Higge Erövraren

I fredags spelade vi alltså TP.

Svempa körde på taktik direkt genom att bjuda det kvinnliga laget på vin. "Javisst, tack för den" tänkte vi och blev lyckliga vid tanken på hur alkohol vid tidigare tillfällen har visat sig vara kraftigt  intelligenshöjande. Nästintill doping, faktiskt. Tro det eller ej gott folk; detta visade sig vara fel. Alkoholen visade sitt fula anlete direkt när vi skulle svara på frågan om vem som blev vald till rysslands president 1991, och den enda ryska presidenten som vi kom på var Putin. "Åh, herregud", tänkte vi. "Är det såhär vi fungerar när vi är ute bland folk också? Alla intelligenta kommentarer, alla insikter som nåtts, är det bara illusioner?" Drömmar krossades den där ödesdigra fredagen.

För att återgå till spelandet; det blev ganska snabbt en smutsig historia. Higge, inte känd för att vara den mest ödmjuka vinnaren, började ganska snabbt tråka mig och Olefin, inte kända för att vara de bästa förlorarna (jag har genomgått många Finns-i-sjön-relaterade barndomstrauman). Inte helt otippat fick han storhetsvansinne efter tårtbit nummer ett och utnämnde sig själv till härskare över nördar (GRATULERAR!) och oss andra för Pöbeln, De Okunniga, eller bara Förlorarna. Spänningen steg i rummet.

En ganska typisk spelomgång gick till såhär:

Jonas och Svempa: "Vad hette författaren till boken Pretentiöstitel som skrevs Förhundramiljonerårsedan och som som bodde i Vilkensmäländskjävlahålasomhelst?"

Gäby: "VAD FAN ÄR DET FÖR FRÅGA??"

Olefin: "Jomen vänta..  Är det inte han...den där...?"

Gäby: "VEM BRYR SIG?? HAR DOM INGET BÄTTRE ATT FRÅGA OM??"

Olefin: "Jo men jag tror jag vet... Det är ju... Han som..."

Higge: "Sluta låtsas Olefin, DU KAN INTE. "Åh, det är jag som är Olefin, jag LÅTSAS att jag kan!""

Olefin: "Det gör jag INTE, håll tyst!"

Jonas och Svempa: "Vi vill ha ett svar NU!"

Olefin: "Han hette... Värdelössvenskförfattaresefternamn."

Svempa och Jonas: "Rätt!"

Higge: "FÖR OCH EFTERNAMN!"

Gäby och Olefin: "VAD FAAAN??"

Higge: "Heter man bara ett ord? Gör man det? Ja, pöbeln kanske tror att man gör det, jaa det gör dom! Nä, folk som bara kan Putin av ryska presidenter, dom har det inte så lätt i livet. Kanske hemskolning hade varit något för er?"

Eller såhär:

Jonas och Svempa: "Vad heter huvudstaden i Litetskitlandiafrika?"

Gäby: "Men alltså...? Är det här en komplott?? HAR NI SUTTIT OCH TJUV-KOLLAT UT VÅRA FRÅGOR??"

Olefin: "Hmm... Kanske det är..."

Higge: "Alltså..." (skruvandes i skägget, med ett så pillemariskt uttryck i ögonen att man fick lust att bryta av spelplanen och trycka in varsin halva i dem) "Får jag svara om dom inte vet?"

Jonas och Svempa: "Ja!"

Gäby: "NÄ DET FÅR DU INTE, HÖR DU DET?? DET ÄR VÅRA FRÅGOR!!"

Olefin: "Det skulle kunna vara... Äh, skit samma, jag vet inte."

Higge: "Det är..."

Gäby: "DEN SOM KAN DET HÄR HAR INGET JÄVLA LIV!! MAN FÅR INGA TJEJER AV ATT SITTA OCH PRÄNTA IN VÄRLDSKARTOR, OKEJ??"

Higge: "...Ougadagou. Somliga här inne ÄR tydligen normalbegåvade, vad tror du om det Gäby?"

Jonas och Svempa: "Rätt!"

Gäby: "Jag säger bara: I rest my case: Inget liv. "

Trots Olefins briljanta allmänbildning, och mina - vad jag tyckte -  kvicka repliker, trissades stämningen upp ytterligare, och sista timmen av spelomgången talade jag endast i versaler.

Det hela slutar med att frustrationen tar överhanden och jag skriker "NÄ NU JÄVLAR SKITER JAG I DET HÄR JÄVLA (könsord) SKITSPELET OCH GÅR OCH LÄGGER MIG I SÄNGEN!!!", varpå Olefins kommentar blir: "Nej, Gäby. Man FÅR inte ge upp".

"JAG GER INTE UPP, JAG SLUTAR!!!"

Då påpekar Higge påpassligt att jag inte kan ge upp förrän han vunnit över oss även på sitt andra varv. Ja, min mamma och Higges mamma och Gud och svenska rättsväsendet: jag kan möjligen ha hotat att slå in pannbenet på honom.

Och ja, djävulsbarnet lyckades pricka in PSV Eindhoven. För att kunna anamma rätten att uttala sig om teknik i fotbollssammanhang krävs det dock minst en talang på själva fotbollsplanen, där varken verbalt eller fysiskt övervåld räknas som förmåga. (SYND, Higge. Bildbevis från Incidenten på midsommar coming soon!).

Nog om detta.

För att återknyta till alkoholens begränsning av mentala förmågor; en lustig incident inträffade i lördags, på det lokala utestället Klamydiagrottan (ett allmänt vedertaget namn som gör tanken på att röra i inredning, personal eller besökare ytterst motbjudande). I garderobskön blir min pojkvän plötsligt omfamnad av en liten blond sparrisliknande knärt.

Sparrisen: "Micke... Micke..." Med en röst som troligen skulle låta sensuell och förförisk men snarare lät som om den hade blivit misshandlad av whiskey och cigaretter.

I detta ögonblicket greps jag av den här känslan som troligtvis drabbar latinamerikanska kvinnor när de sedan uttrycker saker som "oh no, you DIDN'T just touch my man bi-atch!" och knäpper lite spexigt med fingrarna framför ansiktet på den aktuelle bi-atch:en.

Något mentalt begränsad, uttrycker jag istället följande:

Gäby: "Jaha.. Jag HOPPAS att ni känner varandra! "

Varför sa jag det? Skulle det kännas bättre om de hade känt varandra? Bevisligen kände de inte varandra eftersom hon inte visste hans namn?  Jag hann dock fundera på om Svempa levde dubbelliv, men avfärdade tanken ganska kvickt eftersom jag är extremt krävande och tar upp all hans vakna tid.

Lite snabbt insåg jag att jag sket i om de kände varandra eller inte, och utbrast:

"om du inte släpper min pojkvän inom trettio sekunder så kommer jag att GOLVA DIG, kärring!" (Trettio sekunder? På den tiden hade de i princip kunnat genomföra ett samlag (no offense Svempa)? Och där skulle jag stå och glo som ett fån, eller vad?)

Jag ger henne fyra tiondelars sekund och sen ger jag henne en rak höger i bröstkorgen. Hon går i princip av. Hade jag varit hund hade jag även möjligen kissat på honom för att markera mitt revir.

Bäst just nu enligt Gäby 1: Sparrissoppa.

Bäst just nu enligt Gäby 2: Att jag fortfarande måste visa legitimation på systemet.

Sämst just nu enligt Gäby: Att Higges körsångsuppträdande på Kyrkans Hus gick på 120 spänn så vi inte hade råd att komma och skrika satanistiska hälsningar åt honom.