Tjockislobbyn.
Den där dagen för många år sedan då jag passerade gränsen för att officiellt kallas överviktig (vilket jävla ord förresten) kunde jag då ha utbrustit "Ah crap! Jag måste åkt på ett virus!"?
Eller när jag skulle vaccineras inför Thailand -05? Jag gick till en lustig liten tysk läkare vi har här (som alltid vill att man ska ta av sig alla kläder, oavsett ärende), Dr. Hassler, för att ombesörja detta. Jag fick ta av mig alla kläder för någon slags rutinundersökning. Den lille skinntorre geriatriske tysken glodde allvarligt på min trinda lekamen genom sina tjocka glasögon, och utstötte strängt: "DO ER ÖFVERVICHTIG!".
Kunde jag då replikerat: "Nähä!!? Säg, herr medicinoberschweinführer, kan det röra sig om en infektion?"
Nej, för fetma är ingen jävla sjukdom, det är bara jävligt bekvämt att skylla på. Precis som alkisar påstår att deras alkoholism är en sjukdom. Fetma är resultatet av att man genom födomissbruk lurat kroppen att samla på sig fettreserver. Det är ett fysiskt resultat av att man inte haft styrka nog att avbryta sitt okontrollerade intag utav främst kolhydrater.
Det kan däremot LEDA till sjukdomar, som diabetes och fetthjärta, men det är en annan femma. Man kan ju göra sig illa om man tränar längdhopp också, men det är ju i sig ingen sjukdom, eller hur?
Mitt i publikens sorl, så får Janne Josefsson höra något, och utbrister med låtsad förskräckelse lite pinsamt populistiskt "Men jämför du verkligen överviktiga med narkomaner?", men det ville förstås ingen stå för, trots att DET ÄR PRECIS VAD DE ÄR!
Tjockisar ÄR missbrukare! De uppvisar EXAKT samma beteendemönster som exempelvis alkoholister. En klassiker är när alkisen blir sur efter att folk påpekar att han har problem. Då börjar han med att förneka (jag vill poängtera att jag nu menar de med faktiska alkoholproblem, inte de som har rabiata partners som överdriver) att han har problem. Nästa steg är att bevisa att han inte har problem, dels för andra, men mest för sig själv. Därför kanske han håller upp en kväll, och är nykter. Det är sällan några problem, och efteråt så säger han; "Ha, det var ju inga problem, jag kan faktiskt hantera det här! Då kan jag unna mig ett järn!"
Tjockisen gör exakt samma sak. Fast den har sällan någon som gnäller på honom, och påpekar problemen. Man vill ju inte göra tjockisen ledsen, för den är ju fet och har det svårt, kan bli sårad. Ett fyllo däremot, den kan man lättare ge en känga i stil med "du dricker ju alltid alldeles för mycket". Tjockisen gör ändå för sin egen skull ofta pauser i sitt missbruk, för att ljuga i sig själv en illusion om att man kan hantera sitt ätande. "Jag tog ju en sallad igår, och gick en promenad. Då ska jag minsann köpa mig lite godis och chips till ikväll, för det har jag förtjänat!"
Jag vet hur det är, för jag har kört det där i över 15 år. Jag minns hur jag stod i kassan på "Korvgubben" och sålde mat till tjockisar, varav många ljög för sig själva. Ibland tyckte jag synd om dom, för jag visste ju hur dom hade det. Men ofta var det sura och otrevliga, för det var ett tag sedan de fick sin senaste "fix". Då var det tur att de inte kunde läsa tankar.
Följande scenario utspelade sig faktiskt dagligen.
Jag: Hejsan, vad vill du beställa?
Tjockis: Öh, jag vill ha ett sånt där dunderskrov (tjockisar beställer ofta lite diffust, som om det dom vill ha är främmande för dom, eftersom de vill ge sken av att det ju är sällan de köper sådant. Typiskt missbrukarbeteende) med dubbla hundrafemtis burgare, och extra strips.
Jag: Det är maxad strips på den redan, så den är rejält packad. Det är ju stor dricka också.
Tjockis: Jahaja, just det... vad bra... öh, jag kan ta två vitlöksdressingar (tjockisar säger ofta att de "kan ta" de där tillbehören, eftersom de vill ge sken av att det inte är något de måste ha. Men de vill ha den där dressingen, som fan) två smältost och en orginaldip också.
Jag: Japp, vad vill du ha att dricka till?
Tjockis: En stor Cola Light! (tjockisen vill ge sken av att den tänker lite nyttigt; den undviker ju så mycket kalorier genom att välja light)
Jag: Perfekt, ska du äta här eller ta med? Vilken jävla tur att du tog en lightläsk, det kommer säkert att rädda livet på dig när du slaskar i dig alla de där fettkokta kolhydraterna, stackars idiot.
Tjockis: Öh, jag äter här.
Hade tjockisen var otrevlig eller kort i tonen, eller som väldigt många; generellt nedlåtande mot snabbmatspersonal, så avrundade jag ärendet med tanken "skynda dig och ät ihjäl dig ditt feta helvete, så jag slipper se dig här igen!". Jag gnisslade extremt mycket tänder på nätterna den här tiden, mådde skit, men vann ovärderlig erfarenhet om människor och det mänskliga psyket. Framförallt lärde jag mig ödmjukhet; Jag tolererar i princip vad som helst från restaurangpersonal, för jag vet vilket helvete de jobbar i.
De finns förstås de som pallar skiten, och t.o.m. de enstaka som trivs med det. Hur man är skapt då begriper jag inte, men beundransvärt är det.
Nu måste jag avrunda, men jag kanske fortsätter på det här spåret nästa gång.
Bäst just nu: Jag har haft kontroll på ätandet i över sju månader nu, och jag är övertygad om att jag kommer ha det resten av livet.
Sämst just nu: Inget särskilt.
men om alkoholism inte är någon sjukdom, hur kan då en person hålla upp i 15 år och sen går ner sig i skiten igen då?
handlar det om tillfälligheter, omgivning och sånt då? jag kan ändå tro att ett fysiskt beroende lätt kan skapas och att det sen kan ligga kvar i kroppen även om personen håller beroendet under kontroll under flera år.
farsan till exempel; storpundare/langare och alkis under 15 år innan jag kom till, sen var han ren från droger och drack inte mer än en svenne under 15 år. sen tog flarran tag i honom igen och sen pajade hans hjärta 10 år senare.
hur kunde perioden på 15 år finnas? var det för att han skärpte sig under min och min syrras uppväxt eller vad beror sånt på?
har du några teorier?
"Björn tog sig ännu en gång upp på stugans tak, denna gång på det högre sidotaket. Där stod han nu, sidan om Anders och skulle "hoppa ikapp". Anders hoppade, och landade ganska snyggt. Björn, som renderats dum som en so av all alkohol, började glida med fötterna. Det avstamp han därför skulla göra från takkanten hanns liksom därför inte med, utan kom för sent, och blev till ett spastiskt sprattel ute i fria luften. Han gjorde ett galant magplask mot ängsgräset tre meter ner. Det såg ut som om han liksom studsade, och sedan blev han liggande livlös några sekunder"
Från din blogdog. Du är fanimig större i mina ögon, än Clint är i dina! Och jag säger inte det för att fjäska, det är bara ren fakta. Kan bara inte hämta andan efter mina skrattattacker.
Är cancer en sjukdom? Smittar det av en nysning t.ex?
tja babe, vill du ha den där främlingslegion-flaskan? du får den om du vill.
Du har fel Higge. Beroenden är inte bara i skallen... Kan inte vara så. Är övertygad om att det inte kan vara så!
