Higge Erövraren

Den här listan är ytterst bristfällig, eftersom jag aldrig sett en Bergmanfilm. Inte heller har jag sett nån hel Fassbinderfilm. "Berlin Alexanderplatz", pffft, kom igen. Man måste ju vara från Norge för att inte fatta att det rör sig om en vämjeligt obehaglig produktion. Inte heller har jag sett den där filmen av Lars von Trier med Nicole Kidman och Stellan Skarsgård, som är inspelad helt utan rekvisita. Tvivlar någon mentalt frisk person på att det måste vara en av världens mest heffaballesugande dyngfilmer som någonsin gjorts?

Inte heller har jag sett den där filmen han har gjort, som Björk spelar huvudrollen i. En fullständigt motbjudande människa, som bara gör skitmusik. Filmen måste vara totalt vidrig, vi snackar vidrig som en miljöpartistbajskorv som fått marinera i Jehovas Vittne-urin.

Lars von Trier är bra endast om Ernst-Hugo är med, eller om det är något "Gruppeknald" med i leken. Utan dessa är han bara en förvirrad dansk knäppgök.

Nå, här är alltså de fem sämsta filmer jag har sett.

1. "Farväl Falkenberg". Denna monumentalt ärketrista skitfilm om ett gäng depraverade och kriminella skitstövlar till slackers på västkusten förbluffade mig. Jag trodde nämligen aldrig jag skulle få se en sämre film än "Things you can tell just by looking at her", och så kommer den här och örfilar mig med sin dålighet, mångdubbelt sämre än nr. 2 på listan. Den är så kass så man skäms. Jag vet inte ens hur dialogen gick, för det var bara ett jävla mummel. En höjdpunkt var när en kille sköt sig, eftersom jag önskar livet ur alla som gör så dålig film. För Olefin, som valt filmen i butiken, var höjdpunkterna några nakenbad där penisar exponerades. Inte en enda brud var dessutom med i filmen. De kan lika gärna döpa om skiten till "Brokeback Falkenberg". 26 minuter in i filmen bad Olefin, filmväljerskan själv, att få slippa se den. De 26 minuterna hade känts som 3 timmar, men jag var stark. "NEJ Olefin! Du ska se den här filmjäveln nu, du måste lära dig!" sa jag, och tvingade henne sen att se hela skiten. Typ som när vissa gnuggar valpens nos i bajset om det hänt en olycka inomhus.

2. "Things you can tell just by looking at her". Listans två sämsta filmer har en sak gemensamt. Jag har varit tvungen att se dem efter att ha låtit kvinnor välja film i videobutiken. Den här stjärnspäckade filmen är så vansinnigt vedervärdig, så om jag åt rå, solvarm kyckling och sedan penselmålade diarrén därav på en vägg för att se den torka, så skulle det på det hela taget vara en positivare upplevelse. Ja, en amatörinspelad hemmaporris med Maria Wetterstrand hade fan varit bättre. Calista Flockhart är förresten med och förstärker vidrighetsintrycket. En fruktansvärd kvinna, som är huvudperson i den enda serie som är lika dålig som "Sex and the City", nämligen "Ally McBeal".

3. "Dr. T and the Women". Det här är Richard Gere's sämsta film. Det vill inte säga lite, för han har gjord så mycket dynga. Den här filmen överträffar dock det mesta. Varför envisas killen med att bara göra skit? Varför är han aldrig med i nån schysst pang-pang, eller nåt? "Pretty Woman", vad fan liknar det? "American Gigolo"? Usch! Nå, han har dock gjort "En officer och en gentleman" och "Primal Fear" också, vilka båda får klassas som bra rullar.

4. "Storm" Sjuk, äcklig prettoskit från Sverige, om en värdelös människa till journalist, som ska göra upp med sitt förflutna i vilket han våldtagit en flicka med en haschpipa. Fy fan så dålig den är. Den vann publikpriset på Stockholms filmfestival 2005, vilket säger en del om vilka som hänger på dylika evenemang. Ni vet de där förvirrade flickorna och flickpojkarna i udda second-handkappor med matchande Palestinasjal, märkligt smink och suspekt hårfärg under en puffig virkad mössa. De som inte vill vara som alla andra, och därför klär ut sig "rebelliskt" med resultatet att de ser ut som just alla andra kommunistungar, sen tycker de som alla de andra kommunistungarna, annars tittar de andra kommunistungarna snett på dem. De är de värsta av alla prettomänniskor, Kulturprettona! Det enda de älskar mer än att få mästra pöbeln med alla underbara polska filmer de sett, om bröstlösa flator som äter pudding, är lukten av sin egen avföring. Jag lurades att se "Storm" på Luciabion med Fanjunkaren och flickvän. Han var så sur och bitter under filmen, att jag trodde han skulle resa sig och gå. 

Fanjunkaren sätter folk i två grupper. Folk han gillar, eller som han inte har någon uppfattning om, och så folk han tycker illa om. De går alla under beteckningen "den där jäveln". Som ikväll, när den där självkänslecoachen Mia Törnblom  dök upp i rutan. Han reagerade blixtsnabbt; "Och så den där jäveln, vet hon allt bara för att hon har gått på tjack?". Man kan med säkerhet säga att huvudrollsinnehavaren i "Storm" numera också är "den där jäveln".

Femman får vänta, nu måste jag fort sova!

Kristians dotter. "Ekvivalist" är mitt ord, jag är säker på att det är jag som har uppfunnit det. Har det nu alltså stulits av opinionstvångsreformerade feminister? Jag blir fullständigt RASANDE! Men jag blir glad igen av att du tycker det är kul.

Gonatt!