"Honken"
Idag vaknade jag av att Honken ringde. Honken är en gammal lumparpolare. Vi gjorde värnplikten som bilförare på flygflottiljen (närmare bestämt på Transportcentralen, "TPC") F10 i Ängelholm. Vi har inte pratat på 5 år, och inte setts på minst 6. Något sms blir det dock ibland.
Så jag blev ganska ställd när jag vaknade 11:05 i morse, av att han ringde.
Jag (kollar förbluffat namnet i displayen): Uhm... hallå? Honken? Kan det stämma?
Honken: Hallau Higge, de e Honken!
Jag: ...va fan? Ringer du?
Honken: Haha, ja forr fan... Va gör du?
Jag: Sover!
Honken:Sover?? Klockan är ju för fan 11!
Jag: Jag jobbar eftermiddag...
Honken: Då får du kliva opp å ta en kopp kaffe!
Jag: Mmm...
Honken: De va jävla längesen. Jag kom å tänka på daj ida' när ja körde forrbi vår gamle flottilj!
Jag: Å fan?
Honken:Jo.. du vet du vad dom har gjort med vårt gamla TPC?
Jag: Nää?
Honken: Du, där e Friskis&Svettis! Nu hoppar darr runt en massa gamla övergödda karringar istället!
Jag: Nää? Från några övergödda till några andra...
Honken: Haha... ja... hur e de annars då?
Jag: Jodå, bara fint... Själv då?
Honken: Jo, jag bor ju i hus å sånt nu!
Jag: Hus!!? Sen när?
Honken: Två år... inga ungar än. Har du nåra ungar?
Jag: Nej för helvete... samma käring än?
Honken: Japp, nytt ställe, samma käring!
Jag: Hur fan orkar hon?
Honken: Haha, jag vet fan inte... där e nåt fel på henne...
Jag: De va som fan... vart e kåken då?
Honken: Där vid badhuset, om du vet var de e?
Jag: Jodå...
Honken: Jaja, hörrdu, de va bara de ja skulle säja, vi höres!
Jag: Japp, ha de gott.
Vi hade många fina stunder i lumpen, jag och Honken. Han led utav svår fågelfobi. Enligt egen utsago var det för att han blev hackad på ryggen av ett gäng höns som 6-åring. Stor komik! Därför var det särdeles roligt att väcka honom när han somnat, genom att peta honom hårt på kroppen och klucka som en höna.
En annan kul grej var att driva med hans fotbollsintresse. En gång satte han upp en stor bild på den gamle HIF-spelaren Roland Nilsson på vår TPC-toalett. Jag var där med tuschpennan och gjorde snelugg och Hitlermustasch. När honken sen gick in och hade suttit och skitit några minuter, kom reaktionen. "Vaa i helvete.... LOKET!!! (Jag kallades "Loket" i lumpen) Vad fan har du gjort med Roland?"
Han yttrade även den bevingade frasen; "VEM FAN HAR ÖPPNAT FÖNSTRET? DET HÄR ÄR ETT SKITHUS, HÄR SKA LUKTA SKIT!". En annan gång slängde fåntratten sin mobiltelefon, en Ericsson T-18 eller liknande, i hamnbassängen i Helsingborg under ett telefongräl med bruden som fortfarande är ihop med honom.
Här är han i sitt kära Förslöv IFs färger. Mannen. Myten. Legenden.
Fin kille... lite fånigt flin...
Bäst just nu: Fanjunkarens msn-anrop från tjänsteresan i Stockholm.
"Jag slutade lite tidigare idag och bestämde mig för att gå runt och 'titta lite i affärer' När jag anlände till hotellet kom jag på mig själv, jag hade inte handlat något men jag hade uppsåtet och det är vad som räknas. Jag spenderar för mycket tid här nere, ingen ordentlig karl går runt och 'tittar i affärer'"
Han försöker ständigt bejaka sin manlighet, den gode Fanjunkaren. Jag tror dock han lider utav någon slags inre konflikt. När jag lånar toaletten där ibland, slänger jag alltid några extra blickar kring omgivningen, för att hålla utkik efter hudvårdsprodukter för män, och annat tjafs. Han kan nog trilla dit på sånt där... Han kör nog redan brun utan sol i lönndom, men jag kan inget bevisa.
Sämst just nu: Vad för mycket senap i ärtsoppan gör med ph-balansen i min mage...
Var är Böckner? Hur mår hans skinkor? Många frågor som väntar på att besvaras...
Ha ha... Legend är väl lite att ta i... Är det någon som är legend så är det du, speciellt när du tappa vänsterskon på madison..