Higge Erövraren

Igår var det alltså pimpling ute i skärgården med Fanjunkaren. Vi åkte ut på isen med hans nyinköpta snöskoter  och borrade oss ett par hål. Sen la vi oss på renskinnen som Lindblom gav Fanjunkarn i 30-årspresent, och började pimpla. Det var mulet och blåste rätt bra, men vi var väl klädda och sörplade lite kaffe emellanåt. Helt tvärt emot vad vi trodde, så nappade det också. Jag brukar aldrig få ett skit, men nu var lyckan med mig!  Tre fina abborrar fick vi upp. Jag låtsades att de var norrmän, och slog ihjäl dom med ett par snärtiga rapp med kniven. Fiskarna saltinbakte jag, och slafsade i mig kvickt och lätt när jag kom hem. Efter pimplingen så grävde vi oss en lega och gjorde upp eld för korvgrillning . Se så mysigt vi hade det i vårt lilla hål  . Efteråt luktade man bara rök och skoteravgaser, vilket är den godaste lukten många norrlänningar vet. Jag tror faktiskt man skulle kunna vara rätt framgångsrik på krogen om man gick dit och luktade på det viset, så märkligt är nämligen folk här skapta.

På vägen hem stannade vi till på Biltema, eftersom Fanjunkaren plötsligt fick den fixa idén att han skulle ha ett par tärningar att hänga i backspegeln. Jag köpte ett par "Jumbo" till Tilde, och tappade 30% av synfältet. Det kanske straffar sig?

Anneli: Ja det blir spännande.

Kristians Dotter: Det kan jag tro, hon gör sig bra på festivaler. Men det är ett härligt folk förresten, danskarna. Man kanske kan fritzla med sig en liten slampig rockpige till Luleå?

Elin: Ja, hade man velat uttrycka sig lite politiskt inkorrekt, så skulle man kunna säga att om vi äntligen lyckats exportera en kriminell, istället för att importera dom, så kunde man ju önska att hon stannade borta.

Ingvar: Ja, jag är klok som en bok. Det är ett synnerligen otäckt fruntimmer det där.

Moar: Ja, det är inte alls en omöjlighet.

Märkligast just nu: Igår kväll var jag och Fanjunkaren hos Lindblom, som generöst började bjuda på sprit och öl. Jag stod dock över, men hängde på herrarna i en bastutävling i Linbloms bastu. Innan vi satte oss i bastun, så duschade vi av oss i Lindbloms spejsiga ångbastu-startrek-dusch, i vilken jag råkade sätt på nån jävla strålkastarbelysning, så min förfärliga lekamen exponerades i all sin otäckhet. Utanför satt Lindblom och Fanjunkaren och fnissade gott.

"Fyfan, det är som att umgås med ett par jävla fransmän" muttrade jag och klev in i bastun. Väl inne i bastun satte vi oss till rätta, och började lyssna till Lindbloms märkliga fabler.

Lindblom: När jag var i Pajala sist, så bastade jag både ut finnar, och söp dom under bordet.
Jag: Hähä....
Fanjunkaren: Det var väl små finnar då...
Lindblom: Drygt 1,90 och vägde väl runt 120 kilo.
Jag: De hade väl grav levercirrhos... och anemi.

Jag var förstås sist ut ur bastun, varför jag tvangs lyssna till de andra två blötdjurens bortförklarningar om varför de inte stod ut i värmen.

Fanjunkaren: Min kropp är så perfekt balanserad, så det blir sådär. Det är ett tecken på god fysisk hälsa att inte orka basta så länge!
Jag: Ja, det får vi ju fanimej hoppas, annars är det bäst du åker hem och skriver testamentet.
Fanjunkaren: Hähä, vem ska få ärva mig? Det är bara att börja fjäska!
Jag: Då vinner den där fan *pekar på Lindblom* för han är bättre på att lisma.
Lindblom: Jag fjäskar, jag fjäskar! *den stående Lindblom gör juckande utfall mot den sittande Fanjunkaren*
Jag: Fyfan vilka patienter...
Lindblom: Nä, men allvarligt, hade jag velat basta längre så hade det ju inte varit några problem, men nu iddes jag inte.

Nå, det märkliga i historien är att jag för andra dagen i rad nekade alkohol, då övriga sällskapet drack. Jag har inget minne av att det nånsin har hänt. Däremot bevittnade jag med visst nöje hur en slirig Lindblom lyckades fylla en allt mer nackslapp Fanjunkare tills denne halvlåg i soffan, och drällde Turkisk Peppar över sig.

Bäst just nu: Solen skiner.

Sämst just nu: Jag vaknade på ett oerhört uselt humör, efter att ha drömt att jag slagit ihjäl en isbjörn med en dubbelyxa. De har helvetes tjocka skallar, dessa nallar. Det visade sig att Isbjörnen var nåt fruntimmer som förvandlats, så jag blev tvungen att be hennes familj om ursäkt. Nå, såna drömmar är rutin för mig, så det är väl inte därför jag är sur. Men jag är ändå sådär surt bitter och förgiftad till sinnet. Idag känner jag t.ex. såhär: Kvinnor är satans påfund, som endast har kravlat upp ur underjorden för att göra mitt liv miserabelt. Skulle någon driva tillbaka dom tillbaka ner i Gehenna vore det inte en dag för tidigt. Usch så trist.