Higge Erövraren

Jag fluppade fram bloggen och skulle till att skriva ett inlägg, men så kändes det tomt i huvet. Så gick jag in på Aftonbajset för att leta inspiration. Genast fick jag ångra min dumhet.  Där var hon på bild igen, den allra mest orena, hon vars sköte kommer att framföda antikrist, den slemmiga kärringen med en röd moj i sin flottiga, klimakteriekallsvettiga panna. Usch. Se på henne, skåda hennes monumentala obehaglighet!

Hon har så klart uttalat sig lystet över någon svagsint idoldeltagare igen, någon "Knut". Grattis rekvisita-avdelningen, ännu en förbrukad jurystol som det bara är att bränna. "Fan gubbar, nu såsade den där gamla dröppelsuggan ner en stol till för oss med sitt onämnbara sekret, hennes stolförbrukning kommer att ha kostat mer än Swartlings lön när den här säsongen är över!"

Denne Knut visar sig förresten vara ett odrägligt arsel av väl tilltagna proportioner. Enligt Olefin ska han ha ett förflutet som modell, och ha sagt något i stil med "jag har gjort allt, påklätt, naket, straight och gay". Grattis Knut, du är ett luder. Inte bara vilket luder som helst, utan ett luder som enligt en löpsedel har smitit rattfull från en olycksplats. HA! 

Men när jag läste det här i Aftonbajset, bestämde jag mig för att inte blogga om vidrigheterna, för de saknar ju egentligen relevans, eller hur?

Så jag tänkte tillbaka på mitt liv, för att se om jag kunde komma på nåt kul från förr att blogga om. Och visst kunde jag ju det. Min gamle käre vän och "partner in crime", Anders Norberg, vars dåligt tajmade samlag med sin broders kvinna under familjens julfirande jag tidigare skildrat på blogdog, är en outsinlig inspirationskälla.

På den gamla goda tiden (2000-2001), då jag bodde i Adak, Västerbotten, så delade han och jag på ett hus med två lägenheter. Det var ett par s.k. "pensionärslägenheter" i en gul barrackliknande byggnad. Vi hade varsitt stort kök, en rejäl toalett med egen tvättmaskin, samt ett stort rum med sovalkov. Hushållström + motorvärmare ingick i det facila priset av 2000 riksdaler i månaden. Min lägenhet var spartanskt inredd med kabeltrummor och lånade möbler, min gultigrerade katt Maximus höll rätt på ohyran, i garderoben stod mina fiskespön och mitt gevär, och utanför min senapsgula Volvo 144 från 1971, med 56 000 mil på mätaren. 

Anders lägenhet var pedantiskt inredd och mestadels stylad utav hans ömma moder. Han höll noga rent, trots att han var (är) en manslampa och en drinkare. Mellan våra toaletter gick en ventilationstrumma, genom vilken vi kunde höra varandra. Anders hörde då jag hade min dåvarande flickvän på besök, och jag hörde då han satt och bakissket på lördagarna och söndagarna. Vi umgicks flitigt, och satt ofta hos varandra då vi var bakis och filosoferade över vad som egentligen hänt dagen före.

En gång då jag kom över till honom, hade han ännu inte klivit upp. Bredvid honom låg en söt tjej med långt hår, rosa stringtrosor och en kedja till ett hundkoppel runt halsen. Josefin Väst hette hon, och var en ny förmåga på baksätesscenen i Malå (samhället vars kommun Adak ligger i). "Jaha..." hälsade jag de båda, och tog en klunk av en Dr. Pepper jag hade med mig, och bakade en pris "General". "Tjena Skåne, ids du kast hit dosan åt mä, i vard' fan ta en snus" hälsade Anders trött, varpå jag räckte honom sin dosa "Ettan" från bordet som han önskat.

Jag såg på honom att han verkade obekväm med att Josefin låg kvar i sängen, då han inte längre hade någon "användning" för henne. Nu var han dessutom nykter (nåja) och hade förlorat det filter som fyllan förser en med, och som filtrerar bort jobbigt tjejtjatter. "Jaha, ni har provat nya grepp?" undrade jag, och pekade på tjejens halskedja. Det var något hon lyckats få med sig i fyllan från någon fest och haft som en ploj, förklarade hon.

"Men du prenumererar iaf?" sade jag och pekade med Dr. Pepperflaskan mot hennes rosa stringtrosor med glansigt tryck på. Jag kände igen modellen, Apagnu (min dåvarande flickvän) hade ett par likadana, och dessa hade kommit med posten, eftersom man tydligen kan prenumerera på trosor. Josefin Väst verkade imponerad över att jag liksom magiskt visste att hon fick trosorna på posten, och höll sedan en utläggning om hur bra det var att prenumerera på underkläder sådär.

Det var bara en av många helgmorgnar. En annan morgon kom jag över till Anders efter en ganska grundlig rotblöta, och han var både lidande och full i skratt på samma gång. "Höhöhö, vet du va ja ha' gjord?" undrade han, och det kunde jag ju inte veta. Men då Anders brukar komma hem efter fest och fylla, är han som många av oss andra ganska hungrig. Han tar då en ost- eller kaviarsmörgås på knäckebröd, eller liknande, innan han går i säng.

Denna morgon hade dock hans farsa hunnit besöka honom innan jag kom in. Anders låg kvar i sängen, och farsan hans ropade då undrande vad fan han hade sysslat kvällen innan. I köket hittade nämligen den förundrade fadern Anders lilla runda skärbräda i trä, ungefär stor som en tallrik, alldeles perfekt smörad och försedd med ett lager Kalles Kaviar. I fyllan hade min käre kamrat inte alls uppfattat skillnaden mellan de två materialen knäckebröd och trä. Huruvida han försökt ta en tugga förtäljer inte historien.

Pentex: Jo, de är jävligt dyra att försäkra, EU-mopparna.

Bäst just nu: Imorrn är det fest, och jag och Biffen kommer som sagt att lägga ribban. Idag spådde Gäby att jag skulle komma att "få till det", och jag har dessutom varit på Systemet och tjackat en flaska Gin och en Vermouth. På Coop kompletterade jag med en burk oliver: japp, jag ska blanda Dry Martinis! Varför? För att Frank och Dino drack dem.

Sämst just nu: Borgarnas skrattretande försvarspolitik. Snart är vi lika försvarslösa som bakbundna miljöpartister med byxorna nerdragna och ringmuskeln insmord.