Higge Erövraren

Det finns ett land (nja, snarare de löst ihophängande resterna av ett tidigare rätt hyfsat imperium, vars stagnation och ruin kan ses som ett skolexempel på hur illa det kan gå om män hänger sig åt siesta och beundran för glitter, plymer och spetsbemängd sammet, snarare än att på nordbors vis vara manliga män som besitter strategiskt kunnande och behärskar sjöfart samt handeldvapen) som heter Spanien.

I likhet med många andra länder, där man lider av stora problem som vi i Sverige tack vare hårt arbete, stark integritet och självbehärskning inte behöver oroa oss för i någon högre utsträckning (krig, korruption, tuberkolos, smog, gatubarn, rabies, svält, katoliscism, äkta kvinnoförtryck och salmonella), har man i Spanien ett stort och gediget fotbollskunnande. Detta i samarbete med en svårt efterbliven kommentators uttalande i slutminuterna ("Det känns rätt härligt nu") ledde till att Sverige råkade förlora matchen mot Spanien.

Fram tills allt sket sig var det en ganska intressant match, som bjöd på fina överraskningar. Lagerbäck uppträdde (om än orakad) i kostym, Zlatan lyckades sätta ett mål och passade dessutom senare en fri Henrik Larsson. Varken det ena eller det andra är något man ser särskilt ofta.

Kim Källström blev hör och häpna utsläppt ur Lagerbäcks fängelsehåla, och fick faktiskt spela en liten stund. Han såg visserligen lika vilsen och överraskad ut som jag måste ha gjort när man släppte ut mig ur fyllecellen i Piteå, och jag försökte ta ut riktning mot tältcampingen. Men ändå!

Nå till slut sket det sig som sagt, trots att vi alls inte var så underlägsna som alla skeptiker och latinofiler hävdat.

Det som jag då blev förundrad, ja rent av lite rörd över, var hur detta tappra folk då gav utlopp för sådan glädje. Vart hämtar dom kraften? Jag skulle inte klara det.

Tänk er själva. Ni vaknar upp i slummen av en stad där slummen utgör de finare kvarteren; Madrid. Ni vaknar av att råttorna flinande pissar er i ansiktet, och slår upp ögonen i en samhällstruktur som är en nödlösning av det som blev kvar efter Francos fascistregim. Kulturen är snudd på matriarkal, och vuxna män tvingas att likt dibarn blint lyda sina mödrar hela livet.

Den högsta auktoriteten är den katolska kyrkan, vars präster är gamla lakejer åt Franco. Med ena handen håller de krucixet och manipulerar folket till lydnad genom att älta synders börda och eder om hettan från skärselden, samtidigt som de smeker korgossar med den andra.

När ni behöver äta, så upptäcker ni att någon jävel stulit er sista bit usel föda; en lufttorkad bit salmonellasmittat svinkött. Har ni tur kanske ni lyckas fånga och hålla fast en gathund just så länge, att ni lyckas nafsa åt er lite torr soptunnepaella som fastnat i jyckens mungipor.

Himlen är förmörkad från smogen utav nägra utav världens sämsta bilar, samt fabrikerna som fuskar ihop skiten; Seat. Vattnet i de få floder som ännu rinner och inte torkat ut, är för tjocka för barnen att simma i, men för tunna för bönderna att plöja. Bakom hörnen står självmordsbombare beredda att blåsa er till Dantes inferno, för att er korrupta regering inte vågat neka till att gå med i Bush's koalition.

Ni har utav näringsbrist berövats varannan tand, och håret faller av i tussar. Utvecklingen har varit så usel, så fortfarande fixar ni frisyrerna med flott och pomada, och vattenbristen tvingar er att försöka dölja lukten utav härsken transpiration med billig parfym.

Men så har ni ett intresse, som är fotbollen! Ni hör dessutom talas om att man i fjärran länder spelar med bollar utav skinn och syntet, som är helt runda! Ni finner lite hopp i vardagen genom att spela med hemmagjorda bollar utav överkörda katter, ihoplimmade med getsnor och tamponger.

Sen hör ni kanske talas om att det ska spelas ett väldigt mästerskap långt börta i ett fjärran land, där man trots kyla och hårda alpvindar marscherar i khakishorts och perfekt snelugg året om. Ni ringer dit och frågar hur man ska göra för att få komma dit och uppleva detta härliga EM, denna enorma fest.

Ni erbjuds källartjänst hos ett Österrikiskt herrskap en tid innan EM, mot att de betalar resan dit åt er. I källaren pinas ni svårt och utsätts för den ena styggelsen efter den andra, helt utan ömhet eller lubrikation. Kosten är usel; möglig knödel och glykolspetsad Riesling. Desserten är inte sällan sobrilmarinerad Apfelstrudel med Saurkraut unt gemsflens!

Så blir ni utsläppta och får gå på match, och se era hjältar spela mot ett gäng resliga och vältvagade gossar. De är märkligt fria från bristsjukdomar, men verkar sakna den glöd i spelet som man bara får av att försöka spela sig upp ur smuts och misär.

Räcker verkligen vinst mot dessa halvengagerade killar för att skänka verklig glädje åt människor som lidit på detta vis?

Ja tydligen, och så roligt det var att se.

Bäst just nu: Mitt "Fortress of Solitude" uppe på gamla LV7, där jag idag fick ligga ostörd och lapa sol i mossan i nästan två timmar.

Sämst just nu: Säkert den polska vodka jag hittade på systemet, som ska få utgöra basen i midsommaraftonens turkiska peppar. Men billig var den!