Higge Erövraren

Obalansen i naturen angår oss alla. Det finns nästan inga Tigrar kvar i världen, och därför satt det igår en Indier bredvid mig på bion då jag såg Indiana Jones. Han var nervös och fladdrig, och så fort det inte var någon direkt action i filmen, så satt han och hoppade med benen som symaskinsnålar. Sånt gör mig väldigt upprörd. Som lök på laxen var det dessutom bara han, jag och hans kompis på hela stolsraden. Då jag bokade min plats var raden tom, vilket betyder att antingen så bokade Indierna platserna precis intill mig med flit, eller så gjorde biografens svagsinta kassörska det.

Man sätter väl för helvete en buffertplats emellan? Jag sätter mig hellre längre mot kanten, än trängs med nåt okänt hjon som inkräktar på mitt lebensraum med sina armbågar. Men neeej, bara för att dom är uppväxta med kollektivtrafik som består av gamla risiga bussar där det trängs 200 människor med sina getter och höns, så tycker dom det är hur schysst som helst att trängas med okända.

Nu kanske ni säger; "Men sluta gnäll, varför kunde du bara inte flyttat på dig om stolsraden var tom i övrigt?"
Nej, för då hade jag hamnat framför ett gäng plattångstajlade antimän med svettband runt handlederna, och varit tvungen att lyssna på lågintelligenta ekonomstudentfloskler!

*djupt andetag*

Mina kära vänner, gör oss alla en tjänst. Indierna är enligt vissa källor över en miljard, och konsekvenserna utav det har nu alltså drabbat mig personligen. Om ni vill vara så vänliga att gå in här och bli tigerfaddrar, så kanske det blir lite fler Tigrar. Tigrar, som då kanske äter upp de där kvinnobrännande kodyrkarna innan de kommer och bajsar på min biografintegritet.   

Sämst just nu: Nonchalansen som präglar produktionen i senaste Indiana Jones-filmen.

Bäst just nu: Nej, ikväll är jag sur. Körträningen var mycket irriterande!