Higge Erövraren

Jag tänker ibland på vad jag är rädd för. Lite skämtsamt brukar jag säga att jag bara fruktar tre saker; höjder, tokiga fruntimmer och skattemyndigheten. Det är en sanning med modifikation, för om jag t.ex. åker fort med någon som uppenbarligen är en orutinerad chaufför, så blir jag ganska åkrädd. Jag skulle inte heller klappa en fågelspindel, om jag inte visste säkert att den var snäll. Som alla normala människor är man såklart orolig för sina anhöriga också.

Men jag kan nog nöjt säga att jag är ganska fobifri. Jag trodde att jag var rädd för hajar, men när de dök upp under snorklingen utanför Perhentian Islands så blev jag bara ivrig. Jag for dock upp i båten jävligt fort när en stor Laticaudus Columbrina  kom simmandes rakt emot mig. Men hade jag varit säker på att det fanns ordentlig tillgång på läkarvård och motgift på öarna så hade jag nog hållt mig kvar i vattnet. Arten ska enligt uppgift vara ganska fredlig, och t.o.m. hugga ett "oladdat" varningsbett om den känner sig trängd. Men jag ville inte riskera att sätta tofflorna i nån muslimsk avkrok, utan sprit och urringningar. Det handlar trots allt om ett av ormvärldens effektivaste gifter.

Förr var jag även rädd för mörka djupa vatten. Den rädslan botade jag dock i den lilla cirkelrunda Odensjön , utanför Röstånga i Skåne. Den får allt vatten underifrån, och saknar helt tillopp. Vattnet är därför glasklart och siktdjupet ligger på runt tre meter beroende på ljuset. Den blir dessutom jäkligt varm, och de översta meterna håller utan problem mellan 25-30 grader en bra sommar. Sjön påstås också vara "bottenlös", men drygt 20 meter ner ska där enligt uppgift finnas en botten.

Jag fick nys om sjön först i vuxen ålder, och körde då dit för att bada. Väl i sjön, tog jag efter ett tag mod till mig och simmade ut i mitten. Där låg jag sen och kikade ner i djupet, tills jag kände att där inte fanns något att vara rädd för.

Hade det funnits Mal i sjön, kanske jag gjort annorlunda. Kanske måste jag åka till sjön Båven i Södermanland för att göra om tilltaget. Båven är nämligen inte bara en sjö som ligger vid Göran Perssons gods, det är även sjön där man dragit upp den största Malen  i Sverige (inte den på bilden). Den ska ha vägt 180 kilo, och varit 3,6 meter lång. Det sägs att man agnade metrevarna med katter förr. Lite läskiga är dom allt, Malarna.

När jag var 10, botades min mörkrädsla. Farsan hade nyss gjort repmånad som hundförare på gamla anrika F5 i Ljungbyhed, så när vår gamla Skyeterrier togs av daga i samma veva, blev den nya hunden en Schäfer. Dessutom skulle den söktränas. Lasso som han fick heta, var extremt sökvillig och mycket duktig. Dock behövdes något att söka efter, och det blev givetvis jag som fick anta rollen som "skurk".

Av olika anledningar kom det sig att de flesta söken skedde på kvällen, långt efter att det blivit mörkt. Jag fick anvisningar om var jag skulle gå och gömma mig, och när farsan trodde jag var framme kom han efter med Lasso. Nu hör det dock till saken att farsan hade ett jävla humör. Därför gjorde jag aldrig någon affär av att jag inte hade någon ficklampa.

Han skulle nämligen börjat leta efter en, men aldrig hitta någon, eftersom ingen fanns. Det skulle då bli ett jävla liv, som alltid när det söktes efter ficklampor som aldrig fanns då de behövdes. För husfridens skull svalde jag rädslan, och gick ut i skogen utan ficklampa. Hade jag tur var det månljus.

Jag fick ofta gå ganska långt ut i skogen, vanligen en eller ett par kilometer. Ibland förstod jag inte farsans anvisningar heller, och gick fel. Då kunde jag få ligga någon timme där i mörkret, och t.ex. fundera på vad som egentligen hänt med 10-åriga Helen från Hörby, som aldrig hittades. Efter ett par gånger hade jag dock lärt mig att det aldrig fanns något farligt där i mörkret.

Det är alltså exponering för "faran" som verkar vara boten för fobier. Endera dagen kanske jag klättra upp i ett träd och blir sittandes ett tag.

Ingvar: Det var snällt! Betyder det att du även hellre skulle bestiga mig än Blondinbella?

Xrim: Är den händelsevis polsk, din penis?

Lindström: Du spelar inte golf?

Bäst just nu: Jag knuffade mitt vrak till moped tvärs över stan idag. Det tog dock bara runt 90 minuter att komma fram till verkstaden. Gubben där sa att inlösning var ett troligt scenario, eftersom moppen var i så dåligt skick. Hoppas på det, för då blir det en vägreggad Yamaha Raptor till våren, om jag hittar en garageplats!  YEEHAAAW! Then I'm going to terrorise this fucking hood.

Sämst just nu: Krabba. Jag köpte en idag, som jag under stor vansklighet inmundigade. Den smakade pööh!