Higge Erövraren

Hej kära läsare.

Fanjunkaren var här alldeles tills för nyssens (Higge Erövraren fortsätter att testa gränserna för vad som är acceptebelt i det svenska språket). Vi hade en gemytlig afton, och sökte svaret på livets gåtor i allehanda svunna erfarenheter. Vi kom till exempel fram till att unga tonårskillar är sin egen sexualitets värsta fiender, eftersom de i sin enfald prioriterar sin sociala status, framför att få det första nuppet bortgjort. D.v.s. att om de har korn på en villig jänta, så lägger de vanligen ner projektet om killpolarna tycker att flickan inte är tillräckligt välskapt. Det kan t.ex. handla om ytliga blodkärl eller stora framtänder.

Vi svor över dessa dumheter, och konstaterade att tonårskillar är dumma i huvudet. Vi fastställde att om vi någonsin får söner, så ska vår bittert empiriska vishet med eftertryck piskas in i dessa, så de slipper upprepa våra själstärande misstag.

All denna vishet förvärvade vi ur en liter Lauders, och med marginell hjälp av Lindblom (trots trugningar) som kikade in senare, så satte vi sprätt på den i form av ett flertal "Irish Coffee".

Whiskyn hade inhandlats tillsammans med en ansenlig mängd öl på Danmarksfärjorna, eftersom jag skulle göra en avstickare till Göteborg och befrynda mig med bloggerskan Lintin.
 
Det är om detta dagens inlägg ska handla. Jag anlände förrförra fredagen i Göteborg med tåg, och skulle möta henne på Centralen. Jag hade inga större förväntningar på det hela, utan såg mest fram emot att få se Götet guidad av en slug och söt inföding. Det hela skulle dock visa sig bli en exceptionellt trevlig erfarenhet, vilket jag började ana så fort jag fick träffa det blonda sommarklädda yrvädret.

Lintin: Heej! *kram* Gick resan bra? Yes, no, maybe?
Jag: Hej, hehe... jodå, helt okej.
Lintin: Välkommen till Göteborg... Vad vill du se?
Jag: Uhmmm.... Feskekörkan!
Lintin: Haha, jasså! Feskekörkan it is!
Jag: Sweet!
Lintin: Då måste vi gå till pressbyrån i Nordstan först, så du kan köpa ett "100-kort" så du kan åka spårvagn.
Jag: Uhh... spårvagn?
Lintin: Javisst! Nu går du fram och ber henne i kassan om ett 100-kort.

Jag gjorde som jag blivit instruerad, och följde sedan min ciceron ut till ett stort torg där Gustav II Adolf stod staty.

Jag: Aah, vilken hjälte! Gamle Gustav...
Lintin: Du är ju snygg, mycket snyggare än på bilden. Den gör dig inte rättvisa.
Jag: Ähm... höhö... tack. Va? Hon har inte noterat rondören?
Lintin: Fast det här kan du skippa, vad har du tänkt med det? *petar i skägget* 
Jag: Hehe, nä det ska vara kvar... jag vet inte vad planen är, men jag känner att det har ett  högre syfte... något stort.
Lintin: Haha, jasså? näää....
Jag: Du kommer att lära dig. Alla gillar skägget.
Lintin: Nu ska vi ta bussen!
Jag: Buss? Inte spårvagn?
Lintin: Nä, dom jävlarna river upp rälsen och lägger om den, så vagnarna har ersatts med bussar.
Jag: Vilken lång buss... såna här använder dom i Luleå bara då det är många fyllon som ska hem med nattbussarna.

Vi åkte hem till Lintin som bodde högt upp i ett hus med hiss. På vägen gick vi förbi en lodis som lite gemytligt hade halat ut drulen för att urinera i en häck bredvid gångstigen. Han höll inte i den med händerna, utan gestikulerade istället lite fryntligt och bad om ursäkt för sitt beteende, samt sluddrade något om att han var törstig. Jag gladdes åt lodisens artighet, och försäkrade att jag inte tog någon anstöt. "Jag känner att Göteborg kommer att visa upp sin bästa sida för dig", skojade Lintin luttrat.

Lintins lägenhet var "compakt living", men mysig och inbodd. Jag satte ner packningen och laddade kylen med öl, och så for vi ut i Göteborg för att undersöka Feskekörkan. Vi åkte buss och spårvagn, gick runt i gamla kvarter och lummig grönska. Lintin pekade ut några av sina favoritställen, och några av mina tidigare erfarenheter (mestadels trafikrelaterade tråkigheter) av Göteborg kom på skam. Glatt beundrade jag om vartannat gamla befästningar och statyer från fornstora dagar, samt hamnkranar och jättelika torrdockor. Göteborg is the shit!

På vägen avslöjade Lintin något jag hade svårt att smälta.

