Higge Erövraren

Torsdagen den 31e Juli var en dag av förväntan, och uppladdning. Alkoholhaltiga drycker inhandlades i en väldig myckenhet, och intrikata planer kring förtäringen av dessa smiddes. På dagen leddes jag runt i H&M av Olefin, då telefonen plötsligt ringde.

Det var Fanjunkaren. Han skulle komma hem till Luleå samma dag, från släkten han varit och besökt i Tornedalen. Samtalets senare dels ohygglighet, har fått mig att förtränga exakt vad som sades i början, men så här lät det i huvudsak.

F: Hej
Jag: Tjena!
F: Jaha, vad gör du?
Jag: Nä, är på stan en sväng bara...
F: Jaha... hördu, jag skulle bara säga att det inte blir något för min del, ikväll.
Jag: Vaddå då?
F: Nä, jag har råkat ut för en liten olycka... jag har bränt mej.
Jag: Aj fan... eld eller vätska?
F: Vätska, i bastun.
Jag: Aj då, hur gick det till? Hur har du nu stömlat till det?
F: Du vet, det finns ju vattenvärmare på aggregaten ( i Norrbotten och framför allt Tornedalen är bruket av bastu, och framför allt då vedeldad sådan, något helt obligatoriskt. Den som inte badar bastu är en lortgris, och många kör old school med björkris och hela kittet. På aggregaten värmer man vatten, som man tvättar sig med i bastun, eller doppar riset i som man späker sig med. Higges anm.)...

Jag: Ajajaj... *anade vad som hänt*
F: Och det började ju koka i varmvattnet, så det fick ju tömmas av i ett annat kärl. Sen när jag skulle öppna varmvattenbehållaren igen, så kom det ånga som brände mig, och då ville jag kyla av handen i kallvattenhinken, men då satte jag den i fel hink istället, och körde handen i det varma vattnet istället.
Jag: Neeeej, ajajaj... fy faan....
F: När jag sen ryckte åt mig handen, så tog jag i den reflexmässigt, och då råkade jag liksom slita loss huden på fingrarna.
Jag: Fy fan.... jaha, hur ser det ut nu då? Har du varit hos läkare?
F: Nja, det är ju omlagt, men jag ringde till vårdcentralen i Övertorneå, och dom sa att det liksom inte var så mycket att göra. Typ kyla ner det och sådär.
Jag: Mhm... ja, var försiktig, håll rent och sådär. Kolla så det inte blir nå helvete.
F: Jo... nu ska jag försöka köra hem också, hehe... fy fan...
Jag: Ja, det var ju fan... ujuj
F: Jo, men då vet du iaf, det blir inget för mig ikväll.
Jag: Nej, just det. Ha de!
F: Japp, vi hörs.

Nästa dag hörde han av sig igen.

F: Hej
Jag: Tjenare, hur är det?
F: Jodå.... jaha, vad gör du?
Jag: Är i stan, ska köpa lite prylar bara.
F: Jaha ja... jo du, jag tänkte höra, du som är läkekunnig...
Jag: Hehehe, ja?
F: Tror du jag ska gå till läkare med det här?
Jag: Hur ser det ut?
F: Det är ju stora blåsor och sådär, skinnet har ju ryckt bort på några ställen och så... de övre lagren är ju liksom borta, om man säger.
Jag: Mhm, jo du har ju 2a gradens brännskador då, och måste ju hålla rent och lägga om med något.
F: Jag har varit och köpt grejer, och lägger om nytt en gång om dagen.
Jag: Ja, det är bra... men håll rent, och försök låta det andas. Badda med något antiseptiskt när du byter, och så sitt med det ett tag så det får andas.
F: Öhm, jaha... hur då då?
Jag: Men nåt antiseptiskt bara, typ Klorhexidin eller va fan som helst. När jag brände mig på handen i 8an, så la dom på ett slags genomskinligt membran som kunde andas, du kanske skulle vara bättre hjälpt av något sånt? men det får ju isf läkare ge dig.
F: Jo, men jag har köpt sånt där nät som jag lägger om med...
Jag: Ok, det låter ju bra...
F: Men nog räcker det väl att hålla rent med tvål och vatten? Det lät komplicerat det där du sa...
Jag: Nja, vanlig tvål är i i regel inte desinficerande... va fan, det är väl inte så jävla svårt?
F: Nja... jag får väl se hur jag gör.
Jag: Nä, du kan ju skita i det också, kolla bara så det inte blir kallbrand, hihihi... sniffa efter ostlukt, eller vad fan det nu ska lukta, hehe.
F: Höhöhö... jaja, vi ser väl hur det blir!

Fanjunkaren uppsökte därefter läkare samma dag, vilken menade att det hela var synnerligen allvarligt. Han började prata om avbrända känselnerver, och, om det ville sig illa, hudtransplantation. Fanjunkaren skulle därför ta det mycket försiktigt, och komma till vårdcentralen varje dag för att få det omlagt.

När jag fick se skadan, var det ändå inte så omfattande som jag trodde. Det är bara fingrarna som är omlagda, och det ser lite ut som han går runt med ett gäng stora tamponger, eller har klätt ut fingrarna till små mumier.

Kanske är det för att klara av traumat, och försöka klara av att kämpa igenom det, som jag ibland skämtar, ja rent av hånar hans lyte en smula. Eller så är jag bara en dålig människa.

I en diskussion häromdagen då jag behövde hugga tillbaka, så sa jag exempelvis; "Jaha, men det är iaf inte jag som går runt med nån jävla egyptisk dockteater på handen!" och när han senare kom gående med handen uppsträckt i luften för att inte stöta i bandagefingrarna, så frågade jag...

Jag: Jaha, ville du säga något?
F: Öhm, va... nej?
Jag: Ah, nehej, du gick ju runt med handen uppe, så jag tänkte du hade något på hjärtat.

Skämt åsido, vi får hoppas att han inte får några men av det här.

Bäst just nu: Köra köpa snus!

Sämst just nu: Konstigt torr i halsen, känns som stämbandsinflammation...