Higge Erövraren

Orden "Happy happy" utgör inte sällan ena halvan utav namnet på barer i Thailands horkvarter. Ja, jag har varit där, men bara för att det inte kan undvikas då man besöker landet. Något parti "gömma korven" har det dock aldrig blivit tal om. Däremot spelade flickorna gärna "Fyra-i-rad" då de gav upp med att tjata om "boom boom" och liknande. Det skriver jag för att det är sanning, inte för att min ömma moder läser den här bloggen. Arma människan.

Just nu är dock "Happy happy" bara min sinnestämning.

Jag håller på att packa inför bilköparresan imorgon, och nu känns det alldeles oerhört bra. Jag har bestämt mig för att bli mer stilmedveten nu när jag börjar kunna ha normala kläder igen, och hittade en linneskjorta från Boomerang idag, som satt som ett samlag! Jag älskar linne! Nyss stod jag dessutom och tandborstade mina nya klarröda Vans-dojjor också, för det är ett par skor som till skillnad från alla andra inte ska få bli grådassiga i skitslasket. Lite töntigt av mig, får jag tillstå.

Jag har hittat ett bra gäng bilar att välja mellan där nere också. Hetast är en Opel i Västerås, tro det eller ej. Men den hinner nog säljas tills jag är nere. Hoppas dock inte, för förutom multifunktionsratt (wow) så har den armstöd fram! Har man kört taxi så vet man att det är ungefär lika beroendeframkallande som bärs, chips, nerladdning och tuttar.

Det finns dock nervositetsmolk i glädjebägaren! Som vanligt är jag nervös inför att passera metalldetektorn på flygplatsen. Bohman är ju sedan sommaren 2002 bestyckad med en ansenlig mängd stål, vilken kräver en relativt omständig arbetsinsats för att kunna plockas bort. Men jag ska checka in i väldigt god tid, så att sådana problem hinner lösas om de skulle uppstå. 

Nå, jag är dock ändå på ett strålande humör. Nog för att det delvis beror på en skvätt Cocillana som intogs för någon timme sedan, för att likvidera en envis torrhosta. Men glädje som glädje, eller hur?

Anneli: Nja, jag struntar väl egentligen i vilket, bara jag tar mig upp till Sverige igen. Vill inte gärna stänga av bilen i Medelpad, för startar den inte igen så sitter man ju bokstavligt talat i skiten. De söta medelpaddorna med sina leenden och sirensångslika lustiga dialekt... det står inte rätt till där, i rikets armhåla. Det är något lurt... I alla andra inskränkta samhällen där alla män bär kepa och grymtar till tals samt rattar sina sjuförtis med smutsiga korvfingrar, finner man vanligen att alla de fina jäntorna flyr sin kos. Men varför stannar de kvar i Sundsvall? Locka offer till Kasinot?

Lindblom: Kanske man trappar upp dialekten ett snäpp, och slår till under förvirringen?

Bäst just nu: Imorrn får jag träffa Olefin igen, och se hur hon och Jonas bor i sitt Uppsala. Kanske finns det tid att fritzla en norrman också, ta honom till platsen för det gamla asatemplet i Gamla Uppsala och blota loss med ett gäng knivhugg? Nå, i mån av tid...

Sämst just nu: Nej, vet ni vad! Alles gut, minsann!