First blood

Ikväll satt jag hemma hos Fanjunkaren och Gullan och drack en starköl för att få en anledning att låta Tilde stå, och istället sparka hem på Elvira . Jag gick en omväg för att komma igenom bostadsområdet "Knöppelåsen" där jag spanat in en fin backe på en lågtrafikerad villagata. Arrogant nog har jag ännu inte lagt ner någon energi på att lära mig bromsa, vilket jag skräckslaget började ångra i slutet av den fina backen. Ty på en gräsplätt jämte vägen stod en grävmaskin parkerad, och till min förskräckelse upptäckte jag plötsligt varför; man hade grävt bort tre meter asfalt mitt i min planerade färdrutt, och det fanns ingen väg förbi.

Med Billy Idol's "Dancing with myself" i öronsnäckorna, sa jag "Wääääh" med en ledsen min, och satte vänsterhälen (jag är en s.k. "Goofy rider", vilket är lite ovanligt och innebär att jag sparkar med vänsterfoten och står med högerfoten främst) i gatan. Jag kände dock att det skulle skita sig, så jag beslöt kvickt att hoppa av helt för att inte riskera att landa i stenskravlet framme i hålet. Trist nog gjorde väl Elvira närmare 30 knyck, så jag gjorde ett par rekorderliga volter mot den oförlåtande gatan. 



Lyckligtvis blev det bara ett "sommarben" och en illa blodig armbåge, samt ett hål i höger handflata. Dessvärre innebar det väl till slut döden för mina förvisso urkrympta, men högt älskade "Akademiks"-shorts. Ett stort hål blev det även i min "Galvin Green"-jacka när armbågen slog i också. Det är ganska intressant, för just den jackan hade jag en ödesdiger natt för 5 år sedan då jag somnade på min cykel, krockade med en Ford Mondeo och flög av och krossade samma armbåge. Så i ärmen jämte det nya hålet, finns det redan ett gammalt. 

iPoden klarade sig dock, och spelade glatt vidare. Svärande sparkade jag bittert vidare, och terapiåkte så fort jag kunde i alla backar, och ner i mörkret under alla viadukter som fanns kvar i färdrutten.

Jag ska nog bränna den där jävla jackan, för den för uppenbarligen otur med sig. Och så ska jag lära mig bromsa... Verkligen lära mig bromsa.

Moar: Nåja, var det inte du som skyllde alla belgare för att vara perversa? Vilket jag väl iofs kan hålla med om.

Bäst just nu: Inga frakturer. Fast högertummen känns jävligt mysko.

Sämst just nu: Min snuskiga armbåge. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0