Higge Erövraren

Det här har varit en väldigt bra dag. En milstolpe i min tillvaro, skulle man kunna säga.

Jag kom just hem från Ormberget, där jag sprungit 5,4 km. Nu är förstås de flesta av er vältrimmade smala människor, som springer en sån struntsträcka på samma tid som jag nyper en kabel på IFÖ-fåtöljen, men för mig är det en närmast orealistisk bedrift. För tio år sedan gjorde jag lumpen. Då skulle dom ha mig att kuta 4 km, men efter knappt 3 hostade jag blod, och hotade omgivningen med mord och myteri. Och då vägde jag ändå 12 kg mindre än nu.

Det fantastiska är att det inte var särskilt svårt heller. Jag hade faktiskt kunnat ta 7,7 km-slingan, det hade jag fanimej pallat. Dock rullade ett lurv med strumpludd ihop sig till två hårda små bollar, som skavde och fuckade upp min högra hålfot. Så det blir plåster på det, och så 3,3 km-slingan imorrn.

En nästan lika förbluffande sak är den insikt jag fått genom att läsa Henrik fexeus bok "Konsten att läsa tankar". Jag har ännu inte läst ut den, men den har redan öppnat nya dimensioner i tillvaron.

Då jag satt igång att läsa den, började jag genast analysera min bekantskapskrets. Det finns nämligen fyra typer av personligheter, och jag ville utröna vilka jag omgavs av. Ganska snart upptäckte jag att min kollega Lilla H, förmodligen var av samma typ som jag, d.v.s. en kinestetisk person. Den kinestetiska typen är den med det långammaste tempot. Vi är eftertänksamma, och vi vill helst tänka igenom ord och handlingar innan de ska fram, så vi vet att det blir rätt. Hur saker och ting känns, både inuti och utanpå är viktigt för oss.

Jag har lagt märke till att hon tänker mycket både på vad man säger, och vad hon själv ska säga.

Idag slog det mig, att om vi nu kanske vara av samma typ, hade vi då samma erfarenheter av vardagens olika små rutingrejer?

Så jag började fråga henne lite, och ungefär såhär lät det.

Jag: När du var liten, tyckte du då det var obehagligt när byxorna knölade sig i stövlarna, eller att strumporna korvade sig?
Lilla H: Ja... det gjorde jag.
Jag: Och du undrade hur dom kunde stå ut med det, som inte verkade bry sig om det?
Lilla H: Ja, precis, och även nu när jag jobbade på dagis, då funderade jag på hur vissa kunde stå ut med att ha det sådär i stövlarna.
Jag: Ja, och om täcket glider ner och klumpar sig inne i påslakanet, då blir du irriterad och vill ha det slätt och bra?
Lilla H: Ja, då måste jag upp och skaka det rätt igen. Och rätta till lakanet om det glidit iväg... vilket kan irritera de som sover, hehe...
Jag: Exakt. Och när du lägger pålägg på smörgåsen, då är det viktigt att du får ett jämt lager som täcker hela smörgåsen?
Lilla H: Ja, och om en bit av mackan blir utan, så äter jag upp den först, så allt som är kvar sen är gott.
Jag: Exakt, och smörlagret ska vara tunnt, men heltäckande?
Lilla H: Ja...
Jag: Otroligt, det är precis som jag och morsan. och jag ser det på hur du äter också.
Lilla H: Hurdå menar du?
Jag: Du tänker igenom varje gaffel, det är viktigt för dig att du för en bra balans; att du får med lite av allt det goda på en gaffel.
Lilla H: Jo, det är det...
Jag: Och du har ingen förståelse för människor som kan sitta och äta upp t.ex. potatisen för sig, och sedan köttet.
Lilla H: Mm, nä precis!

Jag vet exakt hur hon haft det, och det visade sig att vi delade fler likheter. T.ex. hur vi socialiserar då vi är nya i en grupp, eller vilka ämnen i skolan vi har tyckt varit roligast.

Jag är övertygad att flera av er känner igen er.

De tre andra typerna är den visuella typen, den tonala typen ("ljudmänniskor") och den neutrala typen.

Den visuella typen är den snabbaste. Det beror på att hon tar mest fasta på synintrycken, vilket dessutom går igen i språket; "Hur ser du på det här?", "Vi siktar väl på det", "Men ur mitt perspektiv" o.s.v. Vi känner alla någon eller några som har en tendens att alltid var lite snabba i munnen, låta den glappa innan hjärnan verkar tänkt färdigt. Den där killen som ofta säger något som kanske hade varit lämpligare att säga i ett mer invant sällskap, ni vet hur jag menar. Det rör sig då oftast om en visuell person.

De andra typerna ids jag inte redogöra för nu, jag tycker ni ska läsa boken själva.

Nu kanske det här låter som nåt astrologiaktigt hokuspokustrams, men så är det inte. Det här är i själva verket den för gemene man okända vetenskap, som sådana förkastliga bluffmakare som påstår sig kunna se i framtiden och tala med döda släktingar använder sig av.

För mig så trillar så många polletter ner när jag läser boken. Den förklarar varför man haft kommunikationsproblem med vissa, eller varför fröken i skolan bannade mig för att jag var lat och en drömmare. Och nu kan jag sluta döma alla dom som sprang med knövliga byxor nerstoppade i byxorna, torkade snor på tröjärmarna eller åt mackor med ojämna smörlager. De kanske inte är sinneslöa puckon, de är bara visuella, och har bråttom iväg till nya synintryck!

Om ni bara ska läsa en bok i sommar eller ert liv för den delen, gör er själv en fet tjänst och läs "Konsten att läsa tankar". Den finns som pocket och kostar som en pizza, fast den är nyttig.

Elsa: Ja, hur tar man en sån på allvar?

Anneli: Mmm, men du lär väl komma upp och hälsa på nån gång då det är bingo också?

Lilla H: Jag hoppas det var okej att jag skrev om det där här, det var ett så bra exempel.

Bäst just nu: Att analysera folk! Jag kan på rak arm säga fyra kinestetiska personer som läser den här bloggen; Elin, Lindblom, Krocket-Judas och Moar. Kända kinesteter (vet inte om det är korrekt benämning) är t.ex. Leif GW Persson, Hasse "Kvinnaböske" Andersson, förmodligen Herman Göring, och jag skulle även sätta en slant på Oprah och Elvis också.

Den ende "tonala" människan i min krets jag med säkerhet har identifierat är Fanjunkaren, med sitt ljudintresse, och sätt att tala i samma hastighet som han tänker (inte prata före hjärnan, som den visuelle) och sina gestikuleringar i höjd med mellangärdet.

Att vara försiktig med just nu: Folk tycker inte om att bli analyserade. Men till dom som gnölar säger jag bara; skaffa boken själv, och sätt igång med era egna analyser.

Sämst just nu: Hmm.... Jag är så oerhört sugen på att köpa en longboard åt mig själv i 30-års present, men... eller? Jag skulle behöva motionen, och så är dom så snygga... men så knävla dyra...