Higge Erövraren

Detta inlägg kommer att behandla julmat, och är i stort sett en reaktion på de förvirrade kommentarer som nu upptar kommentarsfältet. Tycker ni om korv kan inlägget uppfattas som stötande.

Herre Clint! Vad är det för gastronomiskt underutvecklade barbarer jag blottar mitt innersta för? Jag kan börja med att behandla skepsismen iför pressyltan, gjord utav kött ifrån grisens huvud. Köttet är rent, utan brosk och mycket magert. Jag, min morsa, och Anthony Bourdain anser att grisens bästa delar sitter här. I huvudet hittat man dessutom både grisens mörkaste och ljusaste kött. Det betyder att man får en vackert marmorerad rätt. Pressyltan jag diskuterar nu är ett mästerverk, långt ifrån affärernas nitritkokta färsklumpar.

Och om ni fortsätter att grundlöst kritisera den, så säger jag bara att jag hoppas att ni inte äter korv, för till skillnad från korv, så innehåller morsans pressylta varken trynen eller kön. Just det! Trynen eller kön!

Vidare så kan jag ha en viss förståelse för att folk ifrån gnällbälltet och uppåt har en något vriden och fattig syn på julmat. Skåningen hade det väl förspänt under jularna för. Det rann fett från 7-8 sorters olika djur nerför dennes haka, vid en tid då Upplänningar, Närkingar och annat löst folk ibland var tvungna att äta upp sina katter eller enda mjölkgeten till jul, för att ens klara livhanken.

Vad spelar det för roll om man kokar skinkan eller gör den in ugnen, så länge man slipper äta upp sina galoscher? För all del, jag kan känna empati i ert lidande.

Men förstå mig om jag nonchalerar det här med Sill!

Sill? Vad är vi? Göteborgare? Haha... Nej mina vänner, vi är verkligen inte Göteborgare! Som skåning har jag det utsökta privilegiet att vara invigd i Ålens underbara värld! Det är en fet fisk för människor med tycke och smak. Vad ska jag med Sill? Varför ska jag sitta och suga på nån stackars förkrympt ättiksdoppad surrogatsik, när bordet dignar av kilovis med utsökta kötträtter, samt Ål och Lax? 

Det finns tvenne goda inlagda Sillar! Dessa äro Surströmmingen, vilken jag äter under sommarhalvåret, samt Matjessillen, vilken jag äter under sommaren. Senapssill och löksill är mjöliga och trista. Mat för folk från Säffle, helt enkelt. Sill och brunkål är vad jag inte äter till jul.

Brunkål är, som jag tidigare skrivit i en gammal blogg; "Endast lämpligt som agn i miljöpartistfällor, då man icke har marijuana att tillgå".

Det är inte det att jag inte tycker om grönsaker till jul, för det finns sådana som tilltalar mig också. Då är de förvisso kokta i skinkspad, samt gräddstuvade! Men brunkål luktar helt enkelt päck!

De saker jag brukar inrikta mig på under jul, är i följande ordning pressylta, tungaladåb, julskinka, grisfötter, ål och lax. Jag brukar ofta förbise saker som köttbullar, Jansson och revbenspjäll, men i år var det längesen jag var i Skåne och firade jul, så jag försöker nog trycka ner lite småvarmt också. 

I dagarna efter brukar det även bli kalkon, och underbar lutfisk! Mmmm.... Utan ärtor, kan jag tillägga.

Nåväl. Så ligger det till.

Bäst just nu: Julbord med jobbet på Lördag. Kommer Ål att finnas, ska jag äta min vikt i den.

Sämst just nu: Jag risdkerar missa både julbordet och uppträdandena i domkyrkan, p.g.a. att den årliga halsflussen tycks ha infunnit sig... jag är idag hemma från jobbet och avvaktar.