Higge Erövraren

Jag kom nyss in efter en nattlig promenad, som trots eskaperande kalsonger avlöpte relativt väl. De som sällan går, tänker kanske inte på att en simpel promenad trots allt kräver en del planering. Den här gången visade sig alltså ett par resårslappa rövfodral vara planeringens svaga länk. Jag var ledig idag, varför mina allra mest slitna gamla boxershorts fick åka på.

Något mer ansträngande än att boka tvättid och högerklicka med musfingret, stod näppeligen på dagens agenda.

Ehuru bröts dock min kvalitetstid utav ett synnerligen förargande telefonsamtal.

Jag: Higge!
Polisen: Ja hej, det var från polisen, Johan här.
Jag: Hmm? SHIT! Nån har sett mig... nej... jag har ju inte gjort något? Droger? Nej, jag knarkar ju inte... Misshandel? Nej, jag har inte slagit eller hotat någon.

Polisen: Nej, du behöver inte vara orolig, jag ska bara ställa en fråga.
Jag: Jaaa? Läs inte tankarna genom luren, grisjävel!
Polisen: Äger du en Peugeot, eu-moped?
Jag: Nej nej nej nej, inte moppen också... *kikar ut genom fönstret, på platsen där mopeden egentligen skulle stått* Ja, men den är borta ser jag nu...
Polisen: Ja, just det. Den har hittats tillsammans med en annan stulen moped i morse.
Jag: Jaha... vilket skick är den i då?
Polisen: Nja, den är tyvärr inte i så bra skick... Alla plastkåpor är avslitna, men dom låg bredvid, så jag samlade ihop dom. Jag drog den till Spovgränd, tillsammans med den andra mopeden. Kan du komma dit, så kommer jag ut nu?
Jag: Japp, jag går dit nu.

Mopeden var grundligt vandaliserad. Alla kåporna var avbrutna med våld, sadellåset var uppbrutet, bakskärmen avbruten, strålkastaren borta, instrumenteringen hängde i en vajer, tändningslåset avslitet och styrlåset sönderbrutet. Det var gjort av amatörer, som inte förstått att mopederna hade elektroniska startspärrar. Tjuvkoppling är inte att tänka på, och därför hade man alltså inte fått igång mopederna. Det var förmodligen därför som de återfanns bara 200 meter från stöldplatserna.

Men då tjuvarna inte fått igång mopederna, hade dom istället slagit sönder dom. Eller rättare sagt; de slog sönder min. Den andre killens moppe var relativt hel.

Jag betraktade vraket i en blandning utav uppgivenhet och undertryck raseri. I fantasin kände jag knotiga vandalfingrar krossas mellan kindtänderna. Mordlustens kallsvett fuktade ymnigt huden, medan jag talade med polisen och den andre bestulne om sakers varande. En finne, som på finnars vis föreföll vara försupen, kom ut ur grannkåken och tyckte det var bättre förr, när alla hade respekt för prästen, läraren, doktorn och inte minst polisen.

Jag orkade inte lyssna på finska fyllefloskler, så jag tog mitt skit och gick hem.

Efter samtal med försäkringsbolaget blev jag dock på bättre humör. Moppen skulle återställas, och jag blev lovad att slippa förhöjd självrisk trots att jag bara låst med ett lås. Skönt med självrisk på bara ynka 2000, för nu slipper jag ju fundera på vad jag annars skulle tvingas spendera dom pengarna på.

Dagen kunde bara bli bättre, vilket den blev. Det kan jag dock spara tills imorrn.

Sämst just nu: Förhoppningsvis kvalitén på det liv mopedtjuvarna kommer att avsluta om 40 år, som missbrukande gamla vrak på en kall parkbänk, bespottade av allmänheten.

Bäst just nu: Annika Sundbaum-Melin, det sladdriga apskaftet till otäck människa, har redan fläbbat till sig efter det ansiktslyft hon köpte när hon blev tillsammans med nån svagsint 28-åring.  Haha, pengar i sjön!

Nu var hon aktuell i en artikel, där hon påstod sig ha fått diagnosen ADHD som 44-åring. Ja, det skulle kanske förklara ett och annat. Som te.x. det överdrivna vansinnesutbrott hon för ett par år sedan hade på Björn Rosenström i media, angående en fånig låttext där han sjunger att han klipper av ett par för långa tuttar?

Att diagnosen måste vara extra svår för henne, klargör hon också: "Jag tror skammen och självföraktet över att inte klara av sin vardag och tillvaro är större hos kvinnor"

Fy fan! Jag kan verkligen inte läsa en tidning, utan att slås utav hur mycket svårare det måste vara att vara kvinna än man. Jag lider verkligen med dom. Det måste vara ett under att dom inte bara klättrar upp och hänger sig i sina objektifierande behåar från takfläkten, allihop.

Om människor känner skam, känner kvinnor den mest! Om kvinnor är trötta och slöa, då kan det vara "dold kvinnosjukdom". Om man börjar sälja vin på box, då är det en "kvinnofälla". Aldrig kan man som kvinna slappna av, tycks det. Faran lurar överallt!

Kära penis, jag är så glad att jag har dig!