Higge Erövraren

(Som vanligt är alla namn fingerade, och ord i kursiv text i dialogerna innebär mina egna tankar.)

På juldagens eftermiddag låg stämningen på topp, då jag och min vän Ejvind hoppade in i min lilla "Tilde" för att åka till Malå. Där skulle vi äta och festa hos Ejvinds lillebror Fnatte.

Ejvind: Nu sku man bar' ha hadd sä nå knullning, så hadd den här julen vari' perfekt!
Jag: Höhö, mhm... hördu, är din moster singel eller inte?
Ejvind: Höhö... hrm...

Då vi närmade oss Malå, berättade Ejvind en fruktansvärd historia om en stackars olycksalig människa. Jag skippar dialekten ett tag för att förenkla läsningen.

Ejvind: Minns du Bisse Nilsson, han som gick i min klass?
Jag: Jo?
Ejvind: Han bor i den där kåken nu *pekar på en gård inne mellan träden*
Jag: Ok, schysst.
Ejvind: Han gjorde ju sig ganska illa förra vintern, när dom var i Hemavan.
Jag: Vaddå då?
Ejvind: Han åkte skidor och tolkade efter skotern (att "tolka", d.v.s. bli bogserad. förf. anm.) och då höll han fortfarande i skidstavarna han lånat av sin bror, han hade snott dom i linan så han kunde hålla i dom när han tolkade.
Jag: Mhm?
Ejvind: Då vurpade han liksom så en av dom for upp i arslet på honom, och in en bit i kroppen
Jag: AAAH!??
Ejvind: Jo, så han blev illa skadad och blev opererad, det blev ju akutflyg till Lycksele direkt.
Jag: Fy fan vilken smärta!
Ejvind: Det var bara nyss som han fick bli av med stomipåsen... och så har ju hans bror så sjuk humor, så medan han fortfarande låg i sjuksängen så gick hans bror och sa till Bisses flickvän att de skulle få köpa nya stavar, eftersom han inte ville ha nåt som hans bror haft i röven, haha, hon blev ju rasande!
Jag: HAHAHA!
Ejvind: Sen hade man själv tyckt det var pinsamt, men Bisse satt i fikarummet på jobbet nån gång, och plötsligt svor han till och sa; "Men guds förbannat, nu sprack påsjäveln!" hähähä
Jag: Hahaha... vilken jävla grej...

När vi sedan kom till Fnatte och hans flickvän Eulalia, anlände även Fnattes barndomskompis Tjatte (som jag minns som ständigt flinande moppeligist kring millenieskiftet) samt hans oförttjänta och trevliga flickvän Stina.

Efter en stadig middag slog tröttheten mig i huvudet med kraften av en slägga. Jag sög håglöst i mig några Gösser medan vi kollade extremsportvideos från USA, och lade mig sedan för att strategisova på Fnattes lurvmatta. Julaftonen hade varit hård, och jag är ju inte 17 längre. Då jag vaknade anlände mer folk, samtliga kring 10 år yngre. På storteven låg en dålig Spotify-spellista till beskådan, och ur högtalarna malde själlös blipblop!

Jag: Vad är det här för jävla dynga!??
Fnatte: Hä' ju bra, spela nå bättre själv om du kan!
Ejvind: Sätt på den du spela hos jag imorse!
Jag: Ja! Hrmpf... Nu jävlar! *Trycker igång "Baby Jane" av Rod Stewart*
Tjatte: Haha, vad är det för nå' gammskit? Fy faan!
Jag: Håll käften, det är ju bra! Hör!
Ejvind: Men kör den med "Lady Gaga" då!
Jag: För 12e gången?! Kolla vad som finns på spellistan, vilken patientmusik!!! Backstreet Boys, är ni sjuka i huvet??
Fnatte: Men hä' ju Eulalias musik!
Jag: Pffff... Säkert! När jag var ung spelade vi ENDAST bra musik! Ni skulle behöva lära er!

