Higge Erövraren

Nyss satt nylonstrumpefetischisten Jonne och sjöng ABBA, men nu har han gått över till progg. Han kan nog alla Nationalteaterns låtar utantill. Ibland när de andra gubbarna ser trötta ut, brukar jag lägga sten på deras mentala börda. Detta gör jag genom att hetsa Jonne till en duett och sjunga "Kolla kolla" eller liknande NT-alster.

Nu sitter han och grubblar över någon proggtomte som han påstår åkte till USA och knarkade i 20 år. Han kommer inte på vad han heter. Om och om sjunger han låtstumpar av denne mystiske proggare. "Han for ju iväg och knarkade i 20 år till USA, vad heter han... nåt med Johnny...", upprepar han med några minuters mellanrum.

Jag tar det med en nypa salt, Jonne kan skarva en del. Att "åka till USA i 20 år och knarka ner sig" kan lika gärna betyda "tillbringa två veckor i England och testa gräs".

Jonne har förresten hört att 20 000 Irakier firade segern i Asia Cup på Sergels torg. Han var skärrad. Det var som om de mongoliska horderna stod borta vid Bergnäsbron och hotade skövla Luleå. Men på nyheterna såg vi sedan att det bara var 4000 som varit på Sergel. Jonne ignorerade dock detta. 20 000 hade det varit, och jag gjorde det bästa för att underblåsa hans noja. "Dom kan ju för fan hitta på vad som helst!", filosoferade jag med spelad förskräckelse.

Igår berättade han under tiden jag bloggade en improviserad historia, om hur han var ute och tittade i gräset under en skogspromenad, och vad han hittade där. Det var bara vi två i rummet, och han satt vänd mot mig för att provocera. Jag satt och skrev frenetiskt på inlägget "Halvtid" vid tillfället, men tvingades till slut vända mig om.

"Nu håller du käften, din vidriga lilla socialist! Hör du vad jag säger?", sade jag hotfullt och kastade en ramlösakork på honom. Det bet dessvärre inte. "Du ska hålla käften när jag bloggar, din avdankade gamle thinnersniffare!", men Jonne bara flinade. Som en slagen hund ryggade han dock undan när jag rullade min stol närmre och höjde handen till en bitchslap, på bästa hallickmanér.

"Krossa nazismen, leve fascismen" började han plötsligt skandera, vilket saknade både sammanhang och vettig betydelse. Men sedan lugnade han sig en smula. "Ska du supa i helgen?", undrade han då jag åter hade vänt ryggen åt honom. "Ja, jag ska ställa till ett jävla liv", svarade jag lite frånvarande. "Du kommer ju att dyka upp med nya blåtiror igen efter helgen!", svamlade han drygt vidare. "mmm... det hoppas jag", mumlade jag avlägset, medan jag koncentrerade mig på att hitta på något som kunde roa er loja kommentarbojkottare. Till slut ringde telefonen, och han fick något att göra. Då slapp jag honom, och kunde lugnt skriva färdigt.

Nu har han däremot kommit på vem proggaren var. "John Holm", hette han tydligen. Aldrig hört talas om, men han har tydligen sålt rätt hyfsat. "Hur kunde du glömma det namnet då? Är du dum?", frågar jag honom, och syftar på en betydligt berömdare kille med nästan identiskt namn, nämligen 33 centimetersdrulemannen "John Holmes". "Jag vet inte", svarar han harmset.

Ibland när han fantiserar om nylonstrumpor, ballar han ur. "STOCKS, STOCKS, STOCKS" hojtar han och härjar, slår med handen i bordet och går an. Jag har funderat på att berätta att det heter "Stockings" på engelska, och att det han hojtar om, har betydelsen "Skampåle" alt. "Stupstock", "Aktier" eller "Buljong". Men det har jag inte hjärta till.

Nu har Jonne hittat en stor gummifluga. "BSSSSSSSSSSSS" låter han, högt och enerverande. "NU SLUTAR DU MED DIN JÄVLA SKIT!", skriker jag och flyger upp. Jonne backar och flinar dumt. "Mhmfmhmfmhmf", låter han. "Ska vi plocka körsbär i min trädgård, du och jag?" sjunger han sedan glatt. Jag bara skakar på huvet, och väntar på att han ska börja kika över min axel på vad jag skriver. Men det gör han inte.

Bäst just nu: Ikväll är det fest.

Sämst just nu: Imorgon är det jobb. Men jag sitter ju ändå mest och bloggar, statsanställd som jag är. I kontrast mot sommarjobbaren, som sitter och sover med öppen mun och upplagda fötter, samt ibland försvinner med sin tjocktjocka flickvän ett par timmar, är jag dock en mönsterarbetare. Vad fan, det finns ju ändå inget att göra. Bloggandet kan ju vid en snabb titt faktiskt misstas för en arbetsinsats.

Snygg: Ditt "näthat" är uppenbarligen grundat på att du är ironiblind, så det smickrar mig inte något vidare. Men tack iaf. Fast varför tycker du jag är gubbig? Jag är väl käck och pigg? Buhu!
Damien: Det är väl VILKA artiklar man kommenterar, och HUR man gör det?