Minnen från Eslöv.
"Sveriges armhåla", "Sveriges tråkigaste plats", "Esröv", "Beigelöv"! Jo, kärt barn har många namn. Men faktum är, att som partystad är denna förbisedda pärla ute på den blåsiga skånska slätten klart underskattad. Jag har ett flertal partyminnen därifrån. Skojiga, såväl som lite traumatiska.
Jag minns speciellt ett tillfälle då vi skulle ha fest hemma hos en flicka som kallas "Lollo". Hon hade flyttat hemifrån, men hunsades ännu av sin auktoritära moder, som favoriserade lillasystern. Vi var på väg hem till Lollo, och hon behövde göra ett stopp hos föräldrarna för att hämta några prylar. Vi var ett gäng som väntade utanför. Plötsligt uppenbarade sig otvetydiga tecken på ett gräl. Lollo kom ut gråtande, med sin tjocka mamma i rosa frottemorgonrock och papiljotter i håret i släptåg.
Mitt framför oss skällde kärringen ut sin dotter, för något som föreföll vara en bagatell. Lollo skulle minsann inte få vara ute längre, och hon skulle minsann inte få vara med såna som oss. Jag var givetvis salongsberusad med plusmeny, och Ajax var chaufför. Utöver oss två ingick 4-5 av våra kompisar, och några av Lollos i sällskapet. Vi blev arga över hur kärringen behandlade sin dotter, och droppen var när hon gav Lollo en rejäl örfil för att hon vägrade lyda. Flickstackarn var ju myndig, så vi började skälla på kärringen.
Värst av de som skällde var nog jag, och min irritation ökades påtagligt utav det faktum att modern bröt på danska. Brytningen skiljde sig dock från annan dansk brytning, och var spetsad på ett märkligt vis av den grova skånska man talar i Eslöv. I mitt berusade tillstånd uppfattade jag brytningen som norsk, och lät därför kärringen få höra vad hon var värd. Det lät ungefär så här. (På skånska för autencitet)
Mamman: Loviise, dou gaar ikke ud! Dou blir her, forr helvede!
Lollo: MIEN VAURFORR? *snyft*
Jag: ÖH, DIN SINNESLÖA SÄLSLAKTARE, HÅLL FLABBEN!
Mamman: KÖR HERIFRA! I HAR IKKE HER ATT GÖRE!
Jag: GÅ FORR JÄVELEN Å KLÄ PÅ DAJ, DITT VALSTYMPANDE MINDERVÄRDESKOMPLEX! VI VILL ENTE SE DAJ I MORRONROCK!
Mamman: JA RINGER PÅULIISEN, JA ANMAELER JER FORR EIGENMÄKTIT FORRFÄRANDE!
Jag: JA, RING BYLINGEN FORR JÄVELEN, SÅ KOMMÅRR DOM Å HAFFAR DAJ FORR FÅRRARGELSEVÄCKANDE UTSEENDE!
Ajax: AAAHAHAHAHAHAHA, KARRINGEN E JU RENT KOKT I BOET!
Mamman: FÅRRSVINN!
Jag: AAG HIM TE NORGE FORR FAAN, BJÖRN DÄHLIE I MITT RÖVHÅL!
Ajax: Hehe, hon e ju från Dånskland!
Jag: Au faan? DAAANSKJÄÄÄVEL, "HVERGANG", SKRUMPLEVER! HAHAHAHA!
Och så där höll det på till kärringen blev så uppjagad så stackars Lollo lyckades fly ur hennes klor. Sen var det fest i Lollos lägenhet. Jag gjorde vid tillfället lumpen, och kunde med värnpliktslegitimationen åka varsomhelst med vilket kollektivtrafikväsen som helst. Det var tur, för Ajax tussade ihop mig med ett anskrämligt Eslövsfruntimmer, och körde sen de 5 milen hem utan mig.
När jag sedan vaknade bakis på Lollos soffa, under fruntimret, insåg jag kallsvettig att jag var ensam i Eslöv, utan skjuts. Det tog mig sedan 5 ångestfyllda timmar att pussla ihop hemresan den där söndagen, med tåg, bussar och pågatåg.
Bäst just nu: Glögg. Jag älskar glögg! Om glögg vore en kvinna, skulle det vara Tilde Fröling.
Sämst just nu: Mannen på bilden.
För min del kunde det lika gärna varit Adolf Hitler. Men han heter Richard Bergfors, och är en av de lägsta livsformerna som finns, nämligen snabbmatskedjedirektör. Han ler aldrig på bild, han bara stirrar stint med sina kalla själlösa fiskögon, och spejar efter ny ung arbetskraft att hugga sina beniga fingrar genom brösten på, och slita ut deras viljor, själar och hjärtan.
Han sover gott på nätterna, medan hans piskade personal står och sliter i ett av arbetslivets stressigaste och mest själsmördande kneg, för 86,50 i tummen. Finns det någon karmareglerad rättvisa, så kommer han inte att fylla 50.
