Higge Erövraren

Jag gjorde mitt första offentliga uppträdande som körsångare idag. Jag var näst yngst i lokalen, en av mina "kollegor" hade med sig sin dotter som såg ut att vara 10-11 år. I övrigt var det nog mest 73-åringar där.
Publiken såg till en början sådär pensionärsligt skeptiska ut, som om de såg någon tonåring åka skateboard på stan, eller tittade på ett "Café Norrköping" utan Ragnar Dahlberg. Uppträdandet gick dock lysande, och publiken applåderade så vilt de kunde utan att bryta något.

Uppträdandet såg dock ut att inte ens komma till stånd för min del. För när jag vaknade i morse hade jag nämligen bara en del utav kläduppsättningen jag skulle ha på mig, ett par svarta byxor från Dressman. Igår åkte jag nämligen dit, för att köpa ett par svarta byxor och en vinröd skjorta, samt vinröd slips. Det är nämligen färgerna som gäller för oss gubbar i kören.

Igår fanns dock varken vinröd slips eller skjorta på Dressman. Inte på något annat ställe av de tre ställena jag hann kolla under dagen heller. "Det vinröda är ju lite senare på säsongen, det är ju i vår 'Scandinavian Collection' å så, så att... tja, det här är vad som finns, det du ser här" sa dom på Dressman, och beklagade. "Scandinavian Collection? Ooooh, whoopti-doo, ska ni spela flashiga med era keffa jävla epakläder, och låtsas som om vinrött är något exklusivt?" tänkte jag, sa "Jaha ja", och gick min väg med ett par svarta Batistinibyxor. Och det var alltså allt jag hittade på stan igår.

Monica, som är den som övertalat mig om att gå med i kören, berättade dock att man även kan ha en svart skjorta med vinröd slips. Då skulle jag iaf slippa leta rätt på en skjorta, som alltså inte gick att hitta. Och det var vad jag fick börja dagen med idag.  Jag kollade först efter en slips på "Guapo, butiken för män". Då de inte hade någon, började jag tro att jag aldrig skulle hitta någon. Jag ringde då till Fanjunkaren för att kolla om han hade en att låna ut. Det skulle dock visa sig fruktlöst.

Jag: Tjena du, jo jag undrar om du har en vinröd slips som jag kan få låna av dej?
F: Va? Vad fan tar du mej för? Vad för slags människa tror du att jag är?
Jag: Men vaddå då?
F: Nä, varför skulle jag ha det för? Vad ska du med en sån?
Jag: När jag sjunger i kören, jag ska ha nåt vinrött.
F: Jaha, ja det är ju nått frikyrkligt du är involverad i, det är det.
Jag: Äh... jag får väl ringa Greven åh höra...
F: Näää, han har ingen, det kan jag då säga direkt.
Jag: Men vad i helvete är det som är så fel med en vinröd slips, vad fan kan man inte ha en sån för? Nä, näää, är det mig eller er det är fel på, va? Idiot!
F: Jaha ja.
Jag: Hmm... nä, jag får väl leta vidare då.
F: Höhö, jaja, lycka till.
Jag: Mmm...

Efter att ha tittat på en slips för 595 kr på Gant, som inte riktigt höll måttet nyansmässigt, gick jag vidare till Brothers (jag tyckte förövrigt det var efterblivet att ta 600 spänn för en slips, bara för att den är gjord av genuint larvsnor). De hade vad jag sökte, vilket var en vackert vinröd slips i genuint larvsnor för endast hälften av Gantslipsen. Jag knallade sedan nöjd förbi Dressman, tjackade en svart skjorta, och åkte hem på moppen.

Jag gjorde mig iordning och fick lite tid över, så jag tänkte köra till Olefin och stryka skjortan. Jag hade förvisso redan på mig allt, men jag tyckte tiden torde räcka till att ta av skjortan och stryka den. Byxorna verkade sitta bra, men när jag skulle grensla min moppe, sprack de satans Bluffistinibrallorna hela vägen från skrevet till ryggen. Paff satt jag först kvar ett tag på mopeden, och tänkte; "Vad fan gör jag nu?". Sedan tittade jag mig försiktigt omkring, och gick sedan med stapplande steg som om jag skitit på mig, diskret in i min lägenhet igen.

Jag slängde på mig mina DC-jeans och ringde Monica; "Jag har en liten kris, byxjävlarna sprack, jag har inga byxor till kören". Hon lugnade mig dock, och menade att om det bara var sömmen som gått åt, så kunde jag hinna låna hennes symaskin och fixa brallorna. 

Och det gjorde jag, så det löste sig.

Efter uppträdandet åkte jag hem till Svempa, Gäbys kille. Han, Gäby, Jonas och Olefin var där för att titta på "Idol", och vara sociala. "Heeej, gick det bra att sjunga? Du får sjunga för oss sen! Vi ska spela Trivial Pursuit, vi har bråkat om vem som ska ha dig i sitt lag, sen kom vi fram till att du får vara själv!" kverulerade Olefin, när jag klev in i den schyssta musöppnarlyan, belägen i Luleås "Söder"; Svartöstan. Mitt ego jäste en smula, och jag satte mig tillrätta vid bordet efter att ha bytt outfit inne på Svempas toalett. Det var tjejerna mot sina killar, och jag mot båda.

Jag spanade runt i lägenheten, som för att se om det kunde finnas tecken på att Linda Rosing varit där och haft sex. Det har hon nämligen, för det är BB-Mickes gamla lägenhet. Det fanns dock inga suspekta märken eller outplånliga sekretfläckar att tala om.

Jag hade himla tur med sportfrågorna, min svaga TP-punkt, och lyckades dessutom besvara en fotbollsfråga som tjejerna gick bet på. Det var en vild chansning; "Vilken holländsk klubb har Glenn Hysén spelat för?". "PSV Eindhoven" gissade jag efter att de gett upp, vilket alltså var rätt. "HAHA, jasså, jag kanske har tillräckligt med kött på benen för att döma ut Zlatan i alla fall!" hojtade jag saligt och pekade finger åt de olyckliga flickorna. Jag vann (med en del röta, det ska erkännas) mer eller mindre en promenadseger, och kan väl ha brustit lite i uppförande, rent ödmjukhetsmässigt.

Jag hällde ut mina tårtbitar och flinade. "Får jag börja om å spela?" frågade jag retfullt, varpå Gäby hotade att slå mig i huvet, och lovade att skriva elakheter om mig i sitt nästa inlägg.

Men det bjuder jag på! Det är ni väl värda, kära läsare. 

Bäst just nu: Resa till tornedalen imorrn. Kul med lite miljöombyte.

Sämst just nu: Min övermaga attityd (d.v.s. sämst för alla andra, hehe)