Higge Erövraren

Luleå stad består av en härlig mix av olika kulturer: vi har norrlänningar, gatumusikanter och ca tre personer från skånetrakten. Två av de tre ex-skåningarna har troligtvis flyttats hit under någon form av vittnesskyddsåtgärd och sen har vi Higge som förmodligen placerades här då hans förmåga att somna på McDonald's inte ansågs passa in i den skånska fyllekulturen.

Nåväl, efter att ha jobbat några somrar inom restaurangbranschen i centrum har det gått upp för oss två ting:
- Det är inte en jämbördig konkurrenssituation på gatumusikmarknaden eftersom nästan ingen vid sina sinnens fulla bruk lär sig spela dragspel i Sverige
- Personer som försörjer sig på att spela samma tio låtar i rad, i tolv timmar i sträck på dragspel är mer välbetalda än vad vi är
Således bestämdes det att en nyskapande musicerande trio vid namn "Hälsningsarmén", bestående av mig (gitarr/saxofon), Higge (guitalele) och Olefin (maracas) skulle bildas. Om någon har ett bättre namnförslag, vänligen hör av er.

Vi kommer att spela västerländsk musik, såsom det är meningen att den ska spelas, det vill säga falskt, på gatan, med kraftig svengelsk brytning och i vissa fall playback. So far nothing new. Det unika med oss är dock att vi kommer att satsa på att nå folklig förankring (läs: få pengar) inte för att vi ser fattiga ut, kommer från Polen eller lider av någon form av psykisk ohälsa utan för att vi lika hade kunnat vara de som sitter på uteserveringen på andra sidan gatan och kastar sten på oss. Grädden på tårtan blir en skylt som Olefin håller i sin vänstra hand: "Rädda oss från utanförskapet". Kan det bli mer svenskt?

Det kommer att bli en lustig liten orkester, främst på grund av att det tagit oss ett halvt dygn att enas om tre låtar, men även med anledning av att ingen av oss behärskar ett musikinstrument. Här är vår playlist:
- Kolla Kolla av Nationalteatern. Kommunisten i mig ler i mjugg.
- Careless whisper av George Michael, genomröstad av mig för att jag, till minnet av en kraftigt misslyckad konsert i min ungdom vill få mina 22 seconds of fame under saxofonsolot.
- Turistens klagan, av Cornelis. Inget ger folkets stöd som låtar med texten "na na na na na na na na nanana".
Jag kände mig nöjd efter mötet, Olefin och Higge menade dock att de hade rysningar och kände sig som Hitlers hantlangare.

Låt på kanske-listan: "Hon ville bara ha kuk" med en grupp vars namn är för obscent för en barntillåten blogg, där Olefin (som spelar maracas, ett instrument som ju inte har någon funktion i denna finstämda melodi) illustrerar textinnehållet med ett performance-uppträdande. Hon har ännu ej gått med på detta.

Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för min nya folkrörelse. Jag kallar oss Rödnäsorna, en organisation kraftigt influerade av Rödstrumporna men med en touch av Bag-in-box. Vi skulle aldrig få för oss att demonstrera en lördag morgon, men är 100% för aktivism torsdag, fredag och lördag kväll. Andlig ledare är självfallet jag, återkommer mer aktivt i augusti någon gång (när jag kan börja amma och tydligen således även dricka vin) och slogan blir "inte lika trist - att vara feminist". Willkommen!

Bäst just nu: Möjligheterna till utpressning som det innebär att ha lösenord till någons blogg.
Sämst just nu: Att vara ekonomiskt beroende av en orkester som kallar sig Hälsningsarmén under en sommar.