Higge Erövraren

Har ni någonsin funderat över hur det kommer vara den dagen ni får veta att ni ska få barn? Tro mig, jag är ingen baby-crazy ålderskrisande biologiska-klockan-har-ringt-så-högt-att-mina-hjärnceller-blivit-enkelspåriga kandidat men jag har ändock under min levnadstid, utvecklat en socialbiologisk dröm om just denna stund. Jag vill dock utfärda en varning för känsliga läsare, då den kan ge intrycket av att jag är något bakåtsträvande genusmässigt:

Min man sedan flera år kommer hem till vår välstädade (vet inte riktigt hur det gått till, men vi har troligen städhjälp)boning med överraskningshamburgare (vem fan vill ha choklad?), jag möter honom iförd ett rödrutigt förkläde och med en plåt nybakta kakor av diffus sort (småkakor är inte mitt starka område, något som ger den första föraningen om att min vision är en utopi av det ytterst abstrakta slaget). Jag är snygg som fan, och lång. Jaja; utopi-känning #2. Jag slänger kakorna åt helvete på ett sätt som visar att de enbart är rekvisita (och förmodligen smakar förjävligt) och nu bara ska förstärka känslan av hur dramatiskt detta tillfälle är och slänger mig runt min mans hals och berättar att han ska få en liten knodd (det råder inga som helst tvivel om vem pappan är, men om det skulle göra det får jag väl helt enkelt göra denna scen fler gånger). Vi blir lyckliga för vi har ju PLANERAT detta. Jag får direkt en fin liten mage, barnet föds smärtfritt inom 2-3 minuter, jag blir en ung, sexig och häftig (utopi-känning #3) bullmamma, barnet sover om nätterna, och växer upp till att bli en fotbollsspelare och välgörare av det spektakulära slaget. Jag får följa med på fotbollsgalan och se ett slagsmål mellan Fredrik Ljungberg och Zlatan, som startar på grund av att Ljungberg drar in sina kinder så mycket att Zlatan obönhörligen sugs fast med sin ryggtavla mot hans läppar och därmed missar viktig tid i rampljuset. Livet leker!

Tänk er istället denna scen:

På grund av en vid 27 års ålder inte på något vis orimlig fobi för att handla kondomer (det spelar ingen roll vad ni säger, blickarna jag får av kassörskan är som en blandning av "HAHA - vad ska du med det där till?" och "Nä, FY - håller du på med sånt din snuskiga, smutsiga flicka!") inhandlas ett trettio-pack kondomer på internet. Eftersom jag även drabbas av hjärtklappning och kraftigt illamående vid tanken på att köpa graviditetstest på offentliga ställen (blickarna säger: "Har du inte ens ANVÄNT kondomerna du köpte av mig senast din lilla bortbyting? Blåste du upp dom till ballonger och lekte med dom i badkaret eller vad?") inhandlas, för säkerhets skull, ett graviditetstest. När kondomerna således anländer och jag triumferat visar dom för Svempa ("Titta jag VÅGAR!") ger han mig en min som säger att han önskar att han låtit mig mogna lite på äppelträdet innan han plockade ner mig (vilket i och för sig är en osanning, ni vet ju att det var jag som plockade honom (där är liknelsen dock mer korrekt att jag svepte genom vattnet som en fiskkrok tills jag fångat honom i munnen, och där avvaktade till han slutat göra motstånd, då jag enkelt halade in honom)).

Svempa är ekonom, och tycker att onödiga utgifter är onödiga. Det tycker jag också för det mesta, men Svempa har förutom ekonomiskt sinne även fötts med rationalitetens gåva. När kondomerna och testet anlänt undrar jag om jag ska göra testet. "Varför då?", undrar han. "Jaa.. Inte vet jag. För att jag har ett!", menar jag och är stolt över mitt snabba svar och logiken i resonemanget. Han tycker dock att det är en dålig anledning att slänga bort 70 spänn så jag beslutar mig för att han trots allt har haft rätt för och att jag ska sova på saken. Nästa morgon är dock logiken som bortblåst och jag förkunnar att jag tänker göra testet ändå. Jag kryper ihop på toaletten och kissar i en liten plastmugg och tycker att den här situationen hade kunnat göras lite trevligare om de kommit på ett sätt att utesluta närkontakt med mänskligt urin.

