Higge Erövraren

När man såhär - i alla fall tillfälligtvis - befinner sig i en stabil relation som kan förväntas hålla - jag vill gärna tro i alla fall till dess att mannen ifråga kommer hem ikväll (mitt förflutna som skilsmässobarn tenderar att i dessa sammanhang ge mig en släng av cynism) - kan jag inte låta bli att fundera över mitt forna singelliv.

En fråga som då dyker upp och sticker mig i ögat som en full vilsen kolibri är "var jag någonsin sådär desperat, så där som vissa blir, som man hånar bakom deras rygg och sedan empatiskt med huvudet på sned meddelar:
'du kommer också att hitta någon, men dom kommer inte förrän man slutat söka'".
Läs: sluta vara så desperat din slyna, det är ändå ingen som vill ha dig.

Det här yttrandet kommer i hundra fall av hundra från en person som redan har sitt på det torra. Har ni testat det där någon gång? Det fungerar INTE. Tänk att höra en fiskare säga till en annan fiskare: "Du är för desperat, Leif. Ta bort masken och kroken och gå in och se på Så ska det låta en stund, så GARANTERAR jag att du kommer sitta där med en fet abborre om, låt oss säga tio minuter." Om Leif gör detta, är han en lättlurad jävel. Nej, det där uttalandet är ännu ett bevis för att parrelationer förgiftar människor och gör dem totalt desillusionerade, och att ett partnerskap borde innebära fråntagen rösträtt och yttrandefrihet.

Ett snabbt konstaterande rörande mitt eget liv som "fri och obunden" är att det inte alltid var så vackert. I alla fall inte ur självbevarelsedriftsynpunkt. En självrannsakan under tidiga morgontimmar ledde till följande slutsats: Det antal gånger som jag har hävdat mitt ointresse i det manliga könet (ett förhållandevis stort antal gånger under förfesterna) väger inte upp för de desperata beslut som jag fattat (förhållandevis många runt 02.50 helgnätter).

Visserligen är jag kvinna och har således endast rätt till frigjordhet om det handlar om att medverka i filmer och/eller idka samlag med andra flickor (ja, där fick jag in det också!), men sanningen att säga så skulle mitt antal erövringar inte imponera på någon. Mitt största problem handlar om att ge män "en andra chans", ett beteende som enligt mig beror på min obotliga vänlighet, enligt andra på desperation och inget annat.
Här är mina tre genom tiderna sämsta dejter:

Plats nummer 3) M var en ungdomskärlek. Under en av våra träffar på pojkrummet förklarar han att han kysst en annan. Jag blir, inte helt oväntat Koko Bananas. Med en uppsyn och en manipulativ förmåga som endast en tonårig pojke kan frambringa, lyckas han dock få det till att han varit ett oskyldigt offer och att flickan i princip våldfört sig på honom. Vi smider tillsammans ondskefulla planer på hur flickan ska få lida för det hon gjort, och är lyckliga på ett Natural Born Killers-liknande sätt.

I slutet av dagen visar det sig dock att hela historien var en stor lögn. Ingen har kysst någon. Vid en konfrontation av M hävdar han att jag får skylla mig själv som kysst fler än honom innan vi blev tillsammans. Jag får dåligt samvete och spenderar helgen med att be om ursäkt.

Antal fler dejter efter detta: Vi var tillsammans 1 år till! Herregud, Gäby.

Plats nummer 2) J var en blinddate. Redan efter fyrtiofem sekunder gick det upp för mig att han i princip inte hade tänkt säga någonting, vilket har en tendens att göra mig mycket nervös och leder till att jag pratar oavbrutet. Då jag under första timmen verbalt tömt hela min egen och min familjs livs historia, inklusive min mormors flykt från Tyskland 1939, bestämde jag mig för att vara tyst och se vad som hände. Han frågade "Tog batterierna slut eller??" Sedan följde 10 minuter av kompakt tystnad. När jag senare av någon anledning (vänlighet eller desperation? VÄNLIGHET ELLER DESPERATION???) hamnade i en sexuell situation med honom, visade det sig att han sparat sitt krut till detta tillfälle. Konversationen som följde löd:
J: (mumlandes) Man måste ha sex på söndagar, man måste ha sex på söndagar...
Gäby: Va? (började gapskratta) (jag är kraftigt allergisk mot dirty talk, vilket speciellt verkar gälla om det är influerat av någon form av tvångstanke)
J: (tar tag i mitt hår) Se mig i ögonen. SE MIG I ÖGONEN! SE MIG I ÖGONEN SÅ SKA DU FÅ SE EN SOM NJUTER! (fortsätter mumla) Sex på söndagar.. sex på söndagar..

Det var inte ens söndag. Jag funderade på om jag skulle säga något men beslutade mig för att vara tyst. En mycket, mycket märklig upplevelse.

Antal fler dejter efter detta: 2. Inga kommentarer.

Plats nummer 1) K, i en klass för sig. Ringer konstant under en dag och ber mig komma över. Jag åker slutligen dit och knackar på. Han öppnar dörren, iförd en sönderriven AC/DC tröja som (troligen inte bara provisoriskt) lagats med hjälp av gaffatejp och ett par avklippta jeansshorts a? la 90-tal. Jag känner ett hugg av skepticism.
Han ropar: "Gäby!" Han håller en PET-flaska i en hand och luktar whisky och svett. Som en välkomstgest sticker han in fingret i ett av hålen i tröjan och smeker sin egen bringa. Han säger:
"Jag var på affären och fick inte gå in med trasiga kläder. MEN DOM TOG INTE MIN FLASKA!! (skrattar på ett bisarrt häxliknande sätt). Vad gör du här förresten? Och gillar du min klädsel?"

Nej, K. Jag gillade det inte. Ingen kvinna med några som helst preferenser önskar sig en pojkvän som ser ut som en alkoholiserad uteliggare.

Jag välkomnas ändå glatt, och kliver in med tveksamma steg. Blir mött av en dimma som påminner om gröt, och en lukt av gräs och gummi. Det är någon form av haschkalas. Och inte ett sådant där välklädda medelklassungdomar sitter och fnissar och löser finurliga problem, närmaste liknelse är troligtvis en blandning av ett slagfält på 1800-talet, Panic room och T-Centralen i Stockholm. I detta sammanhang finns inget utrymme för vare sig samtal eller samlag och jag avvecklar mig på ett onödigt finkänsligt sätt.

Antal fler dejter efter detta: Nyktra: 0. Det visade sig dessutom att denna man hade en flickvän.

Så nu vet ni. Jag skulle vilja tacka mina föräldrar som lärt mig vikten att vara snäll och gett mig en ostadig uppväxt, som resulterat i att jag hänger mig fast vid gödselliknande individer. Tack. Utan er skulle inte mitt tragiska förflutna vara möjligt.

Over and out för denna gång

Bäst just nu: Uttrycket Koko Bananas.
Sämst just nu: Sammanhållningen i Hälsningsarmén, då samtliga medlemmar befinner sig på olika håll.