Om infiltration.
Inlägget kan nog i ärlighetens namn uppfattas som rätt äckligt, och läses som vanligt på egen risk.
Jag fick se en liten annons i en NSD (Norrländska socialdemokraten") från förra veckan, och fick en fantastiskt rolig idé. Miljöpartiet skulle ha någon slags sammankomst som skulle öppnas av själve antikrist; Peter Eriksson i egen låg person.
"ÅH! Jag ska klä ut mig och gå dit och låtsas vara miljöpartist! Kanske får jag med mig Fanjunkaren också!" var tanken som genast slog mig. Tyvärr läste jag detta den 7/11, och mötet hade redan varit den 5/11.
Men nu måste jag hålla ögonen öppna efter fler liknande tillfällen. Jag måste skaffa en outfit så jag smälter in, och bör väl således åka förbi "Myrorna" för att spana in det senaste MP-modet (det har gått i brunt, grått och urtvättat grönt sedan 70-talet). Och så blir det förstås att komplettera med en ingrodd palestinasjal för att höja trovärdigheten.
Mustaschen måste jag också försöka preppa på något sätt. Kanske med en vaniljstång eller en klick tigerbalsam, för att på så vis blockera luktsinnet. Annars fruktar jag nämligen att odören på ett sådant möte blir mig övermäktig. Svampangripna, otvättade hårbottnar, ohyresankomna dreadlocks, bussätesjuice, ohämmad transpiration, kål- och bönmage, fuktskadad vadmal, nonchalerad menstruation, glesa nördskägg med kesoflytningar i, snålrökt lågbudgetbraj, bromsspår från 90-talet och kollektivtrafik/cykelrelaterade homorrojder med havererad strangulering.
En sammankomst av sådant klientel är en veritabel orgie i allsköns stinkande lort.
Väl på mötet kan jag sedan sitta och lyssna på alla dumheter de hittar på, och liksom roas av absurditeten i allt som sägs. Jag delar ju visserligen deras åsikter i rovdjursfrågan, men de är alldeles för politiskt korrekta för att angripa huvudproblemet (rennäringen) i den frågan på ett effektivt och konstruktivt sätt. Istället sätter sig miljöpartister i en ring, tar varandras blodfattiga kallsvettiga händer och sluter ögonen. Sen sitter de där och vaggar till ett rytmiskt hummande, medan de försöker önska bort problemen.
Så har iaf jag fattat att det går till, men jag skulle vilja se det på riktigt.
Bäst just nu: Temperaturen har sjunkit en smula så slaskandet har upphört.
Sämst just nu: Inget jag direkt kan sätta fingret på.
Jag fick se en liten annons i en NSD (Norrländska socialdemokraten") från förra veckan, och fick en fantastiskt rolig idé. Miljöpartiet skulle ha någon slags sammankomst som skulle öppnas av själve antikrist; Peter Eriksson i egen låg person.
"ÅH! Jag ska klä ut mig och gå dit och låtsas vara miljöpartist! Kanske får jag med mig Fanjunkaren också!" var tanken som genast slog mig. Tyvärr läste jag detta den 7/11, och mötet hade redan varit den 5/11.
Men nu måste jag hålla ögonen öppna efter fler liknande tillfällen. Jag måste skaffa en outfit så jag smälter in, och bör väl således åka förbi "Myrorna" för att spana in det senaste MP-modet (det har gått i brunt, grått och urtvättat grönt sedan 70-talet). Och så blir det förstås att komplettera med en ingrodd palestinasjal för att höja trovärdigheten.
Mustaschen måste jag också försöka preppa på något sätt. Kanske med en vaniljstång eller en klick tigerbalsam, för att på så vis blockera luktsinnet. Annars fruktar jag nämligen att odören på ett sådant möte blir mig övermäktig. Svampangripna, otvättade hårbottnar, ohyresankomna dreadlocks, bussätesjuice, ohämmad transpiration, kål- och bönmage, fuktskadad vadmal, nonchalerad menstruation, glesa nördskägg med kesoflytningar i, snålrökt lågbudgetbraj, bromsspår från 90-talet och kollektivtrafik/cykelrelaterade homorrojder med havererad strangulering.
En sammankomst av sådant klientel är en veritabel orgie i allsköns stinkande lort.
Väl på mötet kan jag sedan sitta och lyssna på alla dumheter de hittar på, och liksom roas av absurditeten i allt som sägs. Jag delar ju visserligen deras åsikter i rovdjursfrågan, men de är alldeles för politiskt korrekta för att angripa huvudproblemet (rennäringen) i den frågan på ett effektivt och konstruktivt sätt. Istället sätter sig miljöpartister i en ring, tar varandras blodfattiga kallsvettiga händer och sluter ögonen. Sen sitter de där och vaggar till ett rytmiskt hummande, medan de försöker önska bort problemen.
Så har iaf jag fattat att det går till, men jag skulle vilja se det på riktigt.
Bäst just nu: Temperaturen har sjunkit en smula så slaskandet har upphört.
Sämst just nu: Inget jag direkt kan sätta fingret på.
Kommentarer
Postat av: Emma
Ja hon som var uppe i huset och red karln där hade bröst to die for ;) Men bruden i början, i tältet :-O
Postat av: Ingvar
Något jag inte förstår är att miljöpartiet är så jävla vänsterorienterat. För är det något som kräver pengar så är det miljöhänsyn. Men det är klart om alla blir satta på bar backe så finns det ingen som kan skita ner. Undra vem som skall påkläda sig rollen som Mao/stalin. Gudrun!?
Postat av: xrim
Öppna upp laptoppen och kolla vart kaffet har tagit vägen, behöver inte vara ett "dödligt" fel på datorskrället.
Postat av: Nolen
Jag har aldrig använt ordet strangulering som hängning innan. Nu blev jag mer komplett. Tack!
Trackback
