Higge Erövraren

Ja, tack till Gäby för detta fantastiska gästinlägg. Själv kan jag för mitt liv inte begripa hur spermier kan lyckas överlista en kondom. Speciellt inte spermier från Kalix! Simmar inte de lite sävligare? Visst har man ju råkat ut för att en sån där jävel pajat nån gång, men det har man ju sett. "Nämen se på fan, dra åt helvete... Måste kommit åt med en nagel", liksom. 

Som den gode kamrat jag dock är, så har jag inför parets åstundande tid av dubbel börda med både stor valp och barnafödsel, erbjudit mig att ta deras förstfödde. Detta för att jag också skulle tycka det vore kul med en liten. Jag saknar dock det väsentliga som krävs vid barnalstring; ett fruntimmer. Man har dock låtit mig förstå att jag som bäst kan hoppas på att få sitta hundvakt någon gång. Nåväl. Jag kan ju alltid sträcka ut näven utanför dörren här i ghettot, och norpa nåt litet etniskt barn, om jag skulle känna att jag vill uppfostra en arvinge.

Vidare kan jag berätta om ett väldigt trevligt och städat nyårsfirande. På dagen åt vi lunch, och bastade hos Olefins bortresta svärföräldrar. Gäby var också med, smuttandes "Jordgubbsdricka med ciderkaraktär", vilken ni redan kunnat läsa om i hennes inlägg. Sedan fick vi skjuts till festligheterna av Hilda och Spånken. Ett gäng hade hyrt lokal, och fixat utkörning utav mat och dylikt. Det var bordsplacering, och varje bord var numrerat. Detta dels för att underlätta när vi hämtade vår mat, och dels för att varje bord blev tilldelat ett uppdrag som skulle genomföras under kvällen.

Vårt bord fick uppdraget att alla vid det skulle utlysa en skål för någon i lokalen under kvällen. Jag kände bara en handfull i sällskapet på ca. 60 personer, så jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det. Vi kom dock fram till att vi skulle skåla för oss själva, och det passade mig utmärkt, briljant som jag ju är.

Jag lånade därför en penna utav en av arrangörerna, och skrev snabbt ihop ett litet tal på baksidan utav ett blad i ett sånghäfte, som vi fått ut till borden. Jag ställde mig sedan på stolen, och krävde högt fullständig tystnad. Sedan höll jag talet som jag nu redovisar här, efter en liten prolog.

Prolog; De två drivande grabbarna i festfixarstyrkan hade en liten ordförandeklubba, med vilken de befäste sina uttalanden under kvällen. Erik är en storväxt "hunk" (jag avskyr verkligen det uttrycket, men det är ordet som bäst ger er bilden) vars fysik och utseende förefaller skapt i laboratorium, och Kristin var hans söta flickvän i vacker klänning med generös urringning. Larsson är en storväxt norrlänning med jakt som absolut främsta intresse. Nåväl, så här löd talet till skålen.

"Jag önskar jag hade förberett det här ögonblicket lite bättre, hrm... tar fram papperet ur kavajens innerficka och där var det ja, hehe. Jo, jag vill börja med att säga att det är synd att grabbarna bråkar om vem som ska ha klubban. Jag försäkrar er, att här finns klubba så det räcker åt alla. Liten paus för skratt. 


Ja, som ni säkert hör, så är jag från skåne. För att alla ska förstå, så tar jag resten på fjolldialekt. Talar stockholmska under resten av talet.


Jag hade hoppats att få skåla för någon riktigt intressant och kul människa här ikväll. Och här har vi ju till exempel kvällens snyggaste par, Erik och hans Kristin. Vore härligt att få hälla lite honung över dom och glida emellan. Larsson är en annan gigant. Han har slagit mig i armbrytning, men... ja, så äter han ju mer älg än mej också! Paus för skratt igen, alla verkade känna till Larssons stora intag utav älgkött. 

Ja, jag hade som sagt hoppats, och hoppet är ju som bekant det sista som överger människan... ja om man inte är fet och ful, för då är det oskulden. Lång paus för skratt.


Men jag väljer trots allt ändå att skåla för mej själv, och för den skånska rasens överlägsenhet. SKÅL!"

Talet fick jublande applåder, och vid några bord även stående ovationer. Jag var rätt nöjd med insatsen, och bestämde mig för att hålla tal på även framtida större bjudningar.

Nå, vidare i tillvaron.

I kväll går jag och lägger mig i en helt annorlunda lägenhet. Den har nämligen invaderats av Olefin, som innan min vistelse i Tornedalen slagit fast att vi minsann skulle ta tag i min lägenhet när jag kom tillbaka. Och visst gjorde vi det. Jag hade inget val. 

Likt en polsk kavallerist inför Hitlers pansartrupper, såg jag det hurtiga fruntimret bära in gardiner, mattor, ett strykjärn och en tv-bänk, i mitt lilla råttbo till lägenhet. Då hon kommit innanför dörren började hon skratta åt röran.

Jag stod i dörren med skammen, och jag kände mig ytterst tveksam inför det jätteprojekt det skulle innebära att organisera i min lägenhet. Det var ju min lediga dag, kunde jag inte bara få blunda för misären än en gång, och tillbringa dagen med att lugnt ladda ner de senaste avsnitten av alla bra serier?

Nej.   

Olefin var mycket bestämd.

Olefin: Fan Higge, så här kan du ju inte ha det... Hur kan man ha haft det såhär?
Jag: Mmm... jamen jag vet. Jag behöver hjälp...
Olefin: Ja, det ska du få.
Jag: Mmm... men vi hänger upp gardiner och tar köket, resten kan jag göra själv sen, bara jag slipper insyn och så.
Olefin: Nej, så fan heller, vi ska ta allt!
Jag: Men det är för fan tre dagars jobb att röja upp i den här skiten, det räcker med köket nu!
Olefin: Nej, det kan du glumma, här ska tas rubbet.
Jag: Men ååååh.... de e ju skitmycke... näää, du behöver inte rota i den där skiten.
Olefin: Kom igen nu, det ska bli så kul att bringa ordning i det här kaoset!
Jag: Farsan hade en kärring som sa så; "Oh vad kul de skulle va å städa opp i den röran". Hur kan man säga en sån sak?
Olefin: Jag gillar det, jag gillar att organisera.
Jag: Mmm.... jag vet.

9 timmar senare hängde gardiner uppe, och lägenheten hade börjat likna ett hem. En av de sista sakerna som ännu inte hittat en plats, var en gammal utombordsmotor på 4 hästar, av märket Evinrude.

Olefin: Men den här är i vägen, kan du inte hitta en bra plats åt den?
Jag: Jodå för fan, det fixar jag!

Jag gick in på toaletten och ställde motorn bredvid toalettstolen. Sen ropade jag på Olefin, satte mig på toalettstolen och simulerade en bajsning, samtidigt som jag höll i motorns styrspak och brummade motorljud med munnen.

Jag: Brummmpruttprutt... Kolla så jävla fränt, man kan köra båt när man sitter och skiter!
Olefin: Haha, du e ju sjuk!
Jag: Säg till Jonas att han får komma och prova! Olefin retar sin pojkvän för att han relativt ofta går på toaletten.
Olefin: Det värsta är att han säkert skulle uppskatta det.
Jag: Hehe, gött!

Olefin har dock låtit mig veta att vi har mycket kvar än, och på tisdag ska ärendet fortsättas och avslutas.

Bäst just nu: Olefin, som sparkat mig i arslet och gett mig ett hem.

Sämst just nu: Senaste tidens utgifter. Nu blir det ris och havregryn till löning.