Higge Erövraren

Det här är säkert ingen intresserad av, men varför skulle jag ta hänsyn till det? Det viktiga är att jag äntligen kan publicera bildbevis på att jag haft magrutor.

 Det här är jag på 70-talet. Jag fattar inte varför man tyckte de där tapeterna var fula på 80-talet? Snyggt! Morsan hade gjort något kul med håret. Den stora frågan är vad som hände med kohudsmattan i hallen? Den minns jag inte.

 Här har jag dinerat iförd brun plysch. Det var lite stil på grejerna -81.

 Jag är hos farmor och farfar, förefaller ha dinerat igen. 

 Här har vi ett viktigt historiskt dokument. Jag sitter längst till vänster, och om ni klickar på bilden ser ni tydligt de stenhårda magrutorna. Nu skulle man haft en magisk telefon som man kunde ringa bakåt i tiden med, för då skulle jag ringt mig själv och sagt: "Det är inte nödvändigt att fritera allt när du går i gymnasiet, och skölja ner det med folkisar morgon, middag och kväll!". Det här kallades "Lek och plask", och tanken var att man skulle lära sig simma. Vad den mörka simlärarinnan till höger hette kom jag aldrig ihåg, vi kallade henne bara för "Spola kröken" efter texten på en urtvättad gul t-shirt hon hade. Jag förstod aldrig det där med att "Spola kröken"...

 Fotografen står ivägen för teven. 

 Här hade jag hunnit börja 2an tror jag. Det är inget att flina åt, ehuru lät jag mig uppenbarligen duperas utav fotografen.

 Hål i örat sedan 4-5 år redan här. Skulle haft en sån där telefon igen; "Klipp dej!"

 6-7 år senare, i gymnasiet. Min klasskamrat Per sitter och kelar med bävern "Turbina" på Lycksele djurpark. Det var det bästa med att läsa "Djurvård, Jakt och Fiske"; Fri tillgång på bäver. Den där fan blev bitsk när den blev äldre, och då slutade vi gosa med den.

 Det här var Bengt, utan tvekan en av de bästa lärarna jag haft. Vi hade honom i "Arbetsmiljö" och i fiskekurserna. 

 Här är vår lilla klass. Jag är också med på bilden, och fejkar något slags leende. Men det var en av de tyngsta dagarna jag upplevt.

 Min förstabil på parkeringen till lägenheten i Lycksele. En Ford Escort -82. Ett mästerverk sett ur mekanisk synvinkel. Klippan-Grängesberg på 28 liter bensin, och en toppfart på förbluffande 190 km/h, eftersom hon orkade varva ut på alla växlarna. Hällde man på vatten och olja lite då och då, kunde hon utstå vilken behandling som helst. I skuffen hade jag en sovsäck, för om jag fällde baksätet fick jag plats att ligga där diagonalt. Där sov jag om jag var full, och inte i stånd att köra. Det var kanske ingen musöppnare, men det gick fint att göka i den.

 Här är jag med polare från Malå och Adak. Vi har pisspaus på väg till Norsjö. Jag är chaufför, och kör Andrés svarta Manta i mitten. Vi utgjorde en magnifik invasionstyrka av lifetakers and heartbreakers, och satte skräck i fienden med lurviga blå Helly/Hansen-jackor. Vissa av oss hade även björkboots (trätofflor) vilket säger en del om vår hårdhet. Björkbooten är ett skodon för strid, inte flykt. 

 Vår gamla Skyeterriertik Buffa, på sin ålders höst. Det här är en hund avsedd för strid i gryt, och pälsen ska skydda mot bett, inte göra hunden gullig. Med kropp på dryga metern och ett bett som en schäfer är det mer en lurvig alligator än en hund. Varför alla går runt med fula kamphundsblandningar när det finns såna här karaktärer är en gåta. 

 Efterföljaren Lasso i sin favoritposition. Med nästan 68 cm i mankhöjd och drygt 45 kilo, är han en av de största schäfrar jag sett. Jag var värnpliktig 20-åring när jag körde in till djursjukhuset och avlivade honom när han fick magcancer. Jag tjöt mig alldeles rödsvullen i trynet, precis som då gamla Buffa lämnat in 10 år tidigare.

Bäst just nu: Att Fanjunkaren iddes skanna in de här gamla bilderna åt mig.

Sämst just nu: Jag är alldeles speedad på Pepsi Max.