När man äntligen började spela Iron Maiden, var det Idol-Eriks version. Jag gav upp, gick ut och hämtade en hela Tullamore som låg i bilen. Nu skulle överväxeln petas i.

Vid det här laget hade jag fått efterlängtad intellektuell förstärkning i form av kommentarfältets Simon och Ingvar. Strax kunde jag lägga upp en spellista med enbart "Flogging Molly" i, och blev nöjd. Nu hade Fnatte även gett mig en flaska med en rejäl slatt "Blå fiskar" i, vilken jag muntert förtärde.

I hyreshusets gårdshus intill, hade Ejvinds och Fnattes moster ordnat fest för sina buggkurskamrater, och jag följde med Ejvind ner för att leverera en "Piggelin" som Fnatte blandat åt henne. Ejvind hade berättat för mostern om att jag frågat om hennes civilstånd, och hon beklagade att hon var gift, men socialiserade ändå trevligt och glatt. Hon undrade även om hon kanske inte var lite för raffigt klädd.

Hon bar en kort, tajt paljettklädd svart klänning, som på ett föredömligt vis framhävde de yppiga behag som lille Ejvind en gång försökt förse sig av, i oskyldiga anfall av barnslig och lysten nyfikenhet.

Då vi återvände fick jag göra ett soloframträdande med Perikles "Var ska vi sova inatt?", vilket filmades av festens yngre kvinnliga deltagare.

Vad som sedan hände är för mig lite av ett mysterium. Jag drar versionen jag har hört.

Jag, Ejvind och Ola befann oss på toaletten. Plötsligt hördes det ett brak därifrån, varpå Ola ska ha kommit ut och hojtat att Ejvind behövde hjälp. Ejvind låg då i badkaret och blödde, medan jag låg på golvet brevid och tog en ny strategilur.

Ejvind hade skurit sig illa i handen, och bland annat kapat en liten artär i långfingret.

Tjejerna på festen ojade sig och tyckte synd om Ejvind, och menade att han var tvungen att åka till "Sjukstugan" för att bli omplåstrad. Men vi hade förköp till Hotellet, och Ejvind hade andra planer; "I HELVETE! Jag ska på hotelle'!"

Så vi gick dit, och jag socialiserade runt med diverse gamla sköna halvglömda bekantskaper och hade väldigt trevligt. Då det började nalkas stängning, fann jag Ejvind i ett hörn med en ung söt blondin vid namn Fia, som varit med på förfesten. Jag visste att hon var upptagen, men visste även att sådant inte bekymrar Ejvind, så jag antog att han var på väg att "snöra ihop säcken". Det vore inte märkligt, eftersom hans oborstade pojkaktiga charm ständigt tycks väcka lika delar moderskänslor och begär.

Men det visade sig att hon höll på att undersöka hans sargade finger.

Runt det satt ett primitivt och genömblött bandage. Det ville nu Fia ta av, för att se om det var dags att uppsöka läkare. Under bandaget sträckte sig en elak köttig reva tvärs över fingret, och någon av de två började plötsligt pilla på såret, varpå den lilla kapade artären frilades. Ett dimmigt sprut med högt tryck, som ur en blomspruta, stänkte då ner stackars ljusblonda Fia, så hon såg ut som en omvänd flugsvamp.

Jag torkade av hennes med en servett, och hon och Ejvind gick droppandes till hotellköket och fick en handduk att vira runt handen. Varehelst han stannade till bildades blodpölar.

Då vi tre fått skjuts till vårdcentralen i Malå, visade det sig att det var stängt. Jourmottagningen fanns den veckan i Sorsele, 9 mil bort. Där stod vi som tre fåntrattar i 20 minusgrader, och undrade vad vi skulle göra. Jag gav Ejvind, som var utan jacka, min duffel, och såg till att Fia som av någon anledning var upptagen med att hålla Ejvinds finger, inte tappade sin jacka som hon bar över axlarna.

