Så minns vi Lennart Swahn!
Då jag var väldigt ung, minns jag att det fanns ett underhållningsprogram som hette "Razzel". Gubbarna som höll i det var inga mindre än Lennart Swahn 
och Tommy Engstrand. Jag älskade Razzel, och att ibland få vara uppe tills "Snobbar som jobbar" 
började. Roger Moores diarrégula Aston Martin DBS var det fetaste jag sett i bilväg, sånär som på en vit Lotus Esprit, som jag sett fara under vattnet i en James Bond-film ("Älskade Spion") som morsan lånat utav hårfrisörskan. Det var förresten Roger Moore som körde den också, varför han följdaktligen var universums mest dyrkansvärde hårding.
Dessa tidiga Roger Moore-influenser har gjort att jag än idag är ett hängivet fan. Tony Curtis kunde jag förresten inte tåla; en neurotisk flåbuse i total brist på det aristokratiska raffinemang, som Roger Moores rollfigur Lord Brett Sinclair fullständigt dröp utav.
F.ö. ÄR Roger Moore den bäste Bond genom tiderna (Higge Erövraren frågar inte vad som anses, Higge Erövraren berättar hur det är!).
Eftersom nu Lennart Swahn var den som presenterade "Snobbar som jobbar", blev han på något naturligt sätt Roger Moores svenske "sidekick", och således så nära den äkta varan vi kunde komma. Jag hyste alltså en avsevärd respekt för denne sobre gentleman, också inte minst för den subtila pondus med vilken han modererade "Gäster med Gester".
En annan sak som gjorde intryck på mig, var att han aldrig kritiserades i så skarpa ordalag av min föräldrar som flera utav hans kolleger. Standardfrasen då mina päron såg någon de avskydde på tv, exempelvis Lennart Hyland, Lasse Holmqvist, eller Bengt Grive var antingen: "Usch, där e den där rälie jävelen igen (morsan)" eller "Fy fan, ta väck den darr osympatiska jävelen forr helvete (farsan)".
En gång kom dock min faster på besök från Stockholm, och hon kunde minsann berätta att Lennart Swahn och Bosse Hansson på tevesporten
hade flyttat isär. Det betydde alltså att de bott ihop, vilket betydde att de var "fikusar".
För första gången i mitt liv började jag väl på allvar då fundera över vad två gubbar som gillar andra gubbar gör med varandra då ingen ser. Jag kom fram till att det spelade ju ingen större roll, för det var ju för fan Lennart Swahn det handlade om. Hur illa kunde det vara med bögar om Lennart var en?
Kanske är det alltså tack vare denne tv-mans förträfflighet som jag idag tillmäter människors sexuella läggning så ringa betydelse? Tack Lennart för att du gav mig den vägledning, som i kombination med god självinsikt och en tydlig sexualitet, har gjort att jag slipper dras med den stjärtängslighet och de homofobiska dubier som idag ansätter så många utav mina eljest så upplysta kamrater.
Nu vill jag slutligen ta mig friheten att skapa en fröjdens hyllning till Lennart Swahn, så att vi alla kan minnas honom med den glädje han förtjänar!
Vila i frid.
Bäst just nu: Vi fick minnas Lennart.
Sämst just nu: Träningsvärken håller i sig.
och Tommy Engstrand. Jag älskade Razzel, och att ibland få vara uppe tills "Snobbar som jobbar" började. Roger Moores diarrégula Aston Martin DBS var det fetaste jag sett i bilväg, sånär som på en vit Lotus Esprit, som jag sett fara under vattnet i en James Bond-film ("Älskade Spion") som morsan lånat utav hårfrisörskan. Det var förresten Roger Moore som körde den också, varför han följdaktligen var universums mest dyrkansvärde hårding. Dessa tidiga Roger Moore-influenser har gjort att jag än idag är ett hängivet fan. Tony Curtis kunde jag förresten inte tåla; en neurotisk flåbuse i total brist på det aristokratiska raffinemang, som Roger Moores rollfigur Lord Brett Sinclair fullständigt dröp utav.
F.ö. ÄR Roger Moore den bäste Bond genom tiderna (Higge Erövraren frågar inte vad som anses, Higge Erövraren berättar hur det är!).
Eftersom nu Lennart Swahn var den som presenterade "Snobbar som jobbar", blev han på något naturligt sätt Roger Moores svenske "sidekick", och således så nära den äkta varan vi kunde komma. Jag hyste alltså en avsevärd respekt för denne sobre gentleman, också inte minst för den subtila pondus med vilken han modererade "Gäster med Gester".
En annan sak som gjorde intryck på mig, var att han aldrig kritiserades i så skarpa ordalag av min föräldrar som flera utav hans kolleger. Standardfrasen då mina päron såg någon de avskydde på tv, exempelvis Lennart Hyland, Lasse Holmqvist, eller Bengt Grive var antingen: "Usch, där e den där rälie jävelen igen (morsan)" eller "Fy fan, ta väck den darr osympatiska jävelen forr helvete (farsan)".
En gång kom dock min faster på besök från Stockholm, och hon kunde minsann berätta att Lennart Swahn och Bosse Hansson på tevesporten
hade flyttat isär. Det betydde alltså att de bott ihop, vilket betydde att de var "fikusar". För första gången i mitt liv började jag väl på allvar då fundera över vad två gubbar som gillar andra gubbar gör med varandra då ingen ser. Jag kom fram till att det spelade ju ingen större roll, för det var ju för fan Lennart Swahn det handlade om. Hur illa kunde det vara med bögar om Lennart var en?
Kanske är det alltså tack vare denne tv-mans förträfflighet som jag idag tillmäter människors sexuella läggning så ringa betydelse? Tack Lennart för att du gav mig den vägledning, som i kombination med god självinsikt och en tydlig sexualitet, har gjort att jag slipper dras med den stjärtängslighet och de homofobiska dubier som idag ansätter så många utav mina eljest så upplysta kamrater.
Nu vill jag slutligen ta mig friheten att skapa en fröjdens hyllning till Lennart Swahn, så att vi alla kan minnas honom med den glädje han förtjänar!
Vila i frid.Bäst just nu: Vi fick minnas Lennart.
Sämst just nu: Träningsvärken håller i sig.
Kommentarer
Postat av: Damien
Jupp, Roger Moore är bästa Bonden.
Trackback
