Higge Erövraren

Min gamle vän Psyko-Bob kom till stan idag. Hans styvbror är nyss hemkommen från Afghanistan för att njuta av sin ihopsamlade ledighet. Brodern som heter Axel, har fixat en ny lägenhet i stan, varför det i helgen är inflyttningsfest. Således hade Psyko-Bob hela mercan full med liftare som i egenskap av Axels vänner skulle hit och festa.

Jag mötte upp med sällskapet på restaurant Waldorf i stan, och fann mig ställd inför något som såg ut som en rekryteringsaffisch från Nationalsocialisterna i Tyskland -33. Runt ett bord satt Bob med ett gäng vältrimmade och bitiga, blonda solariebruna gossar, i dyra snösportrelaterade märkeskläder. Bordet var fullt, så jag fick leta upp en extra stol.

Med skägget utsläppt i fullt majestät tog jag stolen och slog mig ner vid ena kortsidan på det långa bordet, och dominerade således än än gång det rum i vilket jag befann mig. Axel gjorde stora ögon och sade "Åh jävlar" åt skägget. Vi var nöjda, jag och skägget.

Grabbarna var trevliga, men som Psyko-Bob uttryckte det; "såna där häftiga lagsportskillar som lyssnar på sån musik som dom spelar på Rix". Hans sätt att beskriva dem som en smula slätstrukna och fadda i karaktären. "Och solariebruna" inflikade jag senare. En man solar som bekant inte solarium.

Psyko-Bobs styvbror Axel var som vanligt vid gott mod, trots umbäranden i Afghanistan. Han är vad man skulle kunna kalla en mansslampa. Eller snarare pojkslampa. Han ser bra ut, och besitter förutom en perfekt symmetrisk och mejslad kropp, den där pojkaktigt charmiga blicken som går hem hos så många tjejer. För tillfället tycks han vara stadig med en specifik tjej, men vore han själv av honkön, skulle han nog tyvärr blivit tilldelad epitetet "slampa" eller möjligen "hora", utav de mindre bemedlade som utgör huvuddelen utav pöbeln i samhället.

Jag vill dock ändå kalla honom "Slampa". Märk väl att jag nu ger honom den här benämningen eftersom jag ämnar analysera själva begreppet "mansslampa", och behöver en stereotyp som exempel. Inte för att jag likt många tjejer med dåligt självförtroende försöker ge en negativ bild utav en kvinna de känner sig hotade av.

Killar, ni som kommenterat en tjej i en annans tjej sällskap vet vad jag menar. Klassiskt exempel nedan:

Kille: Uj, fint det där!
Tjej: Vaddå, hon där borta? Jättefula skor hade hon!
Kille: Men hon hade en fin stjärt i alla fall!
Tjej: Man ser typ att det är celluliter på den.
Kille: Äh, vaddå för celluliter!? Förresten ska det vara lite och nafsa i!
Tjej: Det säger du bara för hon har stora bröst.
Kille: Ääh! Jajjemen... mmmm.... 
Tjej: Haha, hur kan hon ha den toppen till de där jeansen?

Sån är alltså inte jag. Jag vill däremot peka på att det finns två sorters sexuellt framgångsrika män. "Erövrarna", de som "tar". De utstrålar dominans och självsäkerhet, och som har dessa som sina primära attraktionskrafter. Sedan har vi "Slamporna". Många gånger lever de på sitt utseende, men saknar ofta egentlig substans i sin karaktär.

"Erövrarna" behöver jag inte specificera, ni vet vilka de är. James Bond är t.ex. ett exempel, om än något övertydligt.

Nej det som gör en slampa av en man, är dennes skamlöshet då han vanligen med tjat, ljug och smöriga komplimanger arbetar sig igenom kvinnans sista psykologiska barriär, och slutligen går i mål genom att ta sig innanför hennes trosor. Jag har hört det tusen gånger i taxin, och jag blir lika generad/irriterad varje gång.

Mannen, som lyckats få in en kvinna i bilen, börjar helt enkelt ljuga om vem han är för att plocka poäng. Han tycker si och så om t.ex. barn, hennes frisyr, skor eller rättvisa i världen. Saker som en man några månader in i ett fast förhållande hellre skulle äta snor än tvingas diskutera. 

Vad mig beträffar är dessa män sell-outs. De sviker sitt rätta jag för en stunds onyktert fummel i en okänd vagina. Det finns ingen konst i det, ingen finess. Därför är det billigt, därför är de slampor.  

Vad Axel beträffar så är han en bra kille. Men en slampa. Snygg, men utan egentlig taktik. Och när man gör fel, så faller man då direkt, trots fördelaktigt utseende. Detta visade sig i somras då jag träffade honom på "Terrassen". Han var mycket berusad, och hade slipsen "på efterfest". Själv satt jag förvandlad till Johnny Skan och höll föredrag för ett halvdussin lumpare, som likt Jesu lärjungar satt sig i halvmåne runt mig. 

Johnny Skan, onekligen dominerande rummet, och ifärd med ett av sina många sociala experiment, förklarade vikten av ett bra självförtroende för de vetgiriga gossarna, och försökte klargöra hur man kan lyckas trots utseendedefekter, genom att bete sig som om de inte alls existerar.

Johnny Skan är ganska vass på att använda sig utav psykologisk taktik i jakten på flickor, vid de sällsynta tillfällen han finner sig tillräckligt motiverad. Rent av så skicklig i vissa avseenden, att jag är förbluffad över att vi delar samma hjärna. Han prioriterar dock en god öl framför damer i 98% av gångerna.   

Nåväl. Då Johnny satt med lärjungarna, stapplade plötsligt Axel förbi. "Kolla här grabbar, den här killen har nog haft närmare hundratalet tjejer i säng, vi ser hur han bär sig åt" sade Johnny åt lärjungarna, och ropade så åt Axel. "Öh, Axel, kom här och visa grabbarna hur man får till det med en brud" uppmanade Johnny, varpå Axel flinade upp sig med glansig och ofokuserad blick, knackade närmsta tjej på axeln och utbrast; "Uhm... Tjena, du..."

Tjejen snörpte ogillande på munnen och signalerade ogillande, varpå Axel vände sig med oförstående blick mot Johnny Skan och sällskapet. "Haha, det sket sig, han var för full" skrockade Johnny glatt.

Hursomhelst, jag hoppas ni är med på hur jag menar?

Gabriel: Skulle inte kålrotens fundamentala vidrighet vara värd att nämnas?

Bäst just nu: Ska sova sängen nu, mmmmmm...

Sämst just nu: Kallt som fan ute.