Inglorious Tilde!
Ikväll hade jag bokat en plats i mitten på rad tre, i stora salen på Filmstaden. Där skulle nämligen Quentin Tarantinos "Inglorious Basterds" visas, och jag har sett fram emot den i ett år nu .
Redan på väg in till stan höll det på att gå åt helvete dock. Man har nämligen grävt upp vägen på ett avsnitt för att byta en stor vägtrumma. De har inte hunnit lägga ny asfalt ännu, så för att det inte ska damma, så har man fullkomligt marinerat gruspartiet med olja. Oljan fastnar på däcken, och följer med ut på asfalten. Varje bil tar med lite olja, och tillslut är asfalten som följer också indränkt en bra bit.
Innan detta vägarbete hamnade jag, killen med norra Sveriges sämsta trafikhumör, bakom en BMW 525 med två osnutna onanimissbrukare med snedkeps i. Dessa hade bestämt sig för att inte köra fortare än 30, varför jag började vifta med händerna som en italiensk medelålders man som har en diskussion med sin mor om att han måste flytta hemifrån, samt gasta gåtfulla zoologiska könsord för mig själv. "DET ÄR EN BMW DITT JÄVLA SVINARSEL, DEN VILL STRÄCKA UT FÖR FAN, IDIOT, GRIS*****!".
Slutligen kom vi till en rödljuskorsning där jag skulle svänga höger mot en vanlig "lämna företräde"-skylt, medan idioterna skulle rakt fram. Jag växlade ner, stämplade fast gasen i golvet, och svepte förbi kretinerna på högersidan, samtidigt som jag svängde skarpt åt höger. Tilde svängde dock icke, utan fortsatte på framhjulsdrivna bilars vis, istället rakt fram på den oljesmetiga asfalten. Men med imponerande rutin och kallsinne rättade jag upp min söta lilla Opelstumperumpa, så hon åter blev lydig som en tacksam hustru importerad från tredje världen, och svängde undan just innan en otäckt hög refug med ett oförlåtande stålräcke på.
I triumf parkerade jag vid bion och lovade Tilde att strax vara tillbaka. Jag hämtade biljetten, och åkte med Tilde till "Godishuset " där jag köpte 100 gram dyr mörk choklad med väldigt lite kolhydrater i. Flickan i kassan var väldigt söt och sådär lite överstajlad som dom är innan dom slutar försöka, och passerar bäst före-datumet. Jag flinade upp mig och lurade av henne ett litet leende, men hörde genast Olefin och Elsa i huvudet: "Men för helvete, hon är ju bara ett barn!".
"PFFF", undslapp jag mig högt då jag passerade ut genom dörren, och tänkte "hon var ju MINST 19 iaf, så de så!".
Sedan satt jag och njöt av chokladen och filmen i 2 timmar och 32 minuter.
Lägger man filmmusik på minnet, så var det en väldigt intressant film. Tarantinos filmer är ju späckade med detaljer och kuriosa, så när det i en scen började spelas samma musik ("Tiger Tank" av Lalo Shifrin) som när gänget i "Kellys Hjältar" (världens bästa film jämte "Den gode, den onde, den fule") intar sina positioner i den lilla staden Claremont, så började jag nästan dansa runt som en galafjolla i stolen.
Jag har med flit undvikit att skaffa så mycket förhandsinfo om filmen, men kände direkt i inledningscenen att filmen var lite av en hyllning till "Spaghetti Western"-genren. Alltihop var väldigt likt första scenen med Lee van Cleef (den onde) i "Den gode...", då han kommer till gården och sätter sig till bords med den mexikanske bonden. Quentin spelar t.o.m. Ennio Morricones vackra musik i bakgrunden.
Storslaget. Se den! Om inte annat för geniet Mike Myers grymma insats som den lille fräknige brittiske officeren.
Sen körde vi hem, jag och Tilde. Hon fick rejält extra smisk när vi passerat den smetiga asfalten, och sjöng vinande vackert och turbinlikt för mig då vi flög hem olagligt genom natten.
Ingvar: Ja just det. Ni hade ju den där gamla snälla svarta jycken som brukade traska runt kring huset i Adak.
Mest udda telefonsamtalet just nu: En gammal kompis ringde och berättade att han satt och tittade på små bröst i terapisyfte, på sidan dinatuttar.com. Han är sjukligt fixerad vid stora bröst, och vill nu försöka lära sig att även små bröst kan vara fina. På denna sida, vars existens faktiskt var okänd för mig fram tills idag, kan svenska tjejer skicka in bilder på sina bröst och få dom kommenterade. Min erfarenhet är dock att tjejer sällan uppskattar kommentarer om sina bröst, och flera av bilderna torde vara inskickade av ex-pojkvänner som söker någon slags bekräftelse för att dom lyckats få omkull någon med fina tuttar, eller nåt.
Bäst just nu: Att få mjukna till i soffan framför något nerladdat och chillaxa.
Sämst just nu: Det var längesen det åktes nån bräda. Svinungarna har skräpat ner på cykelstigarna med sten och jordklumpar. Jävla skitungepatrask och slödderdräggs vedervärdiga skitavkomma!
