Higge Erövraren

Jag hatar för varm dryck. Den kan göra mig väldigt arg, väldigt fort. Ibland försöker jag analysera vissa utav dessa fenomen som har en sådan inverkan på mig, och ibland kommer svaren helt enkelt bara över mig, utan analys.

Idag stod jag och väntade på bussen, och mindes plötsligt min lilla blå-vita termos som jag hade i scouterna. Jag vill minnas att den hade en bild av nån känd figur på sig, typ Rasmus Nalle eller nån pingvin eller nåt. Det var en jävla bra termos, för den höll värmen hur länge som helst.

Jag kommer ihåg när jag som liten bäverscout satt vid brasan, och försökte mygla mig igenom de otäcka sångerna som vi blev påprackade utav de gamla avdankade ledarna. Ur min lilla gröna "kånken" plockade jag upp termosen och slog upp lite utav den varma chokladen som min ömma moder skickat med mig.

Men den gick inte att dricka, den där chokladen. Den var nämligen så in i helvete varm, att jag brände mig harmynt om jag försökte. Harmsen och bitter försökte jag vänta ut den heta, men ack så ljuvliga drycken. Mina inkompetenta kumpaner, som vid den här tiden torkade av snoret på jackornas ärmmuddar och inte brydde sig ifall täckbyxorna hade korvat sig i stövlarna (jag hyste alltid en stor misstro till dessa individer, som stod ut med att ha korvigt nerstoppade byxor) hade ofta inte lika varm dryck som jag, eller ens varm dryck alls.

Jag visste att jag hade tur som hade en öm moder som gjorde choklad åt mig, och inte bara fyllde på en gammal sirapsflaska med kefft blandat saft. Därför klagade jag aldrig på den varma chokladen, det hade varit otacksamt.

Det var ofta samma visa varje gång, och inte bara vid scoutsammankomsterna. På sportloven och på friluftsdagarna var det samma visa. Jag fick sitta kvar och vänta på att chokladen skulle svalna, medan mina kompisar kunde springa iväg och leka.

Ibland hann jag aldrig vara med igen och leka efter fikat, för jag väntade på chokladen. Ibland lämnade jag chokladen, jag offrade den för att hinna vara med och leka. Men offret blev till smolk i lekens glädjebägare.  Jag förföljdes av en molande känsla av frustration och undertryckt ilska, för att jag inte fick dricka upp min goda choklad.

Jävla värmejävel! Men det säger jag er, inga jävla drycker bränner mig i käften längre! Gör jag choklad idag, så gör jag den så den fan kan sörplas direkt, och ymnigt! "Men vad mycket mjölk du har i kaffet!?"

JA DET KAN NI GE ER FAN PÅ!

Sämst just nu: Att det inte blivit bloggat på länge! Blogg.se har "bytt bloggplattform", för att det bl.a. ska gå lättare att blogga på alla tider utav dygnet. Ja, det hoppas jag tamejfan!

Sämst just nu 2: K.K har inte gett någon respons på profilen, vilket skvallrar om att det var ännu en knivskarp analys, som satt rätt i krysset. Men om den kostat mig en läsare, så var det ju olyckligt.

Bäst just nu: Psyko-Bob har lärt mig läsa tabulaturer, samt lite av introna till "Come as you are" "Smoke on the water" och The Killers lysande "When you were young". Små steg för en gitarristlärjunge, men gigantiska steg för en kretin med korvfingrar.

Bäst just nu 2: Kommentaren som Psyko-Bobs krogragg kläckte på söndagsmorgonen. "Och jag som trodde att jag skulle följa med Izze hem?".

Bäst just nu 3: Kommentaren som Danken kläckte på söndagsmorgonen när jag vaknade hos honom efter att ha gått dit för att ge Psyko-Bob lite utrymme med sitt söta krogragg. "Fy faaan... hon har precis kommit ur ett 11-årigt förhållande, och så är den första killen hon är med Bob! Hon kommer att behöva hjälp efter det här!"

Efter att sedan ha blivit upplyst utav Psyko-Bob om vad dom hade hittat på, så insåg jag inte bara att Dankens uttalande ägde en viss riktighet. Jag insåg även att det fanns områden på Psyko-Bobs plyschsoffa som jag inte kommer att beröra mer.