Higge Erövraren

Igår invigde vi grillsäsongen hos Fanjunkaren. Förutom mig, Fanjunkaren och Gullan, fanns även Greven och Vera på plats. 

Jag köpte "Rostas" som jag torrmarinerade, trots att jag irriterar mig lite på namnet "Rostas". Jag kan inte minnas att det fanns en bit utav kossan som hette så när jag var liten. Detta säger mig att man har hittat en bit utav kossan som vanligen mals ner, men att man nu beslutat sig för att lämna detta förfaringsätt för att istället döpa bitjäveln till något fånigt samiskklingande namn, för att kunna sälja skiten dyrare.

Gullan hade gjort något slags färspett, och Greven och Vera hade med sig kryddiga korvar samt fläskfilé. Vi karlar gick ut för att sköta grillningen, medan kvinnorna stannade inne för att vakta klyftpotatisarna.

Fanj: Nu kan vi väl börja lägga på?

Jag: Ja, gör det du.

Fanj: Ska inte du lägga på dina då?

Jag: Jag lägger på mina sist, de ska bara precis sniffa på röken.

Fanj: Såpass?

Jag: Mmm, det är bra grillat när kojäveln fortfarande kan säga "Muuu".

Fanj: Ok...

Jag: Och Greven lär ju köra fläskfilé, så den får gå före också.

Fanj: Jo, förmodligen.

Greven: Tjenara tjenare.

Vi: Tjenare!

Jag: Jaha, fläskfilé?

Greven: Jajjemen.

Mitt kött blev efter ett liv och ett kiv kring grillen väldigt bra, med den där perfekta färgen av inflammerat tandkött.

Efter en lång supé med avec och blandade samtalsämnen, begav sig Greven och Vera hemåt, då Greven skulle upp och jobba idag. "Nu flyttar vi oss till salongen" beslutade fanjunkaren, och spenderade sedan ungefär en kvart åt att leta efter sin snusdosa.

Jag: Ta en av min, så hittar du kanske din egen!
Fanj: Ok.... var i helvete kan jag ha lagt den? Kan Greven råkat få med den hem?

Jag: Äh, den dyker upp!
Fanj: (gräver i dosan och lägger in en pris) Vänta nu... (reser sig upp och går in i sovrummet) Där är den, under kuddarna på sängen! Vem fan har lagt den där?
Jag: Då tar jag en av dig, en snus kostar ju ändå runt 5 spänn nu om man slår ut det!

Sedan följde en konversation som rörde alltifrån Gullans nya jobb till integrationen utav Irakier och profeten Muhammeds briljans som ledare. Efterhand som timmarna flöt på, blev diskussionen allt djupare. Gullan gick och knöt sig, och vi flöt in mot nya insikter med sinnen marinerade i whisky.

Fanj: Uhm... Alltså, är det något som är beundransvärt, så är det när något lämnat efter sig ett imponerande livsverk, men samtidigt kunnat kombinera det där produktiva livet med ett ordentligt och karlaktigt supande, samtidigt som dom också uppnår en hög ålder!
Jag: Exakt! DET är något att eftersträva! Höhö, författare, att lyckas med att skriva en bra bok måste vara det ultimata!
Fanj: Ja absolut, och de jävlarna blir ju förlåtna för allting också!
Jag: Exakt, bara dom skildrar det snyggt i skrift sen! Jag menar, om dom kommer till ett ställe och beter sig som svin, spyr ner hela lokalen, vandaliserar och slår någon på käften, så är det ju fullt förlåtet om de sedan sätter det på pränt under tjusiga formuleringar, för då var det ju typ research. Medan om det är en järnverksarbetare som gör det, då klassas han som asocial och tappar sina vänner.
Fanj: hähähähä.... Ja, exakt!
Jag: Se på Strindberg!
Fanj: Ja, en fullständigt rubbad kille som söp som en gris, men som folk fortfarande höjer till skyarna och skriver anhandlingar om!
Jag: Absolut! Richard Burton!
Fanj: Ja, JA! Det var liksom där jag kom till den här insikten med ett ymnigt alkoholintag. Jag hade sett "Örnästet", tidernas kanske bästa film, och så var det någon, jag tror det var min morbror, som sa; "Ja, han söp ju ihjäl sig den där Burton" och då liksom tänkte jag; "Söp ihjäl sig?" (fanjunkaren smakar uppskattande på orden) "ja, det vore kanske något" liksom! 
Jag: Jajaja, lysande, lysande! Winston Churchill!
Fanj: Absolut!
Jag: Han blev 96 år, och var konstant berusad! Vilken gigant!
Fanj: Jaa, verkligen!

Vi kan ha lagt ribban en aning högt, men allt kändes rätt igår.

Bäst just nu: Ingen aning.

Sämst just nu: Svårt at säga.