Redan på väg in till stan höll det på att gå åt helvete dock. Man har nämligen grävt upp vägen på ett avsnitt för att byta en stor vägtrumma. De har inte hunnit lägga ny asfalt ännu, så för att det inte ska damma, så har man fullkomligt marinerat gruspartiet med olja. Oljan fastnar på däcken, och följer med ut på asfalten. Varje bil tar med lite olja, och tillslut är asfalten som följer också indränkt en bra bit.
Innan detta vägarbete hamnade jag, killen med norra Sveriges sämsta trafikhumör, bakom en BMW 525 med två osnutna onanimissbrukare med snedkeps i. Dessa hade bestämt sig för att inte köra fortare än 30, varför jag började vifta med händerna som en italiensk medelålders man som har en diskussion med sin mor om att han måste flytta hemifrån, samt gasta gåtfulla zoologiska könsord för mig själv. "DET ÄR EN BMW DITT JÄVLA SVINARSEL, DEN VILL STRÄCKA UT FÖR FAN, IDIOT, GRIS*****!".
Slutligen kom vi till en rödljuskorsning där jag skulle svänga höger mot en vanlig "lämna företräde"-skylt, medan idioterna skulle rakt fram. Jag växlade ner, stämplade fast gasen i golvet, och svepte förbi kretinerna på högersidan, samtidigt som jag svängde skarpt åt höger. Tilde svängde dock icke, utan fortsatte på framhjulsdrivna bilars vis, istället rakt fram på den oljesmetiga asfalten. Men med imponerande rutin och kallsinne rättade jag upp min söta lilla Opelstumperumpa, så hon åter blev lydig som en tacksam hustru importerad från tredje världen, och svängde undan just innan en otäckt hög refug med ett oförlåtande stålräcke på.
I triumf parkerade jag vid bion och lovade Tilde att strax vara tillbaka. Jag hämtade biljetten, och åkte med Tilde till "Godishuset " där jag köpte 100 gram dyr mörk choklad med väldigt lite kolhydrater i. Flickan i kassan var väldigt söt och sådär lite överstajlad som dom är innan dom slutar försöka, och passerar bäst före-datumet. Jag flinade upp mig och lurade av henne ett litet leende, men hörde genast Olefin och Elsa i huvudet: "Men för helvete, hon är ju bara ett barn!".
"PFFF", undslapp jag mig högt då jag passerade ut genom dörren, och tänkte "hon var ju MINST 19 iaf, så de så!".
Sedan satt jag och njöt av chokladen och filmen i 2 timmar och 32 minuter.
Lägger man filmmusik på minnet, så var det en väldigt intressant film. Tarantinos filmer är ju späckade med detaljer och kuriosa, så när det i en scen började spelas samma musik ("Tiger Tank" av Lalo Shifrin) som när gänget i "Kellys Hjältar" (världens bästa film jämte "Den gode, den onde, den fule") intar sina positioner i den lilla staden Claremont, så började jag nästan dansa runt som en galafjolla i stolen.
Jag har med flit undvikit att skaffa så mycket förhandsinfo om filmen, men kände direkt i inledningscenen att filmen var lite av en hyllning till "Spaghetti Western"-genren. Alltihop var väldigt likt första scenen med Lee van Cleef (den onde) i "Den gode...", då han kommer till gården och sätter sig till bords med den mexikanske bonden. Quentin spelar t.o.m. Ennio Morricones vackra musik i bakgrunden.
Storslaget. Se den! Om inte annat för geniet Mike Myers grymma insats som den lille fräknige brittiske officeren.
Sen körde vi hem, jag och Tilde. Hon fick rejält extra smisk när vi passerat den smetiga asfalten, och sjöng vinande vackert och turbinlikt för mig då vi flög hem olagligt genom natten.
Ingvar: Ja just det. Ni hade ju den där gamla snälla svarta jycken som brukade traska runt kring huset i Adak.
Mest udda telefonsamtalet just nu: En gammal kompis ringde och berättade att han satt och tittade på små bröst i terapisyfte, på sidan dinatuttar.com. Han är sjukligt fixerad vid stora bröst, och vill nu försöka lära sig att även små bröst kan vara fina. På denna sida, vars existens faktiskt var okänd för mig fram tills idag, kan svenska tjejer skicka in bilder på sina bröst och få dom kommenterade. Min erfarenhet är dock att tjejer sällan uppskattar kommentarer om sina bröst, och flera av bilderna torde vara inskickade av ex-pojkvänner som söker någon slags bekräftelse för att dom lyckats få omkull någon med fina tuttar, eller nåt.
Bäst just nu: Att få mjukna till i soffan framför något nerladdat och chillaxa.
Sämst just nu: Det var längesen det åktes nån bräda. Svinungarna har skräpat ner på cykelstigarna med sten och jordklumpar. Jävla skitungepatrask och slödderdräggs vedervärdiga skitavkomma!
Kommentarer
Postat av: Emma
Haha, underbart. Tror vi ligger ganska lika i norra
Sveriges sämsta trafikhumör, snacka om att man känner igen sig.
Trackback