabba, iiihihihi, Havskräftor!". Av en go gubbe köpte jag en bit rökt Ål, som jag slog fast skulle utgöra nästa dags frukostpålägg. Lintin hade aldrig smakat Ål, varför jag glatt började raljera om allt möjligt Ål-relaterat. Luad Ål, stekt Ål, halmad Ål, flatrökt Ål, inkokt Ål, stekt Ål, ålagillen och hur man rensar en färsk Ål, samt de gamla mytomspunna brunnsålarna!
Plötsligt var vi hungriga, och Lintin tog med mig till en av sina favoritrestauranger. Den hette "La Sombrita", och var väldigt gemytlig. Jag beställde en fisk och skaldjursgryta med bröd, med en "Sol" att dricka. Lintin tog grillad Tonfisk och en Loka. Då jag fått för mig att Göteborg var en svindyr stad, så hade jag inga höga förhoppningar på matens kvalité. Grytan skulle nämligen bara gå på 95 spänn. Fast jag tyckte det var märkligt att dom bara tog 35 spänn för en öl som är förhållandevis dyr på systemet, och som skulle gå på runt 50 spänn på lokal i Luleå.
Fisk och Skaldjursgrytan visade sig dock vara smått fantastisk. I tjockt delikat spad, simmade stora kuber av vad som föreföll vara Hälleflundra, tillsammans med stora räkor och bamsiga Grönmusslor i sitt skal. Jag smakade på det, och avgjorde att det var en av mina främsta matupplevelser någonsin.
Jag: Dra åt helvete... ojoj...
Lintin: Var det bra?
Jag: Ja fy faan... ojojoj... *stoppade en sked i Lintin, som spärrade upp ögonen av förtjusning*
Lintin: En sån blir det lätt nästa gång du!
Jag: Jag måste klassa detta som en av mina främsta smakupplevelser på restaurang någonsin... betyder det då att maten är riktigt jäkla bra, eller att jag levt ett torftigt liv?
Lintin: Hahaha, jaa... jag vet inte, men vad spelar det för roll egentligen?
Jag: Nä... sant... Den här bärsen skulle lätt kosta 20 kronor mer i Luleå... jävla ockrare! Och maten skulle inte kosta under 150!
En plötslig önskan att spöstraffa och prygla norrländska krögare kom hastigt över mig, men försvann då jag begravde tänderna i en av räkorna. Det var en räka, som skulle kunna få den pilskaste straffånge att välja bort Tilde Fröling och Salma Hayek, nakna, omslingrade och honungsmarinerade.
Här, kära läsare, gör vi en paus. Resten förtäljs i del 2. För er som tycker tidsfaktorn verkar märklig i början av inlägget, kan jag tillägga att de två första raderna skrevs i natt, efter att fanjunkaren just cyklat hem.
Synd om just nu: Fanjunkaren, som traumatiserats svårt av att ha tappat sin 30 GB video-iPod i marken under en cykeltur.
F: Jag tappade min iPod i marken när jag cyklade! Den gled ur fickan och for i backen!
Jag: VA!?? Hur gick det?
F: Det var traumatiskt, den blev repig och stött... nu vet jag hur det känns att tappa ett spädbarn i marken, det måste vara ungefär samma!
Jag: Ojoj... Hemskt! Funkar den då?
F: Ja, faktiskt...
Jag: Vilken jävla tur! Puh!
Bäst just nu: Att jag inte är det minsta bakis, trots en diger mängd Irish Coffee igår.
Sämst just nu: Att jag har någon slags gryende förkylning.
Dagens citat: "Lycka är att slå ner rebeller, att besegra och kuva sina fiender, att få dem att undergivet jämra sig och att bruka deras kvinnors liv och navlar som säng." Djingis Khan
Kul kille!
bbl
Nu måste jag åter åka norrut, varför bloggen kommer att vara öde ett tag.
Ha de!
Reflektioner från Gate 38.
Visste ni förresten att man fortfarande får frukost på SAS morgonflygningar? Det visste inte jag...
Flygvärdinna: Vill du ha frukost?
Jag: Öhm?
Flygvärdinna: Vill du ha frukost?
Jag: Ehe... Är det gratis?
Flygvärdinna: Ursäkta?
Jag: Är det gratis?
Flygvärdinna: Jadå!
Jag: Jamen då kan jag ta det.
Det stank pöbel om hela situationen, men det sket jag i. Gratis är gott, som dom säger.
