Higge Erövraren

På en Boeing 737 ovanför Piteå, satt Kriminalinspektör Leif Böckner och marinerades i sin egen kallsvett. Han led huvudsakligen utav tre saker. Smärtan som hemorrojderna åsamkade honom, gnällandet från barnet bredvid honom, och diskussionen som nådde hans öron från stolsraden bakom.

Två lumpare satt och diskuterade alla möjliga sorters svinaktigheter, men detta hade han börjat lägga märke till först sedan han fiffigt lindrat sin prekära situation kring rektum. Han hade nämligen format sin trenchcoat som en falukorvsring, och den satt han nu på. Modern till det irriterande barnet bredvid honom, hade besvärat hyssjat när hennes lille snorige gosse frågat, varför den svettige farbrorn satt på sin rock.

När Böckner nu kände sig lite bättre, hade han alltså lagt märke till den bakomvarande diskussionen, vilket irriterade honom å det grövsta. Att personerna som diskuterade föreföll vara från Örebro, gjorde inte heller saken bättre.

-Hörreduuu Runkmästarn... alltså, vilken skulle du helst knullat av Oprah Winfrey eller Halle Berry, om Halle har varit död i sex timmar-äää?

-Hmmm... hähähä-äää... bra fråga... Oprah tror jag nog... jo rätt säkert-ääää.

-Ok, ok... men om Halle Berry bara varit död i sex minuter då-äää?

-Fan.... fortfarande varm å go alltså?

-Jäpp, fortfarande fräsch-äää!

-Hmmm, ääeh, fan-ää.... Det blir nog lätt Oprah igen-äää!? 
-Åfan, seriuuööst-äää? Men om Halle fortfarande var vid liv-ää?
-.......Oprah-äää!
-MÄN Ä DU SCCHUK-ÄÄÄ?
-Du, har du sett Oprah pattar, äller-ää?
-Men tror du dom ä najs eller-ää? Halles pattar ä ju skitfina!
-Men Oprahs ä större, mycke större!!!
-Ä storleken allt, eller-äää?
-Ja, nästan... ...äää...

Böckner slöt ögonen, och just när han höll på att explodera, meddelades det att inflygningen mot Luelå airport nu påbörjades, och att det som alla kunde se själva, var ett strålande väder i Luleå.  Han andades ut, och log inombords.

Ute på landningsplattan var det stekhett, och Kriminalinspektören drog plågat i sin slipsknut. Trenchcoaten hängde över axeln, för att dölja åtminstone ena sidans gigantiska armhålesvettring.

Medan han hastigt stegade igenom flygplatsbyggnaden, ringde han upp Hampus Kilberg med mobilen.

-Hrm-m, Kilberg. Leif hajjade förvånat till vid det skånska uttalet.
-Goddag herr Kilberg, mitt namn är Kriminalinspektör Leif Böckner, och jag undrar om vi kan träffas och prata om en del saker.
-Vi har tryckfrihet i det här landet, jag är oskyldig!
-Eh, jag behöver er expertis i ett fall jag jobbar på... Jag kom just med planet från Stockholm, och det är utav största vikt att vi får träffas mellan fyra ögon!
-Jahaja... ja, men ta en taxi och be chaffisen köra dig till "Waldorf", å ta en silvegrå Hyundai utan företagsreklam, och med vit Uggla på... De blå-vita är Luleåtaxi, de är en flock kuksugare.
-Kommer ni dit?
-Jajjemen...
-Jag har bruna byxor och en trenchcoat över axeln!
-Du är väl snut som sagt?
-Jo...?
-Då känner jag igen dig på lukten. *klick*

Böckner tittade häpet på luren, och letade sedan med en sur min upp en taxi som matchade Hampus beskrivning. Chauffören var en ung, attraktiv kvinna med långt blont hår, och ett trevligt sätt. 

-Eh... ja, jag skulle till något som heter "Waldorf" eller så?
-Japp, det ska vi ordna... hade du inget bagage? 
-Nääe... jag är bara här över dagen, i ett hastigt ärende.
-Jaha... på så vis.

Tjejen log, och körde ut från taxiparkeringen. Stereon spelade Kenny Rogers, "The gambler", och hon nynnade diskret med i texten.

Hampus Kilberg var en kort, kraftig kille, med för stora kortbyxor och en röd t-shirt med tryck på. Skallen var rakad, och skägget var långt och tätt, och ingav respekt. Han log brett när Böckner klev ur taxin, och klev fram och presenterade sig.

-Tjena, Hampus. Hampus sträckte fram handen, och Böckner tvekade en sekund innan han tog den.
-Ja hejsan, Kriminalinspektör Leif Böckner.... ja, vi kanske kan gå å sätta oss nånstans?
-Jo, jag tänkte käka något, så vi går väl in på Waldorf... där kan vi sitta avskiljt också. 

De klev in på restaurangen, som var stor och stereotypiskt kinesisk. Röda tofslampor och bilder på drakar dominerade interiören, och mitt i restaurangen stod ett akvarium på 2000 liter, med jättelika ciklider i. De blev visade till ett bord utav en liten yppig blond servitris, med piercingar i läppen. Böckner noterade skeptiskt att Hampus Kilberg följde hennes rumpa med blicken, och liksom smackade med tungan, då hon gick iväg mot köket.

-Den där skulle man ha till dessert... jo, till saken då, vad gäller det här? Vad behöver du hjälp med? Hampus såg forskande på den slitne gamle snuten.
-Jo, du förstår... det gäller ett mordfall i Rålambshovsparken, där offret bar en inbränd symbol...
-Mhm? Vad för typ av symbol?
-Jo... en torsk, alltså fisken, på en bädd av maskrosor. Böckner såg hur Hampus fick en skärpa i blicken.
-Jo, jag drog mig till minnes att du skrev om något liknande i en hårt kritiserad debattartikel, så jag flög hit med detsamma för att rådfråga dig... men det du beskrev i artikeln verkar ju helt befängt!
-Jasså du... hur såg mordoffret ut?
-Kvinna, 1,60, runt 25-30, kraftigt byggd och kort lila hår... manhaftig liksom.  
-Och hon hade bragts om livet med gift? Hampus iakttog Böckners ansikte, som nu utstrålade häpnad.
-Diesel och Botulin... hur fan visste du det?
-Jo du... nu lär det här inskränkta samhället vakna med en kalldusch...
-Vad fan menar du, Kilberg? Böckner torkade svetten från pannan, och såg nervöst på Hampus.
-De skyldiga är de farligaste, och mest hänsynslösa brottslingarna sedan britterna utrotade Thug-sekten i Indien på 1850-talet. De skyr inga medel, de är organiserade och har en specifik agenda, och deras sadism får Doktor Mengele att se ut som Doktor Phil... Den mördade är förmodligen en som avvikit ur deras led, och tystats.
-Men vem?
-"Grönne Kjempetorsker", en falang av Grön Ungdom, som utöver de förvridna gröna idealen, strävar efter att konvertera om Sverige till en lydstat under Norge!
-Gode gud.....

Ja, vad är det Kriminalinspektör Böckner har fått korn på? Finns det verkligen så vidriga livsformer som Hampus Kilberg beskrev? Kommer jag att orka skriva en fortsättning på den här smörjan? Svaret kommer kanske någon gång.