Cliff Barnes, det är jag.

Fy fan vilket torftigt inlägg jag fick till innan. Hade bloggen varit en samling människor IRL, så hade förmodligen någon kläckt ur sig; "Nä hörrni, nu tycker jag det blev lite tråkig stämning här inne".

Kommer ni ihåg gamle Cliff Barnes  i "Dallas"? Nattens inlägg kom nog till för att jag är som Cliff Barnes. Jag lyckas nämligen (där är det där ordet igen!) aldrig med något, inte när det verkligen gäller. Men då jag är rätt härdad, så klarar jag av rätt bra att leva som Cliff. Ehuru verkar Johnny Skan ganska missnöjd med att vara Cliff Barnes nu. Fast Johnny Skan är förstås aldrig Cliff Barnes, eftersom Johnny alltid vinner.

Men det är när vi kan ha kontakt med varandra, jag och Johnny, som han kan hetsa upp sig över den här Cliff-prylen. Alltså i själva förvandlingen oss emellan. Inatt fastnade jag mitt i den, vilket skapade den här inre konflikten. Nattens inlägg var således Johnny Skan som skällde ut mig.

Sämst just nu: Olefin har flyttat till Uppsala, och jag har förlorat en fast punkt i tillvaron. Mer om detta kommer.

Bäst just nu: Jag tvingas att städa, eftersom farsan ska komma på besök. Sedan jag flyttade upp till Luleå 2000, så har två personer besökt mig; lillbrorsan och Ajax, vars två gånger. Nu är det alltså Farsans tur. Ska bli lite kul att premiärguida någon runt i en av Sveriges vackrast belägna städer. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0