Planet var en liten Fokker 100, med två blonda flygvärdinnor (eller vad man kallar dom). En ung, bara strax över 20, och en äldre på runt 35. Båda var väldigt söta, men den unga såg lite moloken ut. Den äldre föreföll vara på tjocken. Den unga hette Rebecka, det snappade jag upp av namnbrickan. Jag vågar dock aldrig titta så länge på namnbrickan, eftersom den sitter på ena bröstet. Jag tycker det är pinsamt att behöva fokusera blicken på bröstområdet, för att sedan kanske möta objektets blick när man släpper upp blicken. Kan dom inte ha den på axeln istället?
När jag ser äldre kabinpersonal börjar förövrigt alltid fantasin skena iväg med mig. Nu var den äldre iofs bara runt 35, men när det rör sig om värdinnor i 50-årsåldern, med generöst applicerad make-up och tecken på skönhetsoperationer, då kan jag inte hjälpa det. "Hur många löpmeter pilotschlong har den där hunnit avverka sen -78?" tänker jag.
Man har ju hört hur det var förr i tiden. Rökning var tillåten ombord, piloterna var salongsberusade och flygvärdinnornas rumpor var allmän egendom. Planen landar, värdinnorna letar upp trosorna som flärpts runt i cockpit, eller sitter kring skallen på andrepiloten. Så kliver personalen av och strosar in på flyplatsen, där det satts fram diverse snittar åt dom. Kanske hinner man dra i sig några linor av det vita, och tappar aptiten. Snittarna försnillas raskt av lastare och övrig markpersonal, medan piloter och kabinpersonal körs till hotellet i en gammal förlängd dieselmercedes.
Taxichauffören sitter luttrad bakom ratten, och noterar hur kaptenen och andrepiloten roffat åt sig varsitt lår av den yngsta värdinnan, medan de diskuterar Baleariska luder. Inne på hotellrummen länsas minibarerna, och det dras upp linor av det vita på glasborden. Flygvärdinnorna skuttar fnissande runt endast iförda sina blåa båtmössor. Uppåt väggar och gardiner skvätts det allehanda kroppsvätskor i sådan myckenhet, så en kriminaltekniker med UV-lampa skulle ha krupit ihop och börjat gråta.
Ett smutsigt släkte, flygfolket!
Gårdagen tillbringades av mig och Pepino mestadels i vårt gamla hus, som nu ska rensas ut för att kunna säljas. På uthusets vind låg mängder med bråte, uppblandat med musbajs och smulat papper. Förtvivlade insåg vi att det skulle ta dagar att sortera skiten, varför Pepino ringde kommunen för att fråga vad det skulle kosta att lämna in det som osorterade grovsopor. Kärringen på andra sidan luren lät dock som en riktigt beklämmande gammal surbyråkrat, så han kunde inte låta bli att driva lite med henne.
Pepino: Hej, jag undrar vad det skulle kosta att lämna in osorterade grovsopor på återvinningsgården?
Soptanten: 40 kronor säcken!
Pepino: Det är ju en hel måltid!
Soptanten: Mhm...? Sen måste man ändå sortera ut saker som batterier och sådant.
Pepino: Ja, batterier är där! Men måste jag verkligen sortera ut dom?
Soptanten: Javisst måste du det! Och om där finns färburkar och kemikalier!
Pepino: Färgburkar är där, ja.
Soptanten: Det får du minsann lov att sortera ut iaf!
Pepino: Jasså... det är inget som naturen kan ta hand om då?
Soptanten: Nej verkligen inte!
Pepino: Nähäää? Jamen tack då!
Soptanten: Tack, hej!
Sämst just nu: Att det finns MAX istället för Burger King på Arlanda.
Bäst just nu: Rotböta med Olefin och gänget om ett par veckor.
Och Grattis till lillasyster Agnesius som fyller 11 idag!
Smooth sailing on Skånish territory!
Jag har alltså tillfälligt brutit min exil för att under en vecka besöka moderlandet. Detta Terra Scania, med sina oändliga slätter, sin lummiga grönska, sin havererade integrationspolitik och sin matglada befolkning.
Det började bra, och det skulle bara bli bättre. På flygplatsen hämtade Pepino (lillebror) mig i sin nya pengaätare, en BMW M3. Vi stannade till på Shell i Ängelholm, varvid jag hoppade ner i förarsätet. Jag släppte försiktigt loss blyfoten, och satte glatt kurs mot E4an i Östra Ljungby. På påfarten lät jag det tyska undret varva ut i 2an, sen 3an o.s.v. Strax passerade hastighetsmätarnålen 230, och jag slog av lite på farten för att säkrare kryssa mig förbi pöbeln och långtradarna.
