Higge Erövraren

Jag knattrade iväg till Fanjunkaren ikväll, för att socialisera en smula över ett par koppar kaffe.

Fanjunkaren satt större delen försjunken i arbete över sin laptop. Plötsligt tittade han upp och utbrast nöjt; "Jag är fan ett administrativt geni!". Jag gratulerade honom och menade sen att jag tyvärr inte kunde relatera till den känslan. Däremot meddelade jag att jag äntligen, efter många år, äntligen förstått vitsen om de två tomaterna som gick över vägen. 

Jag: Hördu, jag förstod förresten den där "kom ketchup"-vitsen för ett par dagar sedan!
F: Vaddå? "Kom ketchup så går vi"?
Jag: Ja, exakt!
F: ...jaha... va fan, är du efterbliven eller?
Jag: Nej, alltså, den har ju verkligen en poäng, om den är på engelska!
F: Ja, han blir ketchup, han blir ju överkörd!
Jag: Jojo, men det är ju inte poängen, på svenska blir det ju ingen poäng!
F: Jo!
Jag: Nej, jag började fundera på den efter att jag hört en grej i nåt jag såg, och då slog det mig! "Ketchup"! "Catch up", Fattar du?
F: ...ja, men alltså, "kom nu ketchup, så går vi!"
Jag: Jo, men den har ju en riktig poäng på engelska, det är det jag säger! Pappatomaten säger till sin mosade son; "Catch up" alltså, skynda på, när de går över vägen!
F: Jaja, jag har då fan inte hört den där sen jag var 8.
Jag: Jo, Mia drar ju den i "Pulp Fiction"! Hon var ju med i serien "Fox Force Five", och i slutet av varje avsnitt skulle hon dra en vits, och i piloten drog hon den!  

Fanjunkaren imponerades föga utav min nyvunna insikt, men så var det iaf. Jag har ju precis som alla andra hört den där vitsen, och hörde den förstås redan som liten, på svenska. Eftersom den då saknar poäng, så har jag aldrig funderat över någon poäng då jag hört den på engelska heller. Snarare så tyckte jag Uma Thurmans roll "Mia" i Pulp Fiction var lite dum som inte sa att Pappatomaten ropade mer än "Ketchup" till sin mosade son. 

Men så såg jag något avsnitt av någon serie jag laddat hem, där någon plötsligt kom in på ämnet, och sa att den inte fattade poängen i ketchupvitsen förrän efter ett par år. "Poängen?" tänkte jag frågande, och såg "Mia" i "Pulp Fiction" framför mig. Jag grubblade ett tag, och på vägen till toaletten slog det mig ; "CATCH UP!!! AHAAA!"

Fattar ni vilken grej? Den där jävla vitsen, som vi alla levt med hela våra liv, och oftast bara irriterats av! Den har en poäng! För mig är det som att upptäcka att näsan som suttit mitt på ens huvud i alla år, faktiskt har en tredje borre. Fullt synlig dessutom!

Är inte livet underbart?

Förresten så menade jag inte att kalla er högt vördade läsare för "hjon" i förra inlägget, då jag tillskrev en kritiker i kommentarsfältet. Jag trodde jag var på väg in i en mustig dispyt, och ville ha lite schvung i debatten. Det visade sig dock att kritikern var en ovanligt försigkommen 13-åring, som dessutom sedan medgav att jag skrivit ett bra inlägg.

Ibland känner man sig så dum som man förtjänar, kära vänner.  

Bäst just nu: Hallonsylt på blodpudding. Tänk vad man upptäcker i brist på lingonsylt.

Sämst just nu: Jag klippte ner skägget med ungefär sju cm idag. Resultatet ser ni på den nya bilden av mitt anlete här bredvid. Glädjen på bilden är fejkad! Inombords har jag dött en smula, och är egentligen såhär  ledsen.