Higge Erövraren

Ja, det förra inlägget är knappt 3 timmar, men här kommer redan ett till, kan ni tänka er!?

Nu har jag inte mycket kvar av Fexeus bok "Konsten att läsa tankar", och det jag funderar lite på nu är s.k. "ankare". Med dessa förankrar man en känsla hos någon, och det kan vara lite olika saker som är ett "ankare". Det kan t.ex. vara en doft eller en låt, en speciell beröring från någon eller ett ord.

De flesta har en speciell låt, som alltid får dom att tänka på samma sak när den spelas. Jag har en kompis som aldrig kan lyssna på "Dire Straits", eftersom deras musik brutalt och obarmhärtigt förflyttar henne många år tillbaka till i tiden och in i ett tält, där ett första taffligt samlag  genomförs.

Och om jag t.ex. hör någon låt (mest "Sitting, waiting, wishing") från Jack Johnsons album "In between dreams", så befinner jag mig plötsligt på en liten strandsnutt på Railay Bay i Thailand tillsammans med Psyko-Bob, flankerad av två solande toplessbrudar, samt lekandes med en liten snubbe som förlorat sin mamma i Tsunamin. Jag minns sanden, "svampön" ute i vattnet, doften av hav och Bobs gamla slitna svartgula Sony Discman, på vilken jag lyssnade igenom "In between dreams" på första gången.

Känslan det framkallar är 100% glädje och välbefinnande. 

En liknande inverkan har Deep Purples "Highway Star" på mig. Oklart varför, men jag gissar att det är för att den låg på en skiva jag spelade i min första bil, då jag hämtade den i skåne efter att ha tagit körkortet uppe i Lycksele. Men jag blir mer uppspelt och fladdrig av "Highway Star" än Jack Johnson. Liksom nervös, fast med glädje. Förmodligen spelade jag den några av de gånger som jag pressade min hårt älskade och förbluffande stryktåliga Ford Escort, tills den vingligt och vibrerande vrålade sig förbi smått otroliga 190 km/h.

Doften av kryddpeppar gör mig kulinariskt uppspelt och får mig att tänka på lutfisk och morsans julbord. Det är en av de bästa dofterna jag vet.

I boken beskrivs hur man planterar ett "ankare" hos någon i sin omgivning. Tanken är att man ska passa på att säga ett speciellt ord eller ge en speciell beröring, när personen är i ett särskilt sinnestillstånd. Säg att jag står bredvid någon som skrapar fram en trissvinst, och blir väldigt glad över detta. Då passar jag på att ge den en klapp på underamren, samtidigt som jag säger t.ex. "Jaja" i ett speciellt tonfall. Sen upprepar jag samma procedur nästa gång jag lyckas fånga honom i ett ögonblick av lycka.

När han sen är deppig för att han kanske sparkat ut sin själasugande horkona eller avlivat hunden, så kommer man förbi på en kopp kaffe, ger honom underarmsklappen och säger "Jaja" med det speciella tonfallet. Plötsligt är han inte längre så nedstämd, för man har tagit fram den där speciella känslan hos honom.  

Sen gör man det här till en rutin, så att man kan gå och sprida glädje bland sina vänner när de behöver det.

Skickliga ståuppkomiker lär sig använda ankare till perfektion. Ett exempel är t.ex. när Pablo Francisco driver med mexikaner och simulerar ett mexikanskt samlag, samtidigt som han trumpetar mariachimusik med munnen. Just den episoden i numret drar ner våldsamma skrattsalvor och applåder. Sedan låter han sitt trumpetande återkomma lite då och då när alla skrattar. Till slut behövs inga andra skämt, han behöver bara trumpeta den där truddilutten så sitter folk och skrattar sig harmynta.

Och om jag sedan "trumpetar" den där biten i närheten av någon som sett Pablos förställning, så brukar det åtminstone framkalla ett leende eller ett "hehe".

Ett exempel som Fexeus beskriver i boken är musiken som hotfullt spelas när någon är på väg att anfallas i "Hajen". Ni vet vilken jag menar (om det finns någon här som inte sett "Hajen" så skäms, sluta läs min blogg och kom tillbaka när ni sett den). Om jag är ute och simmar i nåt vatten och någon börjar nynna den där, så brukar min spontana reaktion bli: "Forr jävelen, håll ente på nu!"

Tänk efter! Vilka är era ankare?

Sandra: Japp, du är en klippa! Tack. 

Bäst just nu: TVÅ picknickar i veckan! En med ny intressant människa, och en alkoholstinn till helgen med gänget.

Bäst just nu2: Lagt upp länkar, tack Sandra. Det där skulle jag väl kunnat klura ut själv, men jag behöver en fast hand ibland. Det kommer förmodligen fler länkar, det där var de jag hade i tankarna just för tillfället.

Sämst just nu: Det har smugit sig in en jävla röra i min lägenhet!

Den här låten är förresten tillägnad Anneli "Vad-fan-är-Fronda" Bängbula. 
  

När jag hör den här blir jag lycklig och förflyttas till en picknickfilt i Slottsbacken i Uppsala -05. Att den sen är lite kass spelar ingen roll.