Fantastiskt kul!
Jag dumpade packningen hos farsan, tog en bil och körde för att hälsa på andra familjehalvan hos Moar. Hon hade en hemmaskjuten vildsvinstek färdig, av vilken jag lät mig väl smaka. Sen socialiserade jag med syskonskaran några timmar, och uppdaterades på vad de hittat sen jag såg dom sist. Främst har de växt!
Efteråt var klockan runt 23, och jag ringde Ajax för att kolla om han var sugen att åka upp till Båstad för att titta på degenerater och b-kändisar. Det var han, så vi puttrade dit och satte oss uppe på muren utanför Peppes Bodega. Som i en bubbla som ingen tog någon notis om, satt vi och tittade på, skrattade åt och kommenterade en aldrig sinande ström av stekare, stekargroupies, gamla gubbar med unga damer, unga damer i vingligt högklackat, ridande poliser, fulla minderåriga och butiksbiträden från solna, utklädda till stekare.
Ajax: Fi fan va här e gött å seda!
Jag: Japp... fan va möed bylingar här e?
Ajax: Ja, fi fan... di slappe jevlana e övorrallt!
Jag: Rälit....
Ajax: Ja, fi fan... Kolla hon, den får man nock betala för!
Jag: mmm... hehe, kolla där, hur fan kunde dom där rymma ur aborthinken och övorrleva?
Ajax: Hehe... fi fan, kolla denne då, lätt att han har dratt i saj nåd olämplit.
Jag: En hel del som kliar saj om snoken hela tiden.
Ajax: Kolla nu, nu är dragspelaren å pissar där för tredje gången sen vi kom!
Jag: Håhå, de e ju 2400 spänn i bötorr forr forrargelseveckande beteende...
Ajax: Ska vi ente ha en flabb kaffe på ditta?
Jag: Ja ble minsju sugen på en stattoilasluring! Vi tar de på stattoil i ängeholm.
Ajax: De låtorr som en jevvla bra idé du!
Dagen efter var lunch på Väla och sedan kort Danmarksbesök med Ajax för att proviantera dryckjom. På kvällen följde pizza på Sveriges, och därmed världens (italienare kan inte baka pizzor) i särklass bästa pizzeria; "21an" i Klippan. Jag och Ajax var där, och Pepino dök senare upp på motorcykel. När jag hånat honom färdigt för hans stora skinnställ, kom pizzorna. Vi fick även sällskap av Py, en trevlig jänta som tydligen läser min blogg (hej Py). Vi underhöll henne bäst vi kunde med gamla historier om hur vi pinat Pepino som barn.
Jag: Innan hade vi en våningsäng, då brukade jag tejpa fast hans ena arm i stegen, sen låg han där och försökte vända sig, hehe. Sen så sov han alltid me flabben öppen, så jag sprutade nässprej i den, hahaha *imiterar en snörvlande och smackande Pepino*
Ajax: Sen skulle vi stoppa ner han i skithusstolen, jävlar vicket liv de ble på han då!
Jag: En annan gång när han gick upp för å pissa, så klev ja opp å låtsades gå i sömnen, hahaha. Fan va han glodde och hade sej!
Pepino: De hade ja glömt, de me dassastolen...
Jag: Ja... det hade ja nästan litta dålit samvete för... fast vi stoppa ju aldrig ner dej.
Ajax: Ah va fan, de kan man skita i!
Senare åkte vi hem till Pepino för att kolla in hans lya. Där bjöd han på 18-årig Macallan, gudarnas nektar!
Pepino: Vill du ha Laffrojg ellorr Macallan?
Jag: Forr jävelen, Macallan! Ja bler sur i bugen au Laffrojg!
Pepino: Okaj... denne flaskan köpte ja i Tyskland för 1000 spänn!
Jag: Ah fi faan...
Pepino: Men de e de vart! *slår upp*
Jag: Åh-håhååå... Fi faaan så go den e...
Ett par synnerligen lyckade första dagar hemma i moderlandet.
Följande dag tog jag tåget upp till Göteborg, för att festa en sväng med eminenta bloggerskan Lintin, och uppleva Götet med en tvättäkta göteborgare vid min sida. Det blev en extremt trevlig resa, som kommer att redovisas i nästa inlägg.