Jag: Fan va gött å äntligen få se Feskekörkan!
Lintin: Haha, jasså?
Jag: Jepp... hela ens skolgång fick man itutat sig om den där fiskhallen så fort götet nämndes, så nu måste jag se om det stämmer, eller om det också är lögn... som det där med samerna!
Lintin: Samerna?
Jag: Javisst, här nere fick man ju lära sig i skolan att det är så synd om de förtryckta samerna... men i själva verket är de djävulen förstår du... Djävulen! Teufel!
Lintin: Va? Har de inte förtryckts och hunsats?
Jag: Äh, inte mer än andra... de är rika och giriga rasister, de har helikoptrar och har fuckat upp ekosystemet totalt med tjuvjakt och rovdjursförintelse. Ingen gillar dom egentligen där uppe... visst känner jag bra samer, men de blir lidande i inbördes stridigheter.
Lintin: Oj! Jag har förresten aldrig varit i Feskekörka!
Jag: Bwah? Vaddå menar du? Driver du med mig?
Lintin: Nej... jag har aldrig varit där!
Jag: Men du vet ju vart det ligger?
Lintin: Jo men ändå.
Jag: Du är ju från Göteborg!!? Du gillar ju fisk!??
Lintin: Ja, men det har liksom inte blivit!
Jag: Shit, vilken grej.... hoho!

Feskekörka var mindre än jag trott, men fylld av fantastiska läckerheter! Likt ett litet barn rantade jag runt och sög med blicken aromen ur allt fantastiskt som låg framme i diskarna. Ostrukturerat pladdrade jag högt om allt jag såg. "Hihihi, titta! Kummel, Röding, Kungskrabba, iiihihihi, Havskräftor!". Av en go gubbe köpte jag en bit rökt Ål, som jag slog fast skulle utgöra nästa dags frukostpålägg. Lintin hade aldrig smakat Ål, varför jag glatt började raljera om allt möjligt Ål-relaterat. Luad Ål, stekt Ål, halmad Ål, flatrökt Ål, inkokt Ål, stekt Ål, ålagillen och hur man rensar en färsk Ål, samt de gamla mytomspunna brunnsålarna!

Plötsligt var vi hungriga, och Lintin tog med mig till en av sina favoritrestauranger. Den hette "La Sombrita", och var väldigt gemytlig. Jag beställde en fisk och skaldjursgryta med bröd, med en "Sol" att dricka. Lintin tog grillad Tonfisk och en Loka. Då jag fått för mig att Göteborg var en svindyr stad, så hade jag inga höga förhoppningar på matens kvalité. Grytan skulle nämligen bara gå på 95 spänn. Fast jag tyckte det var märkligt att dom bara tog 35 spänn för en öl som är förhållandevis dyr på systemet, och som skulle gå på runt 50 spänn på lokal i Luleå.

Fisk och Skaldjursgrytan visade sig dock vara smått fantastisk. I tjockt delikat spad, simmade stora kuber av vad som föreföll vara Hälleflundra, tillsammans med stora räkor och bamsiga Grönmusslor i sitt skal. Jag smakade på det, och avgjorde att det var en av mina främsta matupplevelser någonsin.

Jag: Dra åt helvete... ojoj... 
Lintin: Var det bra? 
Jag: Ja fy faan... ojojoj... *stoppade en sked i Lintin, som spärrade upp ögonen av förtjusning*
Lintin: En sån blir det lätt nästa gång du! 
Jag: Jag måste klassa detta som en av mina främsta smakupplevelser på restaurang någonsin... betyder det då att maten är riktigt jäkla bra, eller att jag levt ett torftigt liv?
Lintin: Hahaha, jaa... jag vet inte, men vad spelar det för roll egentligen?
Jag: Nä... sant... Den här bärsen skulle lätt kosta 20 kronor mer i Luleå... jävla ockrare! Och maten skulle inte kosta under 150!

En plötslig önskan att spöstraffa och prygla norrländska krögare kom hastigt över mig, men försvann då jag begravde tänderna i en av räkorna. Det var en räka, som skulle kunna få den pilskaste straffånge att välja bort Tilde Fröling och Salma Hayek, nakna, omslingrade och honungsmarinerade. 

Här, kära läsare, gör vi en paus. Resten förtäljs i del 2. För er som tycker tidsfaktorn verkar märklig i början av inlägget, kan jag tillägga att de två första raderna skrevs i natt, efter att fanjunkaren just cyklat hem.

Synd om just nu: Fanjunkaren, som traumatiserats svårt av att ha tappat sin 30 GB video-iPod i marken under en cykeltur.

F: Jag tappade min iPod i marken när jag cyklade! Den gled ur fickan och for i backen!
Jag: VA!?? Hur gick det?
F: Det var traumatiskt, den blev repig och stött... nu vet jag hur det känns att tappa ett spädbarn i marken, det måste vara ungefär samma!
Jag: Ojoj... Hemskt! Funkar den då?
F: Ja, faktiskt...
Jag: Vilken jävla tur! Puh!

Bäst just nu: Att jag inte är det minsta bakis, trots en diger mängd Irish Coffee igår. 

Sämst just nu: Att jag har någon slags gryende förkylning.

Dagens citat: "Lycka är att slå ner rebeller, att besegra och kuva sina fiender, att få dem att undergivet jämra sig och att bruka deras kvinnors liv och navlar som säng." Djingis Khan

Kul kille!