Smärtsamma insikter...
Fanjunkaren: Du har ju lätt för att umgås med kvinnor, lite för lätt liksom, på samma sätt som homosexuella, så att det bara blir vänskap av det.
Jag: Shit... du har nog rätt!
Fanjunkaren: Ja, jag tror fan det!
Jag: Men vad fan är det så för då?
Fanjunkaren: Ja, jag vet inte.
Jag: Fruktansvärt... som en homosexuell!?
Fanjunkaren: Hehe, jo.
Jag: Alltså, det är ju verkligen ett problem!
Fanjunkaren: Jo jo!
Jag: För jag tycker ju verkligen om vulva, alltså!
Fanjunkaren: Hahahahaha, jo jo!
Vad jag har här, är ju ingenting mindre än något så otäckt som ett tvättäkta problem! På något sätt tvingas jag alltså bära min sociala kompetens som ett slags lyte, och ständigt se mig omsprungen av betydligt svagare livsformer; dummare killar, otrevligare killar, killar som inte klarar av att laga mat, backa med släp, flå en älg, byta på en bebis eller släcka cigarretter på tungan. Killar som saknar de mest rudimentära egenskaper som en riktig man ska besitta!
Det här måste ju hävas! Men hur? Johnny Skan har inte det här problemet, men han är ju ändå inte till någon hjälp, gåtfull och till synes ologisk som han är i sitt handlande. Kvinnor närmar ju sig faktiskt Johnny, men antingen så är han vid dessa tillfällen då på väg till baren, eller så har han en specifik, icke närvarande kvinna i tankarna, eller så viftar han då iväg dom bara för att han kan; "Ha, där kom en, då kanske det kommer en till snart, en bättre!". Nej Johnny... Nej!
Förresten, förra inlägget innehöll inslag utav tidelag, Johnny Skan, förolämpningar utav barn, Runar och Tilde de Paula. Men inte en enda kommentar? Bajs, hör ni vad jag säger!??
Bäst just nu: Nyårsfesten på Blackis! Den kommer att vara späckad med fantastiska individer!
Bäst just nu2: Snart 18 kilos viktförlust sedan 1 september, lätt 20 innan nyår och utan problem 40 till sommaren, minst! HA!
Sämst just nu: Min gäja sociala (in)kompetens.
Jag vill först gratulera till viktförlusten. 2kg på fyra dagar, om man läser förra inlägget, vilket är strålande bra jobbat!
Sedan är det ett intressant ämne du tar upp. Jag har själv mest på håll skådat att vissa killar i det närmaste umgås mest med tjejer, och haft mina funderingar kring detta. En kille var ett uppenbart fel i den annars så fina genetiska process som avlar fram oss människor. Han var enäggtvilling, men i högstadieåldern var han och hans bror fullständigt olika på alla plan.
Han umgicks endast med tjejer, hade skaffat sig ett mycket flick-liknande utseende och bytte endast om på toaletten på gymnastiken. Brodern var raka motsatsen; Han var macho ända ut i fingerspetsarna. Frågan är om han inte redan vid det här laget (15-16år) hade kapat generalen för att bereda plats för ett par svulstiga läppar han satt upp på önskelistan för sitt 18-årskalas.
Nu är dock detta endast en avart av de personer jag beskådat som umgås väl med det kvinnliga könet, och jag vill poängtera att jag inte drar några liknelser mellan denna person och dig. Jag ville bara berätta detta eftersom det lite hörde till ämnet.
Det är lite som du säger, det är en gåva och en förbannelse på en och samma gång. Kolla på filmen "Just friends" (tror den heter så). Det handlar om en som kommer för nära tjejerna på det sociala planet och kan endast välja kompis-stigen med dem istället för den ofta så trevliga åderpåle-med-pälskrage-tack-och-hejdå-för-inatt-stigen.
Raggar brudar på Jonny Skan? Det låter jättekonstigt han är ju både dryg och dum. Nej då är Higge trevligare!