Bäst just nu: Göttebörg. Jag tvingas nu revidera min tidigare uppfattning om Göteborg!
Sämst just nu: Lite tid, mycket att göra.
Myrlejonet!
Den här 
lille gynnaren har i många år fascinerat entomologen i mig. Det är ett Myrlejon och den är i själva verket en larv till en slags slända. I likhet med de flesta andra sländlarver, är den ett fruktansvärt rovdjur. Den gräver ett litet trattformat hål i sanden, i vilket den placerar sig själv i mitten. Där ligger den nergrävd så endast käkarna är synliga! Hux flux kommer en liten myra spatserandes över kanten, och glider då ner mot Myrlejonets käkar. För att myran ytterligare ska tappa fotfästetn sprätter det lilla lejonet sand på den. Vips är myran inom räckhål och blir huggen av lejonet, som suger den ren och kastar iväg skalet över kanten på hålet.
Känner ni igen principen? Just det, Myrlejonets storebror Sarlaccen 
var ju faktiskt ansvarig för Clint Eastwood inspirerade prisjägaren Boba Fett's 
död i "Return of the Jedi".
Jag har aldrig sett ett myrlejon i verkligheten! Men vet ni vad jag skulle göra om jag hittade ett? Jag skulle gräva upp det och lägga det i en myrstack! Det skulle bli ett steg i rätt riktning vad gäller att försöka återgälda myrorna för all skit man utsatt dom för genom åren. Kanske stoppade man en smällare i en stack en gång, och kanske tävlade vi att äta myror i fyllan på en p-ficka utanför Skellefteå en gång. Och skulle någon fråga om jag någonsin urinerat på en myrstack, så skulle jag inte ärligen kunna neka!
Vilken fruktansvärd sadism!
Nej, det är dags att försöka kompensera dessa insektsvärldens judar. Ständigt råkar de ut för något elände. De förgiftas, besprutas, pissas på, trampas ner, bränns med förstoringsglas, sprängs, äts på överlevnadskurser och omsjungs som svagsinta fyllerister ("Balladen om den kaxiga myran" av Stefan Demert). I själva verket är de hårt arbetande nyttodjur. Är du t.ex. Rådjursjägare och behöver rensa en horntrofé, så stoppar du bara djurskallen i stacken en vecka. Efter det är den ren.
Jag tänker alltså att en början är att gräva upp den där lille Sandgrops-Hitlern och överlämna honom till Krigsrätten i myr-Israel.
Myrlejon, you are fucked!
Roger: Jo, det låter ungefär som jag minns det. Hälsa familjen!
Bäst just nu: Leonard Cohen
Sämst just nu: Jag ska igenom metalldetektorn på flygplatsen imorrn, det gör mig alltid så jävla nervös!
Au revoir!
Jag hoppas tamejfan där är afrikansk värme när jag kommer dit, och att de där jävla brännmaneterna inte hunnit före! Pentex, håll mig uppdaterad! Förresten vet jag inte varför så många skåningar flyttar norrut. Inte fan är det för det behagliga klimatet, eller den väloljade trafikrytmen iaf.
Elin: Jag tycker Herodes är skoj när han vill att Jesus ska gå över hans pool! "Rent " betackar jag mig för, jag har hört vad den handlar om. Nån snyftare om ytterligare ett gäng lortiga hippies (nu förpassade till en lägenhet), varav någon får Sodomi-sjukan och sätter tofflorna. Nej tack! Dessutom fixar jag inte liveprylar, det blir psykakuten efter andra akten med halvt avgnagda handleder och rödgråtna ögon.
Musikaler suger röv!
Och när Olefin brukar prata om "Rent", så brukar jag vanligen bli full i skratt. Vad är det för sinnesvåldtagande grölsmörja? Clint förbjude!
Andra ohyggligheter som är värda att nämna på temat, är exempelvis "Chicago". För att göra det ruttna temat med irrationellt sjungande ännu värre, så har man satt Richard Gere i en av de ledande rollerna. Man har på så sätt lyckats dubblera styggelsen, skapat ett monster. Det är kort sagt som skit med bajs på!
Med all respekt för Björn och Benny, den nya "Mamma Mia"-filmmusikalen med Meryl Streep och Stellan Skarsgård kommer jag aldrig att se. Men Herrar B & B kommer att göra sig en snuskig förmögenhet på skiten. Och Abbas gamla album, som redan säljer två miljoner varje år, kommer förmodligen att åter sälja som smör. Det är kul.