Jag sticker ner pinnen, något äcklad, och går ut från toaletten till Svempa, som sitter i soffan tämligen oberörd. Spelar lite casual genom att börja klä på mig under väntetiden (de två längsta minuter man någonsin kommer att uppleva) och gå runt och vissla falskt lite oberört. Testet visar sig självklart vara positivt och jag säger något så verbalt som:

"Men alltså... Är det sant??". Svempa, som har glömt vad jag håller på med och är djupt försjunken i julkalendern på TV, undrar vad det är jag pratar om. Jag ber honom komma och titta. Vi stirrar på pinnen och utbrister samtidigt "Hur FAN har det här gått till??". Jag vill inte kalla det jungfrufödsel, eftersom jag måste erkänna att jag är sexuellt aktiv, men jag är hjärntvättad med att kondomerna är ens kompisar och 100 (etthundra) procent säkra!

Såhär var det i ett par dagar, Svempa gick omkring i något slags halvmedvetet tillstånd och mumlade saker som "vi hade ju planer... "jag vill ha kvar mitt kontor..." "jag måste få åka skidor...". Det där är nackdelen med att vara rationell. Min hjärna var nämligen helt upptagen med EN sak: VEM ska jag berätta det för först, och NÄR.

Vi kommer att bilda en lustig liten familj: jag är ostrukturerad, slarvig och icke-rationell. Många drog en lättnadens suck när jag träffade Svempa. Om man i ett förhållande ska komplettera varandra kan vi väl säga att min uppgift är att begå oövertänkta handlingar och hans är att rätta till mina misstag. Det är kärlek det, mina vänner.

Apropå misstag, här är några jag gjort på vägen:

- Nyligt (innan jag fick veta) högt förkunnat att jag ska bli en snygg och häftig gravid och en snygg och häftig mamma (där det värsta nog var att jag ska se till att ha rakat benen innan jag åker in på förlossningen och inte alls har ambitionen att se sådär sliten och tärd ut som nyförlösta ser ut, och absolut aldrig gå omkring i mjukiskläder offentligt efteråt). Innan ni uttalar er om detta, se till så att ni inte blir gravid än på ett par år så folk hinner glömma att ni sagt det.

-  Alla dumheter man gjort, sådant man inte ville att ens barn ska få veta men tyvärr inte ligger tillräckligt långt bort i tiden för att ha blivit förträngt av andra; exempelvis råkat i handgemäng med en vakt och blivit portad på livstid från en pub i Luleå, förlorat oskulden i ett tält på dåvarande svärföräldrarnas gård med en extremt tafflig kille och kondom med banansmak samt spottat i någons mat på jobbet. Kommer någon överhuvudtaget kunna ta mig på allvar som förälder?

- Förklarat förlossningens skeden i detalj, med färgbilder för Svempa, även detta nyligen. Mycket otaktiskt. Detta resulterade i att jag troligtvis kommer att föda ensammen, då han numera vägrar vara med (de menande blickarna från personalen på förlossningen säger "Ja, hon var nog okej så länge hon var smal och någorlunda mentalt stabil, men vem klandrar honom för att han sitter och ser fotbolls EM på storbildskärm och dricker öl istället för att vara med den här feta gaphalsen?")

Nyår var intressant. Då jag inte ämnar lägga fram nyheten till majoriteten av folket mitt under jesu högtid och efter detta få pris som drama queen of the year så var jag tvungen att fejkfesta på 1½ liter jordgubbsläsk som smakade skit. Jag var i slutet festens medelpunkt då jag, utan att på något vis ge sken av att vara berusad, på allmänhetens begäran hällde upp resten av läsken i ett stort glas och svepte det. Det är såhär man får respekt i Norrland.

Bäst just nu 1. Mammas reaktion på nyheten:

Mamman: (tystnad) "Är det (så hög falsett att det nästan var svårt att höra vad hon sa) SANT?? Nää... (börjar gråta).. Alltså nää.. Jag ska inte gråta, okej.  Jag blir bara så  HIMLA glad för er skull.. Fy fan vad kul... Nä, jag ska boka om min resa i sommar, jag kommer i augusti istället! Får jag berätta det för någon? GUD vad roligt...

Bäst just nu 2. Svempas föräldrars reaktion på nyheten.

Föräldrarna: (tystnad) "Är du glad?"

Svempa: "Ja, det är jag".

Föräldrarna: "Då är vi det också".
End of discussion. Dom är från Kalix.
Bäst just nu 3. Idag hämtar vi vår hund! Flytta ihop, skaffa hund och vara gravid inom 8 månader - är det det som kallas familjeplanering?
Sämst just nu. Faktumet att man inte alls får äta vad, hur mycket och när man vill: man ska äta "nyttigt"! Matrestriktionerna innebär att mitt andra hem blir hos Olefin, som är snäll och aldrig skulle tvinga mig att ge upp snabbmaten. Blir barn lyckliga av brysselkål? I think not.

Over and out.