Higge Erövraren

Igår var det fest hos Greven och hans madam. Det var en trevlig tillställning, trots att jag var enda singeln där. "Jamen, då kan du ju he dej i fyllan utan att fundera nå vidare", tyckte Fanjunkaren då jag tänkte högt om det hela, efter att ha läst gästlistan någon dag före.

Festen dominerades utav långa diskussioner om huruvida skivan jag hade brännt och tagit med, innehöll Slades eller Quiet Riot's version utav "Cum on feel the noise". Det var alla mot mig. "JAG HAR BRÄNNT SLÄÄÄJD, ERA JÄVLA NÖTTER", hojtade jag. "Det är ju Quiet Riot" hävdade Greven, och visade med fåraktig min upp omslaget till nån hockeyanthem samlingsskiva, där en cover av låten med dessa var med.

Endast en snubbe som heter Fredrik tog mitt parti lite senare, vilket jag belönade med en Irish Coffee. "Där finns beviset, gå på youtube" sa jag och pekade på parets lap top. Idioterna tyckte då inte att man kunde höra någon skillnad. "Nää, man kan faktist göra jävligt lika covers om man är bra, har ni inte spelat 'Guitarr Hero' på Play Station, allt där e ju Covers, och jag har inte laddat ner skiten, det är faktiskt från min 'Best of Slade'-skiva, DET STÅR SLÄÄÄÄÄJD PÅ SKIVJÄVELN!!!".

Fanjunkaren började mjukna, men jag bad honom hålla flabben, och vänligen inte springa iväg och förvälla skivan, eller sin penis. "MEN DET VAR VÄL FAAN, DET STOD I SVAMPBOKEN, SOM JU ÄR SKRIVEN UTAV NÅGOT SLAGS PROFFS, ATT MAN SKA FÖRVÄLLA SVAMPJÄVLARNA". "Ja, nä, nog är det ett proffs som har skrivit den där boken, min vän" anmärkte jag med torr ironi, och fortsatte med armen hom hans axlar; "men om du får lust att förvälla typ Åkerbär eller något som också så hör av dig, för då köper jag det hellre av dig". Han himlade uppgivet med ögonen, och svor.

Jag behärskade givetvis rummet, de var mina bitchar och driftkuckus.

Då jag tidigare anlänt till festen, ringde min farsa för att höra om min mejl o.dyl. Samtalet avslutades ungefär så här.

Farsan: Så slåss du inte ikväll!

Jag: Jag hade ju inget val sist.

Farsan: Nä, det var ju 20 pers som hoppade på dig.

Jag: Jo, men så var det ju, typ...

Han är med rätta lite skeptisk, efter att jag strax innan min artonde födelsedag kom hem i handbojor och två grisar i släptåg, samt  att han och jag slogs vilt året efter på min storebrors bröllop. I båda fallen blev jag provocerad, och anser mig ha visst fog för att ha hittat på dessa dumheter. Vid den första incidenten gick det till ungefär som följer.

Jag hade lyckats ta mig in på en stor festival med 18-års gräns. Jag tappade bort mina kompisar, och blev iakttagen utav en vakt då jag lullade runt för mig själv vid utgången, påtagligt berusad. 

Vakten: Du, det är nog bäst att du åker hem nu!

Jag: Nä för jag har ju betalt 200 för att komma in nyss, och måste hitta mina polare.

Vakten: Det är inget att diskutera, kom här med dig.

Han knuffar mig med ett överlägset flin, varpå jag sätter en pärla i mellangärdet på honom så han viker sig dubbel. Plötsligt dyker tre vakter till upp, och kastar mig i marken. De vrider upp högerarmen på ryggen på mig, men eftersom jag är stenhög på adrenalin och bedövad utav billig smuggelwhisky, uteblir effekten. Jag börjar istället skrikande förolämpa busarna. 

Jag: LÅTSASPOLISER, MINDERVÄRDESKOMPLEX, KLARADE NI INTE SNUTSKOLAN, VA??

Vakterna: Han är ju helt vild! LUGNA NER DIG FÖR HELVETE!

Jag: HAHAHA, DIN FETE JÄVEL!

Vakterna: HÅLL INTE PÅ, SLUTA HÅLL PÅ!

Jag (börjar härma vakterna, som i "Åke-reklamen", innan denna var påtänkt): "Öh, håll inte på, sluta håll på"

Vakterna: VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ DIG?

Så här fortsätter bråket i minst 20 minuter, innan jag råkar höra hur två av vakterna anropar polis på en komradio. Jag, som faktiskt närde ett kontrollerat kaos i min hjärna, bestämde mig då för att byta taktik. Jag skulle få en C-G 3000 av farsan och farfar, och hade ansökt om vapenlicens. Jag ville inte ha strul med polisen, och försökte istället med diplomati.

Jag (med mild röst): Grabbar, grabbar. Vi kan väl prata om det hela?

Vakt med foten på min rygg: DET ÄR FÖRSENT NU, DU HAR HAFT DIN CHANS!

Jag: Äh, jag går hem om ni släpper mig, kom igen nu!

Vakterna: NÄ, DU SKA STANNA HÄR NU!

Jag: LÅTSASPOLISER, MIIINDERVÄRDESKOMPLEXIDIOTER!