MEN... nu ska det erkännas, att jag faktiskt inte kan låta bli att gilla vissa musikaler. Det är nämligen så bra musik i dom, att man köper hela konceptet med det absurt löjeväckande och orealistiska tramset med att karaktärerna börjar sjunga och flamsa istället för att bara säga vad fan de vill ha sagt.
"Jesus Christ Superstar" är en av dessa, och "Grease" är en annan. "Hair" är en tramsig historia om ett gäng smutsiga hippies. Men trots att jag inte gillar Treat Williams, så kan man ur Hair-bullen plocka russinen "Aquarius" och "Let the sunshine in".
Men, det kommer mera. Musikalen "Annie" (vi ska nu ha väääldigt klart för oss att detta gäller filmversionerna av musikalerna. Ingenting skulle få mig att överväga gå på nån jävla scenuppsättning med syskonen Wahlgren, Peter "I've cornholed Fredrik Ljungberg" Jöback eller Tommy Nilsson. Ty jag skulle då kaskadvomera ihjäl mig!) är fullständigt lysande. Men det är också mycket tack vare Carol Burnett's komiska gestaltning av elak grogghagga, och Albert Finney som butter miljardär.
Orsaken till att jag kom på det här inlägget, var att jag till min stora glädje just lyckades ladda hem soundtracket med inte bara den överlägset bästa musikalen någonsin, utan också en av de bästa filmer som någonsin gjorts; "Bugsy Malone".
Det är än gangsterhistoria där samtliga skådespelare är barn, och vapnena skjuter grädde. Bilarna är 3/4-skalor med trampdrift, och i två av de ledande rollerna finner man Jodie Foster och Scott Baio. Jag har nästan letat mig harmynt efter soundtracket, så idag är en stor dag! Hurra!
Sämst just nu: Jag hade tvättdag idag!
Bäst just nu: Den tropiska hettan! Så här ska fanimej sommaren vara! Vi har 10 månader halvt olidlig jävla vinter häruppe, så jag hoppas jag slipper höra nåt gnäll nu! Gräsmattorna ska gulna! Skogarna ska brinna! Svensson ska svettas i badvattnet! De norska turisterna ska dö i värmeslag i sina kristallkroneutrustade husvagnar!
Midsommarfirande, fördel Skåne!
Jag kom faktiskt redan i fredags, men har haft en dela att fixa med i helgen. Sorry för det långa uppehållet. Gäby som eventuellt skulle varit bloggförfattande stand in, har också haft fullt upp.
Nå arbetsveckan i Tornedalen har varit lugn och trevlig, och nu har jag några lediga dagar innan jag ska tillbaka på fredag.
Jag lovade ju en fördjupning i midsommarfirandet, och här kommer den (upplysningsvis vill jag poängtera att samtliga namn är fingerade).
Strax efter 11 på midsommaraftons förmiddag, anlände jag till Fanjunkaren och Gullans sommarresidens på min trogna Peugeotmoppe, redo för en heldag med muntra upptåg och gemytligheter. På plats var Krocket-Judas och dennes fru Mia. Han hade med sig ett blåsrör med vassa pilar till. Efter någon kvart anlände så även Lindbloms med sina två små telningar, Olle och Irja.
Vi bestämde oss för att relativt omgående besöka festligheterna i Brändöns lilla hamn, som myllrade utav glatt folk och fä. I hamnen åt vi halstrad strömming och beundrade traktens veteranbilar, som dagen till ära stod uppställda bredvid båtplatserna. Plöstligt dök ännu en kollega till Fanjunkaren upp, en uppflyttad Ängelholmare vid namn Roger. Han hade även med sig flickvännen Jenny, dottern Hedda och Jack Russel-terriern Gorm. Dessa följde med tillbaka till torpet, där vi intog sillunch. Roger hade med en halva Skåne Akvavit att bjuda på.
Fanjunkaren: Jaha, för er som vill ha snaps, så har Roger med sig en Skåne här.
Jag: Fy fan så äckligt!
Roger: Haha, "fy fan vad äckligt" sa han!
Jag: Jag fick inte ner skiten sist jag försökte!
Fanjunkaren: Jaha, du ska inte ha nåt?
Jag: ....jooo...
Gullan: När drack du det sist?
Jag: På surströmmingskivan på LTU -01... det kanske är godare nu?
Fanjunkaren: Jaha, skål då på er!
Gullan: Biter vi av den?
Jag: Näe, det gör vi nog inte! *de som tilldelats snaps drack*
Jag: Bruuuu.... hrm hrm... fan, det var ju helt okej?
