Radioklubben
Nå, i det föregående inlägget fick vi lite prov på min låga moral i vissa frågor. Det var ju även lite kul att häckla min gamle kompis med bild och så. Men det bjuder han på, han står ändå i total avsaknad av självdistans. Jag hade förresten tänkt skriva "att jag inte är barnet på bilden" under temat "Bäst just nu", men kunde inte vara så elak, utan skrev alltså "min moped" istället.
Vi hade mycket roligt ihop på högstadiet faktiskt, och det ska han ha en eloge för, för det var inte mycket som var skoj på den tiden. Vi köpte porrisar och sprängde sprayburkar, övernattade i husvagn, plundrade hans pärons snacksförråd och drev med en skum typ i hans gata som samlade på lösvaginor.
Jag flyttade till hans by då jag var 12, men lärde då först bara känna hans kompisar. Jag började nämligen hänga på ett ställe som kallades "Radioklubben", och som drevs i kyrkans regi. Det gick ut på att vi ungdomar skulle sitta och ha skoj med gammal elektronik och lödpennor, istället för att eventuellt ränna runt och vandalisera allmän egendom (något jag förvisso aldrig ägnat mig åt ändå).
Ledaren var en mycket snäll kyrkvaktmästare, som nog inte hade ett religiöst ben i kroppen och som var väldigt svag för spånken. På en hylla stod en gammal burk "Bobs Apelsinmarmelad", och i den fick alla böta en krona för varje svordom de hävde ur sig. De där höll vi rätt hårt på, för pengarna gick till ett "Julbord" med kebab.
Nå, mestadels fikade vi, tjyvrökte, kollade "Hunter" på en gammal 26-tummare och plågade ihjäl elmotorer. Ibland lekte vi även dunkgömme på kyrkogården, i skydd av mörkret. Jag gjorde flera intressanta bekantskaper under den här tiden, som t.ex. "Hårdebula", "Nasse", "Patt-Lisa" (den enda tjejen som var där, hon var snäll och hade överseende med gossarna), "Peter-Pung", "Vindsrunkaren", "Fede Micke" och "Jimmy-Tuda".
Vi hade dessutom även en fiende, en Nemesis. Det var den elaka städerska som hade till uppgift att sanera den värsta förödelsen i vår lilla klubblokal. Hon hade en jäkla ovana att jämt slänga saker vi höll på att jobba med, och städa undan projekt. Dessutom var hon otrevlig mot vaktmästaren som höll i det också, och det tolererade vi inte. "Fede Micke" band en hängsnara och hängde upp den i ett dörrhål i lokalen, och jag skrev en lapp åt henne, som vi satte fast på snaran. "Här har städerskan att bota halsont och dylikt med" eller nåt sånt skrev jag.
Kärringen hittade snaran, läste lappen, och sen var det färdigt. Hon ringde kyrkoherden och lipade om att vi hängt upp en snara åt henne, och att hon inte vågade gå där inne, då hon var rädd att hon skulle snubbla och trilla in med huvet i den. HA! Så prästen fick komma och ta ner skiten, sen la dom ner Radioklubben.
"Jag kom, jag såg, jag gjorde så det sket sig". Veni, vidi, crappus.
Pentex, menar du förresten att sjukgymnasterna i Förslöv har uniform? Du blandar inte ihop dom med sjuksköterskor? Men, jo, visst kan jag hålla med om att det är något speciellt med tjejer i uniform .
Bäst just nu: Jag trodde aldrig jag skulle kunna dricka Gin igen, men det gick över, och ikväll kör vi igen!
Sämst just nu: Så mycket göra, så lite tid. Eller... jag är lat och långsam, det är väl egentligen problemet.
Ujuj Hunter var så fett ball...
Jo skulle nog vara sjuksköterskor, tänkte nog på annat. MEN STOPP OCH BELÄGG!! regeln om kvinnor i uniform gäller inte lapplisor. Detta för att man inte ser längre än till "brickan" på jackan se ser man rött. Då är det inte mäniskor utan själlösa demoner ute efter att ta dina pengar, för något som ändå är komunens fel.