Djupt och flummigt om urbenad kyckling
Jag benade just ur en kyckling, som ska utgöra huvudingrediensen i en helvetes stark currygryta. Det låter kanske obehagligt, men just att bena ur en kyckling är en av mina favoritsaker att göra. Det är något med anatomi som väcker mitt intresse. I kombination med skapelsen utav något, i detta fall en snuskigt god och "rustik" thaigryta, så ger det mig något på något sätt själva essensen av verklig glädje (har jag rökt på? nej, jag har styckat en kyckling).
Sen tänker jag när jag står där med kycklingen, att "det här är jag helvetes bra på". Verktyget är min favoritkniv, en 20 centimeters Wüsthof Classic med flexibelt och ytterst tunt blad. Med fingertopparna känner jag var lederna är, och skär som i smör upp kycklingen i flera symmetriska delar, utan att skada ett enda ben.
I bakhuvudet hör jag Leif G.W. Persson diskutera styckmord; "Aaa... *öff öff* man kan ju rent praktiskt stycka.. *stön pust* ...en människa med bara en morakniv om man... *öff öff* ...kan anatomin va, och skär i lederna". Jag tänker då att jag passar gärningsmannaprofilen i ett otal deckare; "en person med goda anatomiska kunskaper".
Minnen väcks till liv. Rättens föregångare var en gryta som serverades på ett rastställe mitt ute i buschen, när jag och Psyko-Bob tog bussen från Krabi till Bangkok. Den var så helvetes stark, att det kittlade i öronen när köttet och såsen nådde det bakersta i gommen. Bob la ner besticken och svor en ramsa, i vilken man kunde uttyda att han var oförmögen att äta av grytan. Således skulle han få åka hungrig resten av vägen. Men det var det bästa käk jag fick på hela resan, vilket säger en hel del.
Den riktiga smaken och atmosfären kan jag p.g.a. brist på läge och information inte få till, men jag har iaf fått stycka en kyckling.
Higges milf: Då måste det ju vara så!
Bäst just nu: "Apelsiner" av Incka
Sämst just nu: !?
Sen tänker jag när jag står där med kycklingen, att "det här är jag helvetes bra på". Verktyget är min favoritkniv, en 20 centimeters Wüsthof Classic med flexibelt och ytterst tunt blad. Med fingertopparna känner jag var lederna är, och skär som i smör upp kycklingen i flera symmetriska delar, utan att skada ett enda ben.
I bakhuvudet hör jag Leif G.W. Persson diskutera styckmord; "Aaa... *öff öff* man kan ju rent praktiskt stycka.. *stön pust* ...en människa med bara en morakniv om man... *öff öff* ...kan anatomin va, och skär i lederna". Jag tänker då att jag passar gärningsmannaprofilen i ett otal deckare; "en person med goda anatomiska kunskaper".
Minnen väcks till liv. Rättens föregångare var en gryta som serverades på ett rastställe mitt ute i buschen, när jag och Psyko-Bob tog bussen från Krabi till Bangkok. Den var så helvetes stark, att det kittlade i öronen när köttet och såsen nådde det bakersta i gommen. Bob la ner besticken och svor en ramsa, i vilken man kunde uttyda att han var oförmögen att äta av grytan. Således skulle han få åka hungrig resten av vägen. Men det var det bästa käk jag fick på hela resan, vilket säger en hel del.
Den riktiga smaken och atmosfären kan jag p.g.a. brist på läge och information inte få till, men jag har iaf fått stycka en kyckling.
Higges milf: Då måste det ju vara så!
Bäst just nu: "Apelsiner" av Incka
Sämst just nu: !?
Kommentarer
Postat av: Lintin
Hej. Jag vill inte kommentera inlägget utan har bara tråkigt och vill synas lite. Hoppas det är ok =)
Trackback