Roger: Den e fin, Skåne!
Jag: Ja, den var nog fan det!? *sade jag, och skickade en vänlig blick åt bebisen Hedda, som satt uppflugen hos mamma Jenny*
Hedda: UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ-ÄÄÄÄHHH!!!!
Jag: Oj! Jag är nog inte poppis!
Roger: Haha, vad är det för något?
Jenny: Ser farbrorn otäck ut? Vi vänder dig å andra hållet.
Hedda: *tyst*
Efter en stund var det Rogers tur att ha sin dotter i famnen, så Jenny fick mer fria händer att äta.
Jag: *skickar återigen en vänlig blick åt den skeptiska bebin, nu med joller* Hejsan snussi gussi!
Hedda: UUUUUUUUÄÄÄÄÄÄ-ÄÄÄÄÄ-ÄÄÄÄÄH!!!!!
Roger: Hahaha, det var det jävligaste! Hon gillar inte dej.
Jag: Så var det med en unge på dagiset jag jobbade på innan. Hon var livrädd för mig.
Efter sillen satt jag i soffan med Lindbloms, och hade den orädde bebisen Olle i famnen. Det var ett himla gullande med de medhavda barnen.
Fanjunkaren: Dom är så härliga, små tjocka bebisar! Känn på hans vader, de är som små filéer. Hihihi!
Olle var en lugn och nyfiken krabat, som visade ett påtagligt intresse för mitt nu 18 centimeter långa skägg.
Jag: Haha, fasen vad han drar! *Olle hade ett rejält grepp om skägget*
Lindblom: Ja, han har starka nypor. Det gör ont om han får tag i hullet på armarna på en!
Olle och jag bondade ett tag och utbytte nyfikna blickar, innan han plötsligt ryckte tag i skäggtofsen och stoppade in den i sin mun, varvid han ögonblickligen spydde i bröstfickan på den lilla flanellskjorta han bar på. Det hela var oerhört komiskt.
Lindblom: *till sin fru* Moa, nu har han spytt!
Jag: Hehe, det har han nog efter pappa!
Efter lunchen begav sig de flesta ut för att blåsa blåsrör och skjuta luftpistol. Fanjunkaren bjöd på kaffe, och kom som en god värd ut med koppar åt oss. Jag och Roger hade tidigare diskuterat hundar i allmänhet, terriers i synnerhet, samt diskuterat varandras ursprung. Vi smakade varandras öl, och kom fram till att vi hade en gemensam favorit i Lapin Kultas 7-procentiga variant. Något som inte kan inhandlas på systembolagen i Skåne, iaf inte då jag försökt.
Således hade vi alltså funnit varandra som dryckesbröder, och kom bra överrens. Även om jag verkligen trivs med människorna här uppe, så är det något väldigt befriande med att kunna prata med någon från grannkommunen i Skåne. Någon som vet att en "tolle" är en "bajskorv", och att "sköven" är "skogen". Fanjunkaren noterade föga entusiastiskt att vi under alkoholens varma slöja, förbrödrat oss i hemmapatriotismens tecken.
Jag: Jaha... det är inte Zoegas det här, men det får väl duga.
Roger: Nä precis, det går väl ner.
Fanjunkaren: Jaha, nu har dom funnit varann, dom här jävlarna, det kunde man ju ge sig fan på! Ni behöver inte dricka kaffet om det inte passar!
Jag: Nej nej... det är helt ok.
Roger: Men det är ju inte Zoegas.
Fanjunkaren: Nu är det så här, att vi har ett helt annat vatten här uppe, mycket mjukare, och då behöver vi inte sånt kaffe!
Jag: AAAHAHAHA, "mycket mjukare"! Hörde du det?
Roger: Ja, vad spelar det för roll? Du, när man kör in i Helsingborg, och det doftar från Zoegas där vid rödljusena...
Jag: Skoja inte, man står vid rödljusena vid Stattena i sommarvärmen när det luktar nymalet från rosteriet.. fy fan, det finns inget bättre... oj oj oj....
Fanjunkaren: Äh, det är ju inte lönt, nu står ni ju bara å håller med varann för fan.
Jag: Ja, håll dej på mattan för faan, nu ska vi nog fan få ordning och reda här i kolonierna!
Roger: Exakt! DAS IST NEIN! WIR WOLEN NORRLAND INVADIEREN!
Jag: EIN VOLK, EIN RRRREICH!!!! Det blir en promenadseger, två skåningar mot en flock norrlänningar! Oddsen är på vår sida, broder!
