Midsommar.

Ja, det blev en märklig midsommar det här. Förra midsommarafton var fantastiskt trevlig, den här blev dock en smula avslagen. Jag och Olefin tillbringade dagen ute hos Jonna och Mattias tillsammans med kompisen Hilda. Det hela var väldigt gemytligt och trivsamt; Vi hade t.o.m. en liten buffé.

Senare spelade vi kubb och käkade jordgubbar, precis som man ska göra på midsommar. De vidare planerna inför kvällen var dock luddiga, och vi visste inte riktigt vad som skulle ske. Till slut kom vi iaf fram till att Olefin och Hilda skulle in till stan, och jag skulle köra ut till Fanjunkarens torp för lite stillsam alkoholkonsumtion och krocketspel. Dessvärre fastnade Fanjunkaren i någon släktsammankomst, så det blev aldrig av.

Istället tog jag en biltur på några timmar (jag hade ju inte druckit något) och funderade lite över livet och tillvaron. Jag kunde ha kört tillbaka till stan och joinat tjejerna igen, men jag kände mig inte längre upplagd för socialisering. Jag stod ett tag på en P-ficka ute i skogen och tänkte på ingenting i ungefär en halvtimme, innan jag till slut startade Tilde och körde hem.

På vägen ringde Lilla H från en toalett eller liknande, och undrade vad jag pysslade med. Hon påpekade att det inte var roligt att inte festa, så som jag nu gjorde. Hon lät väldigt bestämd och envis, så jag vågade inte annat än hålla med. Men jag kunde heller inte låta bli att bli full i fniss, eftersom jag kunde höra hur hon koncentrerade sig på att prata så myndigt och ordentligt som möjligt. Lite som en berusad blandning av en storasyster och Sverker Olofsson.

På lite bättre humör kom jag hem och värmde lite revben, tog täcket till soffan och hämtade midsommarsnusen. Så mös jag lite för mig själv, tog några glas av den 16-åriga Lagavulin jag fick i lördags, och såg en dålig film ("Night train" med Danny Glover) samt en hyfsad seriepremiär ("Royal Pain"). 

Det är en härligt märklig whisky den där, Lagavulin. Efter att man druckit den så händer någon i munnen, så man upplever det som om det rinner sockerlag ur salivkörtlarna. Magiskt!

Sen laddade jag ner de senaste avsnitten från radios "Public service" med Erik Blix, och lyssnade på dom tills jag somnade.

Nu låter säkert det här ganska miserabelt, men jag är rätt nöjd ändå. Nu ligger resten av sommaren framför mig, och den kommer bestå av strikt diet, hård träning och långa arbetspass uppe i norr. Det kommer att göra gott. Sen avrundas sommaren med Lulekalaset och hårt festande med hårt folk.

Keyser: Nej, bilen på bilden är inte min, men samma modell och samma skick i plåten. Bilderna på min ligger i gamla havererade datorn. Vad gäller "The big bang theory", så kan jag efter pilotavnsittet bara konstatera att du och Pentex har bättre bloggsmak än seriesmak. Fast jag ska ge den en chans till och se något senare avsnitt.

Ingvar: Det var en 144, och jag saknar den varje dag. Om du nu tycker att bilen på bilden är så förträfflig, kanske du vill sälja din spanska rödljusracer och köpa min ståndsmässiga Koenigsegg istället? Kompispris, 17 000!

Bäst just nu: Själarenande backträning senare idag.

Värt att notera just nu: Imorgon fyller jag alltså 30 på riktigt. Otroligt! Min 92-åriga farmor ringde dock och väckte mig imorse, och gratulerade mig en dag tidigt. Men det var bra, för imorrn är jag på jobbet hela dagen och kan inte ringas till.

Sämst just nu: Jag provade stå på en longboard i förrgår, och det kändes inte så bra som jag fantiserat om. Hur ska jag göra!??

Kommentarer
Postat av: ingvar

Det roliga med min rödljusräser är att den går ungefär lika fort som om man skulle lägga ihop två av dina usla bilars toppfart!

Jag har hört talas om 2000 talets största fest skulle gå av stapeln på din 30års dag. Vad hände med det?

2009-06-20 @ 20:53:48
Postat av: sandra

Låter inte alls miserabelt i mina öron.

Låter som att du följde ditt hjärta och gjorde vad du kände för(t). Och det är allt annat än deppigt:)

Trött på alla som gör som alla andra och festar för att dom "måste" osv.

2009-06-21 @ 22:24:27
URL: http://allasomjag.blogg.se/
Postat av: Keyser Söze

Ja, du får nog ge den en andra chans. Enbart kläderna som karaktärerna bär, gör det värt att bänka sig framför burken.

2009-06-22 @ 11:15:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0