Higge Erövraren

Jag sitter och filosoferar kring debatten kring penisar och vaginor, efter att ha varit inne och kommenterat ett inlägg om en "Pyttepenis" hos Lintin.

Jag tänker att det är väldigt märkligt hur debatten ser ut egentligen. Som kvinna har man vad som närmast kan liknas vid verbal diplomatisk imunitet. Man kan knappas påstå att det råder någon brist på uttalanden i media kring penisars storlek, och det faktum att en liten inte duger lika bra som en stor.

Pliktskyldigt deklarerar sexualupplysare runt om i landet att en penis på 12 cm minsann är att betrakta som normal, och gör ett lika bra jobb som en 17 eller 20 centimeters. Men nu vet vi ju alla att så inte är fallet. "Men det är ju tjocklekens om räknas" säger någon, som för att rädda självkänslan hos de pojkar med korta snoppar som åtminstone blivit rikt utrustade på bredden.

Ute på krogen hänger de gamla frånskilda grogghaggorna, och vakar likt gamar över en savann. Vad de vill ha råder det inga tvivel om, jag har hört det flera gånger i taxin. En rejäl pjäs ska det vara! Ibland har väninnor i baksätet avhandlat något blek figur, som varit klent utrustat. Under våldsamma skrattsalvor konstateras det vilken sorglig jävel, vilken patetisk skit den där snubben var.

Tänk er scenariot att en medelålders grogghagga som gör närmanden på krogen, och insinuerar att man får följa med henne hem, bara man är tillräckligt välhängd. Jag har sett det många gånger. Det behöver alls inte vara en medelålders grogghagga som står för uppträdet heller, beteendet återfinns även hos yngre kvinnor. 

Vad är det som ger kvinnor "carte blanche" att bete sig såhär? Är det för att de aldrig blir nekade sex (åtminstone inte om de frågar ett par gånger)? 

Häng inte upp er på att jag tog just grogghaggorna som exempel, det var mest för att göra saken extra tydlig. Lintin är ju t.ex. ingen gammal grogghagga. 

Min poäng är att kritiken mot mäns kön känns väldigt enkelriktad, och jag måste säga att det irriterar mig. Men samtidigt måste man fundera på vad som ligger bakom det här?

Varför finns inga uttalanden i media av killar som beklagar sig över bruna slidväggar, eller besvärande sladdrighet? Jag menar, såpass gruvliga mular har man ju faktiskt konfronterats med, att det inte är helt lätt att återfinna entusiasmen inför att få av nästa jänta trosorna. 

Jag tror det är för att det är just kvinnor vi har att göra med. Flickor ligger hemma och spyr ihjäl sig, för att modemagasinens glättade omslag visar upp magra modeller. De behöver uppenbarligen inte mycket påverkan för att börja skämmas för sin kropp. Inte kan man ju börja kritisera så fragila varelser, och speciellt då inte för något kroppsligt lyte. 

Korta penisar är dåliga, män med ölmage är äckliga, men vi hör ingen motsvarande kritik. Om ni tänker efter, så är kanske den enda öppna kritiken mot kvinnor man egentligen hör reducerad till gamla plumpa skämt i stil med att "kvinnor kör som höns" o.dyl. Men det räknas ju inte, för när det kommer till kritan, så "menade man ju inte allvar" med "skämtet". Som ett bevis skulle jag kunna gå in på en nattklubb, och med lätthet samla ihop ett komplett fotbollslag med feta kvinnor i för trånga kläder, och gärna med exponerad mage. De finns där, för ingen har någonsin sagt till dom att de kanske skulle testa ta på sig något annat. Tvärtom har de marinerats i antipropaganda som gör gällande att de är vackra oavsett vad.

Korta penisar är dåliga, och män med ölmage är äckliga. Eller, de är i vilket fall inte "vackra, oavsett vad".

Nåväl, skit samma. Det här är bara ett halvtaskigt ämne i brist på något bättre.

Jag hade faktiskt ingen lust att skriva något överhuvudtaget efter den här upplösningen i Engla-fallet. Varför tror han att han kunde ta sig friheten att göra något sådant, mot en liten flicka med hela livet framför sig? Allt hon någonsin haft, allting hon någonsin skulle komma att ha, tog han ifrån henne. 

Jag skulle gärna ha hans bleka nördhuvud som avhuggen och sönderstampad trofé bredvid ytterdörren, men sådant kan man ju inte gärna skildra i en humorblogg.

 Gonatt.