Några minuter senare anländer en blåvit Saab, och en attraktiv blondin i uniform, samt dennas manlige kollega kliver ur bilen. Som i ett trollslag är jag världens snällaste. Vakterna reser mig upp från gruset.

Jag: Hej hej!

Blondinen: Sträck fram händerna (handbojar mig med händerna på ryggen). Har du legitimation?

Jag: I höger bakficka. 

Hon hittade en förnicklad Jack Daniel's plunta i min vänstra bakficka, men stoppade till min stora förvåning tillbaka den. Den är än idag bucklig efter handgemänget. De körde hem mig, och jag var så mild och trevlig jag förmådde ifrån baksätet. Farsan var vaken, och betraktade märkena på mina handleder då jag klev in i köket och berättade. "Ja, de är fanimig inte kloka, de där jävla Ekebovakterna", tyckte han.

Episoden med bröllopet är en annan historia, som jag tar någon annan gång.

Igår kunde dock en ny incident ha inträffat, då vi gick ut på Cleo. Jag och Olefin var på väg hem, då jag plötsligt fick se hur ett steroidfall stod och höll fast en blond tjej med stora bröst, och försökte hångla med henne. Killen hade stora överarmar med en sån där tatuering som Pamela Andersson i "Barb Wire" runt den ena, rakat huvud och tydligt undertränad underkropp. En annan kille bröt in och försökte prata med idioten. Det gav inget resultat, och tjejen slutade kämpa emot. Jag blev irriterad, och funderade på vad jag skulle hitta på. Killen stod med ryggen mot en meterhög avskiljningsvägg, ner mot ett försänkt avsnitt med bord och stolar. Om jag sade till honom, och han hade börjat veva, kunde jag nog trycka honom över väggen, och kasta honom över stolarna. Han hade ju klena ben, och var ju helt tydligt dum som en so. Det skulle vara en "piece of cake". Så resonserade jag i huvudet.

"Kommer du då?" kom Olefin och frågade. "Vänta lite, jag vill se vad som händer här först" sa jag, och nickade mot situationen. "Det är ju hon Anna från Big Brother, hon som är från Älvsbyn och läste till lärare du vet". "Jasså? Han där förgriper ju sig på henne, eller nåt." I samma ögonblick kom Greven förbi och började prata. När jag vände tillbaka blicken var Anna och idioten borta. Lika bra det, för det hade säkert gått åt helvete, det där. Men det är helvetes irriterande, sånt där. Och såna där får man slå på, eller hur? Visst hade man ju kunnat hämta vakterna, men hur slug är man egentligen när det behövs?

Lotta, Munk? Vilken obekväm liknelse! Men jag är djupt smickrad.

Giftpennan: S?

Karmapolice, ja, eller hur. I själva verket är du en tunnhårig, 53-årig tvångsonanist och misslyckad kioskägare från Grums, med sladdrig resår i kalsongerna och 376 000 i skatteskulder. Du miste oskulden till en prostituerad vid 34, och har utvecklad ett Jack Vegas-beroende som redan kostat dig din Toyota Corolla, samt din thailändska importfru. Du tröstar dig med att se MacGyver på din gamla 26-tums tjockteve. Fan, det är illa....

Bäst just nu: Idag blir det pizza.

Sämst just nu: Jag har skrivit inlägget på Olefins lap top, och nu känns det som om reumatismen kommer att komma som ett brev på posten. Jag fixar inte att skriva på såna här.

Dummast just nu: Istället för att vispa grädden till Irishen i går, så hällde jag den på Grevens inrådan i en shaker. Detta resulterade i följande incident.

Jag: Öh... det blev ju smör... kolla, kärnmjölk!

Greven: Men ditt stömmel, vad fan skulle det vara bra för?

Jag: Det var ju ditt fel! "Skaka mer" sa du! Idiot!

Greven: Men du må ju för fan tänka själv.

Jag (till övriga sällskapet): Det blev smör, och det var Grevens fel! Jag ska göra smörish Coffee. Har ni mer grädde hemma, Greven?

Greven: Du får springa på Statoil och köpa!

Jag: I helvete heller! Jobbar Izabella? *smack smack smack*

Tommy (en ytlig bekant): Är det den blonda?

Jag (slår upp kärnmjölken från smöret och slukar den): Japp, fantastiskt trevlig. 

Fanjunkaren: Är hon... kompetent?

Daniel (en annan ytlig bekant, formar ett par bröst i luften på sig själv): Höhö, "Kompetent"!

Greven: Mycket kompetent!

Jag sprang sedan sedan ner på Statoil och köpte mer grädde. Två taffliga snubbar stod i kassan. Då jag kom tillbaka, stod Greven och diskade shakern. 

Jag: Har du SLÄNGT smöret, MITT smör? 

Greven: Absolut.

Jag: Det var ju för fan smör! Nykärnat smör! Fattar du, att på vissa hotell så är nykärnat smör på frukostbuffén en exklusivitet?

Greven: Men jag ville ju inte ha det, och när skulle du äta det?

Jag: Det hör inte hit, det var nykärnat smör!

Tommy: Jobbade Izabella?

Greven: Men... dumfan, vad skulle du med det nu?

Jag: Ja, jag kunde väl fått en påse till det. 

Vid tanken på mig med en påse smör i kavajfickan började sällskapet gapskratta på min bekostnad. Men det var prima smör, det där.