Efter en trevlig omgång med dräggligt blåsrör, och en stabil uppvisning i luftpistolskytte av herrar yrkesmilitärer, skapade Fanjunkaren och Krocket-Judas en lång och svår krocketbana på torpets tomt.
Fanjunkaren: Jaha, nu är det dags för krocket, allihopa! Jag och Krocket-Judas har lagt upp en väldigt avancerad bana! *fanjunkaren gör en snabb guidning på den efterblivet konstruerade banan*
Jag: Jävla skit! Jag tänker fanimej inte vara med om det här!
Fanjunkaren: Joho, det ska du visst!
Jag: Ska vi vara i nå jävla lag?
Fanjunkaren: Nää... nä, var man för sig själv, eller dom som vill!
Jag: AHA! Utmärkt, nu jävlar! Jag sätter förhuden på att det blir en skåning som vinner, eller hur Roger?
Roger: Givetvis!
Spelet tog en för mig lysande start, då jag tog en klar ledning. Plötsligt bröt Lindblom av skaftet på en klubba (som Fanjunkaren själv tidigare låtit terriern Gorm tugga på) och Fanjunkaren gav som självutnämd domare oss ett utsökt smakprov på hybris och maktmissbruk.
Lindblom: Oj då, hehe! Kolla!
Jag: Fanjunkaren, kolla vad han gjorde den jäveln!
Fanjunkaren: Men vad i ....! Det är ju för i helvete den tredje klubban du bryter av för mig!
Lindblom: Hähähä, näääe?
Roger: Det var ju klubban du lät Gorm tugga på?
Fanjunkaren: Det hör inte hit, skyll inte på hunden nu. Bryter du av en klubba till, då är du fanimej avstängd från spel på livstid här!
Jag: *tröstar Lindblom* Nåja, det är iaf mulet, så du behöver inte vara rädd att ådra dig några livshotande hudåkommor, din rödhårige fan, hehe!
Matchen fortgick med mig i ledning ännu ett tag, men så började Krocket-Judas knappa in på mig. Fanjunkaren var måttligt engagerad i själva spelet, och sprang istället runt och gullade med de närvarande bebisarna. Vi började så sabotera varandras spel, jag och Krocket-Judas. Dock insåg vi snart att detta mest gagnade vår bakomvarande konkurrenter. Vi kom då överrens om en taktik. En taktik vars ogenomtänkthet skulle visa sig fatal för mitt spel.
Lindblom: Höhö, jag tar in på er!
Jag: Det gör du visst inte! Fanjunkaren, han är oförsiktig med klubban!
Fanjunkaren: Nu börjar mitt tålamod med dig vara på upphällningen, Lindblom!
Krocket-Judas: Hördu, vi samarbetar istället, det har vi mer att vinna på!
Jag: Njaa... kan man lita på det då?
Krocket-Judas: Jodå, vi bildar en pakt!
Jag: Hehe, ja, en pakt! Som i "Robinson"! HÖRRNI, HÄHÄ, VI HAR EN PAKT!
Med välsmort i lönndom utövat fulspel, utökade vi så åter ledningen. En flyttad trädgårdsmöbel här, en undanvikt grästuva där, så närmade vi oss snabbt slutet på banan. Vi höll noga uppsikt på Lindblom, och golade friskt för den egenmäktigt förfarande domaren Fanjunkaren, då Lindblom försökte liknande manövrar. Plötsligt kulminerade fulspelet, då jag och Krocket-Judas hade våra klot framför sista porten, och Lindblom trampade ner en ung Asp för att få bättre förutsättningar att ta sig igenom näst sista porten.
Jag och Krocket-Judas hade naturligtvis varit på sagda Asp redan tidigare, dock smidigt och obemärkt.
Jag: Nä nu jävlar får det räcka! FANJUNKARN, LINDBLOM TRAMPADE NER ETT HELT TRÄD FÖR ATT KUNNA SLÅ, FÅR MAN DET????
Fanjunkaren: NU RÄCKER DET!!!! Vad är det här för svineri!?? Du har ju för fan tagit livet av min Sälgbuske, du är diskvalificerad! Du är ute ur spelet!
Lindblom: Nääe, kolla, den lever ju *han gör ett tafatt försök att knuffa upp den lill Aspen igen*
Krocket-Judas: Nä, den där är ju död, han ska diskas!