Jag minns speciellt ett tillfälle då vi skulle ha fest hemma hos en flicka som kallas "Lollo". Hon hade flyttat hemifrån, men hunsades ännu av sin auktoritära moder, som favoriserade lillasystern. Vi var på väg hem till Lollo, och hon behövde göra ett stopp hos föräldrarna för att hämta några prylar. Vi var ett gäng som väntade utanför. Plötsligt uppenbarade sig otvetydiga tecken på ett gräl. Lollo kom ut gråtande, med sin tjocka mamma i rosa frottemorgonrock och papiljotter i håret i släptåg.
Mitt framför oss skällde kärringen ut sin dotter, för något som föreföll vara en bagatell. Lollo skulle minsann inte få vara ute längre, och hon skulle minsann inte få vara med såna som oss. Jag var givetvis salongsberusad med plusmeny, och Ajax var chaufför. Utöver oss två ingick 4-5 av våra kompisar, och några av Lollos i sällskapet. Vi blev arga över hur kärringen behandlade sin dotter, och droppen var när hon gav Lollo en rejäl örfil för att hon vägrade lyda. Flickstackarn var ju myndig, så vi började skälla på kärringen.
Värst av de som skällde var nog jag, och min irritation ökades påtagligt utav det faktum att modern bröt på danska. Brytningen skiljde sig dock från annan dansk brytning, och var spetsad på ett märkligt vis av den grova skånska man talar i Eslöv. I mitt berusade tillstånd uppfattade jag brytningen som norsk, och lät därför kärringen få höra vad hon var värd. Det lät ungefär så här. (På skånska för autencitet)
Mamman: Loviise, dou gaar ikke ud! Dou blir her, forr helvede!
Lollo: MIEN VAURFORR? *snyft*
Jag: ÖH, DIN SINNESLÖA SÄLSLAKTARE, HÅLL FLABBEN!
Mamman: KÖR HERIFRA! I HAR IKKE HER ATT GÖRE!
Jag: GÅ FORR JÄVELEN Å KLÄ PÅ DAJ, DITT VALSTYMPANDE MINDERVÄRDESKOMPLEX! VI VILL ENTE SE DAJ I MORRONROCK!
Mamman: JA RINGER PÅULIISEN, JA ANMAELER JER FORR EIGENMÄKTIT FORRFÄRANDE!
Jag: JA, RING BYLINGEN FORR JÄVELEN, SÅ KOMMÅRR DOM Å HAFFAR DAJ FORR FÅRRARGELSEVÄCKANDE UTSEENDE!
Ajax: AAAHAHAHAHAHAHA, KARRINGEN E JU RENT KOKT I BOET!
Mamman: FÅRRSVINN!
Jag: AAG HIM TE NORGE FORR FAAN, BJÖRN DÄHLIE I MITT RÖVHÅL!
Ajax: Hehe, hon e ju från Dånskland!
Jag: Au faan? DAAANSKJÄÄÄVEL, "HVERGANG", SKRUMPLEVER! HAHAHAHA!
Och så där höll det på till kärringen blev så uppjagad så stackars Lollo lyckades fly ur hennes klor. Sen var det fest i Lollos lägenhet. Jag gjorde vid tillfället lumpen, och kunde med värnpliktslegitimationen åka varsomhelst med vilket kollektivtrafikväsen som helst. Det var tur, för Ajax tussade ihop mig med ett anskrämligt Eslövsfruntimmer, och körde sen de 5 milen hem utan mig.
När jag sedan vaknade bakis på Lollos soffa, under fruntimret, insåg jag kallsvettig att jag var ensam i Eslöv, utan skjuts. Det tog mig sedan 5 ångestfyllda timmar att pussla ihop hemresan den där söndagen, med tåg, bussar och pågatåg.
Bäst just nu: Glögg. Jag älskar glögg! Om glögg vore en kvinna, skulle det vara Tilde Fröling.
Sämst just nu: Mannen på bilden.
För min del kunde det lika gärna varit Adolf Hitler. Men han heter Richard Bergfors, och är en av de lägsta livsformerna som finns, nämligen snabbmatskedjedirektör. Han ler aldrig på bild, han bara stirrar stint med sina kalla själlösa fiskögon, och spejar efter ny ung arbetskraft att hugga sina beniga fingrar genom brösten på, och slita ut deras viljor, själar och hjärtan. Han sover gott på nätterna, medan hans piskade personal står och sliter i ett av arbetslivets stressigaste och mest själsmördande kneg, för 86,50 i tummen. Finns det någon karmareglerad rättvisa, så kommer han inte att fylla 50.
Kommentarer
Postat av: R
Tyvärr finns det ingen karmareglerad rättvisa, men vi skulle kunna plocka ut karlns fiskögon, dela hans ollon i två och sätta in bitarna i hans ögonhålor så ska vi se vem som stirrar stint sen.
Postat av: Mr.Pentex
Varför detta hat mot denne Richard Bergfors?
Det är dock sant att Eslöv har bland de bredaste dialekterna i skåne, enligt mig. Har ingen forskning att stödja det på men jag tror att så är fallet.
Trackback
