Higge Erövraren

Jag var och läste lite i min gamla blogg innan, och blev lite nostalgisk. Det var en del fina gamla minnen där. Orsaken till att jag drog till blogg.se var bl.a. att man inte kunde få upp någon lista i kanten över gamla inlägg. Dessutom hämmades jag av att typsnitt och fetstil tycktes leva sitt eget liv.

Så därför har jag nu hämtat ett av mina favoritinlägg därifrån, och fixat till det lite. Det skrevs innan jag skulle iväg och fira midsommar med Olefin, Gäby och Jonas.

                                            Riskerna med midsommarfirande.

Sitter kvar på jobbet och bloggar. Funderar lite på hur kul det är med midsommar, och hur roligt vi ska ha imorrn. Gäby smsade innan och gratulerade mig på 28-års dagen. "Grattis världens bästa Pontus/Johnny Skan, imorgon möts vi igen, no utgång=no vakter=NO LIMITS. Kramar". Det kan bli hur bra som helst, alltså.

Drömmer mig tillbaka till tiden då midsommarfirandet faktiskt innebar en dödsfara. Tiden då jag firade midsommar i Vågträsk utanför Adak. Vid en rekordblodig midsommarfest för några år sedan, fick tre människor föras till sjukhus, och då rörde det sig bara om den lilla vanliga stugfesten med runt 30 personer.

En kille som heter Arvid var där, och han var jättefull. Arvid är en bred och trög typ, och det blir givetvis inte bättre när han blir full. Han knuffar ner tv-apparater och skadar folk. Dock icke av elakhet. Nej, hans nervsystem är helt enkelt för klent för att vidarebefodra nervsignalerna från den undermåliga hjärnan till hans otympliga lekamen.

Min gode vän Macke gick runt med flintastekar på en papptallrik som han bar med handen likt en kypare. Stilfullt gled han fram till Arvid och sträckte fram papptallriken med steken på.
-Arvid, ta dej en flintafan för fan, sade han fryntligt. Varpå då dumme, fulle Arvid, kvickt drar en gammal morakniv som han hugger med ett "Tackar" genom flintasteken, papptallriken och Mackes hand. Ingen kunde köra, och ambulans tillkallades.

Nästa tillbud var när någon raggade på Gebartflickan. Fan for i den vildsinta tösen, som stampade fast ena foten på stackaren, och knuffade honom i marken. Han bröt benet, och ingen kunde köra. Ambulans tillkallades.

Just nu kommer jag inte ihåg vad det tredje tillbudet var, men jag minns det följande året. Björn slet av sig kläderna och skuttade runt endast iförd en strumpa över aggregatet. Någon slet av sockan på mitten, och alla beklagade sig över hur fult hans röda könshår var.

Anders slog ihjäl en liten huggorm. Jag påpekade att den var fridlyst, men Anders åberopade envist självförsvar.
-Han vässt åt mä, den fan! Ja va tvungen, va sku' du ha' gjord? Han kun' ha bitte mä! Tyck du om ormen mer än jag? argumenterade Anders, listig och stark utav alkohol.

Jag köpte resonemanget, tog ormen och rensade den på samma vis som man rensar en Ål (man spikar fast huvet på en planka, och drar av skinnet som en strumpa, varpå inälvorna följer med), och grillade den över glöden. Det var väldigt lite kött på den. Smakade som kyckling.

Vi hade även ställt fram en gammal stulen GB-gubbe framför stugans veranda, uppe på vilkens tak den berusade Björn tagit sin tillflykt undan strumpryckarna. Han stod där och vinglade ett tag med sitt röda långa hår, spretiga skägg och den trasiga sockan över drulen.

Plötslig bestämde han sig för att anfalla den hånflinande GB-gubben från luften. För er som inte vet, så är en GB-gubbe platt med väldigt vassa kanter. Han föll från taket med ansiktet före mot gubbens kant.

Då han tagit sig på fötter och vi tittat på såren i hans ansikte, sparkade han omkull gubben, och skulle hämnas. Han slog ihjäl den med en sten. Visste ni att de är fulla med frigolit, inuti?

Sedan var det dags att bada. Mitt ex Apa-Gnu var med, och blev slängd i vattnet av Anders. Endast jag och Pervo-Ingo badade seriöst, eftersom vattnet var väldigt kallt i den svarta, blanka sjön. Vi beslutade att se vem som kunde simma längst ut. Eftersom han var från Göteborg, och jag inte kunde förlora mot en smutsig sillstrypare, beslutade jag mig för att slå honom rejält.

Jag simmade helt enkelt tills jag inte orkade längre, sen vände jag. Pervo-Ingo gav upp efter halva sträckan, och efter att jag flutit ett tag och samlat kraft, simmade jag sakta mot land. På stranden stod Apa-Gnu och spottade och svor så det osade svavel. Med 60-70 meter kvar till stranden orkade jag inte mer, utan begav mig mot botten för att skjuta ifrån med benen. Man vinner inga stilpoäng på det, men jag kom iland relativt levande iaf.

Jag lyckades charma Apa-Gnu på lite bättre humör, och vi gick tillbaka över ängen mot stugan. Där visade det sig att Bertil hade passat på att ha sex med Cissi. Hon hade ofta sex med några nya när det var fest, men Bertil, som kilade stadigt sedan 10 år tillbaka, förnekade vildsint alltihop.

Detta dock först efter att han stolt deklarerat att Cissi blivit väldigt tillfredställd, eftersom han hade en väldigt underlig form på sin penis.
-Min kuk, den går liksom först så här, sen pekar den rakt upp, så den kommer liksom åt på de riktigt bra ställena, förklarade Bertil pedagogiskt, och viftade med fingret i luften, för att visa hur bra penisen kom åt överallt. Vi enades om att det nog var en bra penis, det där.

Björn tog sig ännu en gång upp på stugans tak, denna gång på det högre sidotaket. Där stod han nu, sidan om Anders och skulle "hoppa ikapp". Anders hoppade, och landade ganska snyggt.

Björn, som renderats dum som en So av all alkohol, började glida med fötterna. Det avstamp han därför skulle göra från takets kant hanns liksom därför inte med, utan kom för sent, och blev till ett spastiskt sprattel ute i fria luften. Han gjorde ett galant magplask mot ängsgräset tre meter ner. Det såg ut som om han liksom studsade, och sedan blev han liggande livlös några sekunder.

Anders hjälpte honom upp, och när han stod själv, drog han till ett så dumt/älskvärt leende som bara han kan.
-Hä tog ont, nu varde i ha'n drrrtsch, sade han nöjt och gick mot sina ölflak ("Det gjorde ont, nu måste jag ha en bärs").

Benke var med det året vill jag minnas, sedan såg jag honom inte fler gånger. Han flyttade till Göteborg, och drunknade i ett oväder med en kajak. Han var en bra kille, gillade Mercedes och älskade Jimi Hendrix. De hade ett band, Björn, Bertil, Benke och en till, men dom lirar inte mer nu.

Morgondagen kommer att gå betydligt lugnare till, man är ju trots allt snart 30.

Bäst just nu: De härliga tiderna.

Sämst just nu: Köerna på systemet.