Fuck you.
Igår spelade vi vad vi kallar "fuck you-spelet". Det är ett studentikost, men underhållande kortspel som uppfunnits för att folk ska bli berusade. Det har säkert många namn, men det går till så att man helt enkelt lägger en kortlek på bordet, och sen får var och en dra ett kort. Om man t.ex. dra ett ess, så blir det "vattenfall", d.v.s. alla måste dricka, och ingen får sluta förrän personen före slutar. Korten mellan 5 och 10 brukar innebära att personen som drar ett av dessa får dela ut klunkar till medspelarna av det antal som står på kortet. Kungen kan innebära "Personlig regel", d.v.s. den som drar detta kort får hitta på en regel som medspelarna måste följa. Jag brukar hitta på att man måste titulera mig "Ers nåd" när man tilltalar mig. Att hitta på att man inte får gå på toaletten innan mig är också en höjdare.
Om någon bryter mot reglerna måste denne dricka straffklunkar. Ett kort, kanske knekt, brukar innebära "tummen", jag hatar "tummen". Personen som får knekten får nämligen närsomhelst under spelets gång lägga sin tumme på bordskanten. Personerna vid bordet måste då göra på samma sätt, och den som är sist med sin tumme måste dricka straffklunkar. Vanligen upptäcker jag inte "tummen" förrän alla sitter och glor hånflinande på mig med tummarna på bordet. Jag brukar nämligen vara för upptagen med att sitta och gotta mig åt att bli kallad "Ers nåd", eller håna någon kissnödig stackare.
"Vattenfall" brukar vara skoj också, speciellt om jag har en full öl. Vill jag vara elak, och kanske straffa sällskapet för "tummen" kan jag då tömma ölen rätt upp och ner, och då ta god tid på mig. Igår avslöjade Olefin att jag är tacksam att spela med, eftersom jag följer reglerna hela tiden istället för att bryta dom, och ta en straffklunk istället, som vissa taktiker gör.
Det här med att notera mina manér och karaktärsdrag har förresten blivit ett obekvämt nöje i vissa av mina kamratkretsar. I somras kröp det t.ex. fram att Gäby, Olefin och Jonas suttit på ett fik i Stockholm och gjort narr av min person i min frånvaro, genom att härma mig. Att göra mig till driftkucku är inte bara rasistiskt (ehuru i mitt fall överlägsna, så är skåningar en etnisk minoritet häruppe)och svagsint, det är dessutom dumdristigt.
Jag ämnar nämligen sätta samtliga av dessa individer på plats. Hur? Jo, genom att utsätta dom för det genialaste practical joket som någonsin uppfunnits. Jag rekomenderar er att testa det själva, det är mycket enkelt. Stoppa en köttbuljongtärning i offrets duschmunstycke! Efter duschen kommer offret att förargas över att håret fortfarande är flottigt, och dessutom har en unken arom. HAHAHA!
Håll med om att det är ett schysst bus.
Bäst just nu: Min nya radiostyrda minihelikopter från teknikmagasinet. Fy faaaan så kul.
Sämst just nu: Att jag måste dra på mig byxor och leta föda.
