Higge Erövraren

Det här angående huruvida fetma och alkoholism är sjukdomar, rörde upp en del reaktioner. Det kanske var väntat, jag har dock tyvärr inte haft tillfälle att bemöta dessa förrän nu.

Ingvar: Nej , alkoholism sitter inte bara i skallen, det har jag aldrig sagt heller. Vad jag sa var att det inte är en sjukdom. Det är ett allvarligt tillstånd, inget snack om saken, men man har själv initialiserat det. Det är ett kemiskt beroende som vissa, om än de må vara väldigt få, kan ta sig ur själva. Med hjälp och insikt, kan flera ta sig ur det.

För att exemplifiera så kan jag samtidigt bemöta Sarah's (förargade?) anmärkning angående huruvida cancer är en sjukdom, och om man kan få det genom en nysning.

Om vi tar en tjockis, en alkis och en cancersjuk, och släpper av dessa på en öde ö, vad händer då? Jo, alkisen nyktrar till, tjockisen tappar vikt (förutsatt att ön inte är ett dignande tropiskt smörgåsbord, och att alkisen inte uppfinner ett sätt att jäsa kokosmjölk) och cancerpatienten dör.

Däri ligger skillnaden i sjukdomar och beroenden. Beroenden innebär bara en fara då den beroende har tillgång till sin drog, och/eller inte kan kontrollera sitt begär. En sjukdom är något som förvärras av sig själv.

Låt vara att en del trillar dit lättare, och låt vara att många som missbrukar är notoriska i sitt beteende och byter ett missbruk mot ett annat så snart de fått hjälp att bryta det föregående, men faktum kvarstår: Ett missbruk fortgår endast så länge som missbrukaren fortsätter att stoppa i sig/utsätta sig för det han missbrukar.

Robin: Din fråga förvånar mig lite eftersom du aldrig är självutlämnande i det du skriver, och jag är samtidigt ledsen att ni har haft det viset. Jag tror inte det skulle vara rättvist att göra någon amatörpsykologisk bedömning av din farsa, som jag ju inte känt. Men av vad du skriver så verkar det som om han tog sitt ansvar och prioriterade det som var viktigast, och jag vill nog vända på det du skriver och säga att han kunde göra så, just tack vare att det inte är någon sjukdom.

Varför han tappade taget sedan kan jag inte riktigt spekulera i, men om man ska tänka sig ett klassiskt missbrukscenario, så kan det kanske vara för att ni började bli stora, och förmodligen var han nöjd med er och hur han lyckats uppfostra er. Jag utgår iaf från det, eftersom ni såvitt jag kan bedöma är utomordentligt trevliga och intelligenta båda två. Kanske tyckte han därför att han uppenbarligen kunnat hantera problemet, och att det var dags att släppa på spärrarna och belöna sig? Återfall efter många år är inget ovanligt, tyvärr.  

Jag vill poängtera för samtliga att jag med att förneka att alkoholism skulle vara en sjukdom, inte menade att bagatellisera problemet. Joakim Thåström sa i en intervju i Slitz -96; "Jag har testat alla droger, men det tyngsta jag har tagit är alkohol". Jag förstår vad han menar, jag har själv sett hur spriten kan ställa till det när man tappar kontrollen. Jag skulle aldrig förringa det jävliga i att se en människa välja bort sin familj och sina nära, för att han vill få tag i alkohol.

Något utav det mest tragiska jag kan komma ihåg att jag sett, var när jag såg två vuxna män träta om en flaska sprit i spillrorna av sina liv, i en liten smutsig pensionärslägenhet.

Att det inte är en sjukdom betyder inte att det inte dödar, eller är svårt att komma ur. Det är inte det jag säger. Hade det varit lätt att komma ur ett missbruk, så hade jag ju aldrig sprungit runt som en spolformad pajas de senaste 16 åren och tryckt foderluckan full med skit, och känt sorg då jag råkat se en äppelmunk ligga i soporna.

Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer om detta, jag hoppas dock att jag klargjort vissa saker.

Em: Ja, jag vill ha Främlingslegionflaskan!