Higge Erövraren

När jag kom til jobbet idag, tog vi det lugnt och tittade på Lucia på televisionsapparaten. Det var luciafirande från Zorngården. "Där har min farfars far dragit elen", upplyste jag omgivningen. Faktum är att Dalarna var en av de första regionerna som elektrifierades i Sverige. Farfars far var alltså elektriker. Titus, hette han. Det är ett rätt coolt namn, Titus. Om jag någon gång mot förmodan skulle råka föra de här fabulösa generna vidare, så skulle jag kunna tänka mig att döpa avkomman till Titus.

Om det inte blir en flicka förstås, för då skickar jag iväg den.

Nåväl. Jag finner Luciatåg ganska underhållande. Jag satt och såg på spektaklet, och tankarna såg ut ungefär som följer; "Ojoj... den där skulle man haft, och den där var fin! Hmmm... inte den där, men den hade ju funkat... den där var ju rätt söt... hehehe, en stjärngosse... det sög verkligen att vara stjärngosse minns jag... och så några jävla knätofskostymer mitt i alltihopa, det är typiskt dalmasar... vad har tärnorna under särkarna? det skulle vara särkfritt, det skulle det allt... lucian såg ju lite dalatypiskt slö ut, och brunett är hon också... Lucia ska vara blond... eller särklös, hehe..."

Vad varje kille tänker kring ett Luciatåg, i princip.

En lussekatt blev det också idag. Det bjöd en tant på när jag stod i garderoben på Kulturens hus ikväll. Kören var och jobbade in pengar till vår Globenresa nästa år. Det var Luciakonsert med vår "systerkör" "Arctic Voices" och ungar och sånt, och på ovanvåningen var det nån jazzgrej. På Kulturens Hus finns även en restaurang med stående jullbord. När evenemangen var slut, kom en grupp tjejer ut från restaurangen och skulle ha sina jackor.

Jag flinade upp mig och tog emot nummerbrickorna, och i mitt huvud såg tankarna ut ungefär som följer; "Den där var fin, hon skulle man haft, oj, den där var söt... men tjena, den där skulle man minsann haft... hur fan såg hon ut, är ögonbrynen helt gjorda med färg, och utan hår? Den här jackan luktade fantastiskt, mmmmm...." 

Vad varje sund kille i en garderob tänker alltså, d.v.s. såvida han inte är "i garderoben".

Vidare har jag beställt en resa till Skåne. Där ska jag nämligen fira jul. Resjäveln kostar 3153 kronor!!!! Och det är inte heller vilken resa som helst, nej! Man har lagt ner "Nordpilen", nattåget som gick från Narvik till Göteborg utan byten. Nu måste man byta i Stockholm! Men eftersom jag blev snål, ska jag först ta bussen till Sundsvall. Därifrån blir det tåg med sängplats till Hässleholm! Har ni hört något så sjukt? Någon har kommit på idén att dra en räls mellan de där två jävla platserna. Tur om man är på genomresa, förstås.

Nu måste jag lura nån stackars plattlandsdansk att hämta mig i Hässleholm klockan 08:41 en lördagmorgon...

Trots allt är dock resan värd det, måste man erkänna. Det blir förstås kul att träffa allt folk igen, efter 1½ år. Det blir förstås några Väla-besök med Ajax, och så siktar jag på en utesväng den 25e. Dessutom är det något surrealistiskt och fascinerande när alla omkring en talar skånska. Det är ytterst befriande att fritt kunna tala sitt språk fullt ut, och bli förstådd. I övrigt är Skåne en ytterst deprimerande plats under vinterhalvåret. Blött, dimmigt, svart och fult. Spöklika svarta lövlösa dungar ute på leriga bruna åkrar.

Nackdelen med att vara nere sällan, är att släkt och vänner glömmer vad man svarar på deras påståenden och frågor, och därmed upprepar sig vid följande besök. "Jag tycker han börjar lägga ut?", "När blir du färdig med skolan?". Nu måste jag fundera ut bra svar, så folk lär sig att inte säga samma dumma saker varje gång. Jag tror det blir något i stil med ; "På A svarar jag 'Håll flabben', och på B svarar jag 'Håll flabben, annars åker jag aldrig mer till Skåne fler gånger'". Kanske kan man jobba lite med formuleringen.

Sämst just nu: Restiden överskrider batteritiden på iPoden med 4 timmar.

Bäst just nu: Löning den 17e. Hohoho.