Fanjunkaren: Ja, Lindblom är ute ur spelet! Seså, he dig härifrån, du har inte på banan att göra! Förstöra en alldeles rekorderlig Sälgbuske, fy fan!
Lindblom: Nä, då fortsätter jag min tävlan inofficiellt!
Jag: Haha, ja gör du det, röv. Du kommer ändå att förlora!
Krocket-Judas: Nu är jag rädd att vi måste avbryta vår pakt, Higge.
Jag: Näää?
Krocket-Judas: Jo, jag tänker krocka dig långt åt helvete, hehe.
Jag: Näääää?
Krocket-Judas gjorde som han sagt, och knuffade mitt klot en bra bit bort i ett parti med högt otuktat gräs.
Jag: Det var då det jävligaste... hur kunde du? Vi hade ju en pakt!!??
Krocket-Judas: Hehe, tja, men någon måste ju vinna!
Jag: Nu jävlar... *trycker undan ett par grästuvor med foten*
Lindblom: Fanjunkarn, kolla vad Higge gjorde nu, han ändrade i banan... hehehe, nu du!
Fanjunkaren: Jaha, då blir du också diskad!
Jag: Va fan, det var väl inget, skit i det du!
Fanjunkaren: En jävel tar ihjäl en Sälgbuske, och en annan fuskar undan med gräset, nu tar ni och ger er!
Jag: Jaha, och vem fan har utnämt dig till domare då, kretin? Förresten var det en Asp, ingen Sälg!
Fanjunkaren: Om du inte lugnar dig så åker du också ut!
Jag: Domarjävel, domarjävel!
Fanjunkaren: Du är diskvalificerad! *pekar med hela handen*
Jag: AAARGH! Din röv! Då spelar jag vidare inofficiellt, som Lindblom! *slår så taffligt att Lindblom går förbi, och kniper andraplatsen efter Krocket-Judas*
Lindblom: Hahaha, jag kom före de-ej, haha-hahaha!
Jag: Det gjorde du visst inte, för jag spelade inte längre! Ni kan ha er skit för er själva! ARRRGH, FAAAEN!
Lindblom: Är du dålig förlorare, va? Va? hehehe!
Så slutade alltså en av de snöpligaste Krocketmatcherna i mannaminne. Lyckligtvis utmärkte jag mig som stjärnspelare i ett parti Kubb senare, då mitt lag utklassade Lindbloms. Ett klart tecken på hur överlägsna de skånska generna är, jämfört med de ur vilka den rödhåriga rasen är framsprungen.
Festen pågick länge, och fortsatte bl.a. med Guitarr Hero på Nintendo Wii, något som både jag och Fanjunkaren betackade oss för. Vi bestämde oss för att klättra upp på ett närbeläget berg för blot och öldrickning på manligt vis, men avbröts dock utav ett amerikanskt besök, vilket jag tidigare nämt här.
Ett uttalande som jag fällde för det amerikanska sällskapet, skulle jag kanske hållit inne med, eller åtminstone formulerat lite smidigare. "When you're used to the girls in Sweden, every other country in the world is like a god damn cave, you know?". Visserligen sant, men ändå.
Moar: Nä, det kan jag inte förklara, liksom. Bara ett grubbligt konstaterande om vissa sakers svårighet.
Sämst just nu: Uppdateringen på "Higge Erövraren". Stå ut!
Bäst just nu: Hmmm.... uppladdning inför Luleåkalaset, samt ett potentiellt Göteborgsbesök inom det närmaste?
Livstecken!
Jag lever, ville bara säga det. Höll på med ett långt jäkla inlägg om midsommar, sen gick liksom luften ur mig. Men det kommer. Higge Erövraren dör aldrig, den tacklar bara av.
Idag var jag ute på långfärd med moppen. Jag hittade äntligen ner till de gamla lokstallarna som tjänat som tyska förråd under kriget. "RAUCHEN VERBOTEN" ("Rökning förbjuden") stod det på väggen. Platsen kändes ganska öde, så jag låste framhjulet och grävde en liten grop med bakhjulet. Jag skrattade gott åt min fiffighet, och lämnade platsen med Guns&Roses "Welcome to the Jungle" i öronsnäckorna.
Det var en trevlig eftermiddag vi hade, jag, skägget och vår moped.
Bäst just nu: Snus (lite otippat efter att ha varit förbisett en period)
Sämst just nu: Att det för vissa saker inte finns exakta mallar utformade för vad som fungerar och inte, trots att det är något som alla brottas med, flera gånger i livet.