Ejvind: Nu skiter vi i de här, nu far vi hem å äter nå!
Fia: Men Ejvind, du måste kanske åka och kolla på det här!
Jag: Ja, vi åker till Sorsele och får det sytt!
Fia: Ja, det måste nog sys!
Ejvind: I helvete, jag far ingerst utan Skåne!
Jag: Men jag är ju för fan här, det är klart jag hänger med!
Ejvind: Ja dåså, då far vi!
Fia: Men hur ska ni komma dit?
Ejvind: Ja, hä vete då fan, vi skit' i ä å far hem å ät nå!
Jag: Neeeeej, nu far vi för helvete iväg, jag ringer sjukresor.

Efter många om och men, kom äntligen "Sjukresor", vilket är en slags subventionerad taxi. På jourmottagningen i Sorsele visste den gamla bittra nattsköterskan redan vad som var på väg, underrättad per telefon. Men hon ville ha detaljer.

Sköterskan: Hur har det hänt?
Ejvind: Hä vete då fan...
Jag: Ingen aning...
Sköterskan: Men ni vet väl vad du har skurit dig på?
Ejvind: Hä va väl nån flask eller nå?
Jag: En vas var det väl?
Ejvind: Haha, ja int fan vet ja!
Jag: Hähähähä... Nä inte fan vet jag, jag var ju bara där!
Sköterskan: När jag måste ringa och väcka jourläkaren så han måste ta sig hit mitt i natten så tror jag inte han tycker det här är så roligt, så vi vill veta vad som hänt!

Men Ejvind hade en helt annan agenda.

Ejvind: Men du, bor du här i Sorsele eller?
Sköterskan: Nej...
Ejvind: Men vart kommer du ifrån då?
Sköterskan: *mutter mutter*
Ejvind: Är det inte jobbigt då det kommer in fyllskallar såhär och är jobbiga?
Jag: Fan, nu stöter han på den apan!
Sköterskan: *fnissar*
Ejvind: Men vars bor du då?
Sköterskan: i Arvidsjaur

Plötsligt dyker läkaren upp, en mörkhyad mager man, med glasögon och bruten svenska. Efter samtal med sköterskan kontrollerar han att inga senor är av, och beslutar sig för att sy såret.

Ejvind: Jamen du kan väl tejpa ihop skiten, så kan vi fara hem!
Dr: Nejnej, denna måste vi sy, annars do kan få infektion!
Ejvind: Äh, lim ihop skiten, då far vi... hähä
Jag: Lugna dig nu, låt han sy det nu.
Ejvind: Men du, vars bor du när du är här då? *åter till sköterskan*

Jag passade på att tvätta Ejvinds blodmarinerade vita skor under tiden som såret syddes ihop, och rullade en snus som jag petade i honom medan han låg på britsen. Läkaren förklarade att stygnen skulle sitta i 10 dagar, sedan skulle Ejvind få dom borttagna på vårdcentralen. Ejvind menade visserligen att de där stygnen kunde man ju själv bita bort, men läkaren försökrade att det var bäst att låta vårdpersonal ta bort dom.

På den långa vägen hem somnade jag strax efter att chauffören berättade att han haft 32 förlossningar i taxin under sina 40 år.

Dagen efter laddade jag batterierna för att senare kunna köra hem till Luleå. Analyserna av föregående kväll blev enkla.

Jag: Du började stöta på den sura gamla sköterskan igår!
Ejvind: Hähä, jo, ja tänkt' ju ja sku' knull' 'on, men hon va då se sur!

The End.


Frida: Iddes du läsa allt detta?

Elin: Nej, i Adak görs det bl.a. båtar och skoterpulkor.

Bäst just nu: Att jag fick det här inlägget ur systemet.

Sämst just nu: Hur förkylning, fest och mat har tärt på min fysik.