Higge Erövraren

Jag vet inte hur jag framstår i den här bloggen. Säkert gnällig, fast det är ju en del av grejen. Jag menar om jag framstår som glad eller deppig till karaktären? För jag är ofta glad, men ibland har jag ena jävla svackor. Som idag.

Idag vill jag bara komma bort ifrån mig själv, på vilket sätt som helst. Hade det inte varit så pinsamt att bli hittad naken, fet och luden i en stökig lägenhet, så hade jag gärna halkat i badkaret och brutit nacken. Så känns det idag.

Ibland önskar jag att jag hade en mer anonym blogg, där jag kunde gräva ur mig det som är fel. Jag skulle gärna presentera problemet som jag ser det, och här litterärt vältra mig i all dess eländighet. Men det kan jag inte. Men det är ett problem som det känns som jag inte kommer ur. Jag trodde det var borta nyss, men så var det alltså inte.

Det är kanske en bra grej; att jag kan sätta fingret på ett specifikt problem, så det inte bara är gammal lönlös surdepp som egentligen inte beror på något. Fast det är ju ingen vits att kunna identifiera ett problem, om det inte har någon genomförbar lösning. Visst, flytta utsocknes och börja om på ny kula. Fast det vill jag inte. Nu låter det som om jag har en spelskuld till någon som inte har några vokaler i förnamnet, men så dramatiskt är det inte. Det är bara ett själstärande problem, som inte bär på någon fysisk risk.

Desperat efter att försöka få bort den mentala tumören, så messade jag Olefin och bad henne ringa när hon vaknat i morse, vilket hon gjorde. Sen gnällde jag och svor och älte, tills jag nästan fick ont i halsen.

Här är ett ihopsatt litet utdrag. Världsmästerskap i gnäll, kan man säga. Rätt underhållande i text, tror jag. Det kommer förresten låta som om problemet är att jag inte får napp, eller att jag är ful, men det är det inte. Texten är en liten utsvävning från det reella problemet, så ni förstår det.

Jag: Men det är ju för fan helt sjukt! Kan inte du berätta vad som är fel? Vad som helst? Är det den här jävla näsan? Är det den? Det är det säkert, jag har aldrig gillat den här näsjävelen! Är det en grisnäsa eller en potatisnäsa? Den går ju för helvete inte ens att specificera!
Olefin: Nää, jag har inte ens tänkt på din näsa.
Jag: Men vad i helvte är det då? Är det säkert att jag inte luktar konstigt?
Olefin: Nej, det gör du inte...
Jag: Men vad faaan då? Och så den här lyhörda jävla lägenheten, nu ligger säkert grannarna och skrattar sig harmynta åt det här också, de jävlarna! Jag vet nog fan vad de vill göra med hundarna här i kvarteret, jävla vietnameser! Äh... vilket skit. Det är inte lönt längre, det tjänar ingenting till, det här jävla skitet.
Olefin: Vad menar du nu?
Jag: Ja, det här jävla skitlivet, det kunde få ta slut nu!
Olefin: Mäh, den inställningen kan du ju inte ha!
Jag: Varför inte? Om jag dog skulle ju ändå inte märkas, "Jaha, den där fan lämnade ingenting värt efter sig" kommer man bara att säga, sen är jag glömd till nästa dag. "Han var så jävla dålig" kommer det att stå på gravstenen!
Olefin: Nää, så är det ju inte, är du knäpp?
Jag: Jo! Det måste det ju vara!
Olefin: Men du har ju haft mer sex än jag på sista tiden, du fick ju till en trekant och...
Jag: Jojojo, men det där är ju inte värt något nu, vafan! Jag duger ju inte till mer sen!
Olefin: Jo, det gör du visst.
Jag: Äh! Nä fyfan!
Olefin: Du är förmodligen den snällaste människan jag känner och...
Jag: Aah fyfan, inte med "snäll" igen, sicket skit! "Du är för snäll Pontus", å vafan ska jag göra åt det då? Åh fyfan i helvetet!
Olefin: Ja men...
Jag: Vad fan ska jag göra med "snäll"? Jag kan ju inte vara någon annan!?
Olefin: Men du kanske...
Jag: Förresten så funkar det där inte heller, när du säger det. Om du säger nåt bra om mig, det är ju som om ens morsa säger att man ser bra ut, det funkar ju inte, det kan man ju för fan inte använda i verkliga livet!
Olefin: Ja men...
Jag: Äh, man kanske skulle börja knarka, det finns ju kvar att göra.
Olefin: Ja, för knark löser ju problem för folk?
Jag: Ja, när man är stenad iaf! Eller man kanske skulle flytta... nä...
Olefin: Du måste komma ner hit, jag har jättemysigt i min nya lägenhet!
Jag: Stockholm... fyfan...
Olefin: Ja, här finns nån för alla!
Jag: Massa jävla knäppgökar.
Olefin: Ja, men de är lätträknade, det finns allt här!
Jag: Massa miljöskadade jävlar, innanför tullarna tror de ju att det ränner isbjörnar i Säffle!
Olefin: Ja, men de är ju inte så många...
Jag: Jag önskar jag var bög. Dom har det fan sweet, inga konstigheter!
Olefin: Ja, men du kanske skulle prova?
Jag: Äh...nä, det är inte lönt. De har ju inga lökar... och ingen klitoris. Jag vill ha tuttar och klitoris!

Och sådär lät det i någon timme. Förresten vill jag bara tillägga att jag tycker om Vietnameserna, till och med den lilla tjocka ungen som räcker tunga åt mig. Den har humor, och skrattar när jag räcker tunga tillbaka åt den.

Nu blev jag på bra humör igen av att läsa mitt gnäll, så nu ska jag göra nåt annat. Idag ska jag försöka skriva första kapitlet i boken om mitt liv. Ni får läsa vad jag fått ihop sen, om ni vill. Det här är det fina med bakfyllan, min rika musa!

Kanske jag dricker hela semestern, så jag blir konstant bakis och kan skriva färdigt boken på två veckor?

Elin: Tilltagande mörker varslar om vinter. Jag hatar snö, jag hatar den, jag hatar den, jag hatar den. Och du vet lika väl som jag att vintrarna här uppe är elva jävla månader.

Varför vill du förresten ha en gud med kagge, ryamatta på bröstet, flottigt backslick, konstant rötjutsberusning, guldlänk, som har en fallenhet för korruption, är nöjd med att bo i ett land som inte ens har lyckats konstruera en adekvat sophämtning och som blir arg när er dotter dejtar en ickegrek? Vad ska du med en sån trist rasist? HAHAHA!

Sämst just nu: T-9, som envisas att föreslå "tv3", "tära" och "deo", istället för "ute", "vara" och "den". Jag skriver aldrig de där jävla orden, så varför i helvete föreslår den dom då? Jag hatar T-9, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det!!!!!!

Bäst just nu: Att Johnny Skan, mannen utan fruktan, tog sig hem på Elvira i natt med en jävla fart, utan att vurpa. Hur fan är det ens möjligt? "Droga för att våga"?