Reviderad gärningsmannaprofil!
Först tänkte jag därför återigen förleda alla med en absurd bluffprofilering, men om denne man nu verkligen är tillfreds med att sanningen exponeras, så ska jag inte göra er besvikna.
Men först: Bluffprofilen jag tänkte förleda er med, innan jag ändrade mig och bestämde mig för sanningen.
"Du föddes i trakterna kring Schlesvig i mitten av 70-talet, som den oäkta sonen till en av syfilis märkt bordellmadam, och din okände fader var en rörbombsterrorist ur Baader-Meinhofgrupperingen 'Kommando Florian Bremsenschtreck'. Du inträdde i ditt liv på jorden som en sätesbjudning med navelsträngen runt halsen, vilket ledde till syrebrist och i förlängningen till koncentrationsvårigheter, samt grav läspning.
Du adopterades snart bort och hamnade i utkanterna av Sundsvall, där du i mitten av 80-talet ägnade dig åt omfattande sniffningsmissbruk av gummivulkanisering och 'Karlssons klister' (du ville ju inte vara en åsna). I tonåren fastnade du på hasch, och försökte finansiera missbruket med att sälja handtrallor till äldre gentlemän i Rålambshovsparken. Ett ofördelaktigt yttre sköt dock affärsverksamheten i sank.
Efter ett mer eller mindre kaosartat liv träffade du sedan en snäll kvinna med stora modersinyinkter. Detta skedde framför scenen på Europes millenieskifteskonsert. Ni kämpar nu på i en tvåa i Sollentuna. Hon jobbar deltid i kassan på Vivo, och du jagar bus som väktare i Sundbyberg. Ni har tre söner, vilka alla verkar arta sig fint. Du är möjligen lite oroad över att den yngste leker med dockor, men säger inget om det. Er lilla familj vaktas av kamphundsblandningen 'Balder', som du köpt för en pava 'Tapio' av en harmynt finsk Zigenare i Hallonbergen."
Alltså, för att klargöra; Det mesta av det här stämmer alltså INTE!
Nu till sanningen.
Du är mellan 35 och 38 och bor längs den gröna linjen, gissningsvis i Alvik. Där har du som glad amatör sysslat lite med idrott, möjligen Basket. Ursprungligen kommer du från någon av de större städerna en bit utanför Stockholm, som Västerås eller Norrköping.
Du är singel, men har en sexårig dotter tillsammans med en kvinna som lämnade dig för några år sedan. Din dotter har en fet vädurskanin som du får passa när hon är hos modern. Ibland funderar du på att "arrangera en olycka" med den korpulenta gnagaren, men du har inte hjärta.
Du är mellanbarn med en storasyster och en lillebror, och irriteras ibland fortfarande över att dina föräldrar daltar med din något oansvarige lillebror. Du har minsann aldrig fått några favörer, och har alltid fått städa upp din skit själv (så känns det iaf). Du dricker ditt kaffe svart, är inte mycket för efterrätter men uppskattar choklad. Matmässigt är du i övrigt ingen vidare konnässör. I bästa fall kan du se skillnad på en ryggbiff och en Entrecôte.
Du tycker rätt bra om Tarantinofilmer, men av dessa så uppskattar du "Death Proof" minst.
Vad du jobbar med är svårt att säga. Jag tror mig kunna utesluta säljare, för du verkar aningen för sansad och sympatisk för detta.
Jag skulle dock kanske vilja säga att du jobbar på Räddningsverket eller någon annan liknande institution (Polisen, Försvaret, Kustbevakningen, eller ev. ambulans). Där kan du känna god social trygghet och att du gör någon slags nytta, utan att behöva stressa eller vara en streber. Jobbet tillåter även att du kan ta med din och dotterns gula Labrador ibland, så den slipper vara ensam på dagarna.
För dig saknar bilar någon annan uppgift än att tjäna som fortskaffningsmedel, och du är mest intresserad av att kunna ta dig från punkt A till punkt B. Du har därför mest räknat på lastförmåga, driftsekonomi och säkerhet när du köpte bil, varför du troligen kör en Volvo V40 eller någon japansk familjebil, som t.ex. en Toyota kombi. Eller så har ditt ointresse för bilar möjligenresulterat att någon försäljare lyckats pracka på dig en fransk bil. Dennas kvalitetsbrister stärker nu din uppfattning om att bilar mest är ett nödvändigt ont.
Tadaa!
Kommentarsresponsen får vänta tills nästa inlägg, för nu måste jag försöka somna om.
Bäst just nu: Min blixtrande slutledningsförmåga!
Sämst just nu: Att vakna hux flux miss i nassen.
Hade ju tänkt komma med den korrekta profilen vilket utifrån den första hade varit rätt roligt. Men dina två nya tog ju liten udden av detta och jag struntar i det. Måste dock starkt protestera mot de två kränkande påståendena att jag dels skulle jobba i den offentliga sektorn dels skulle befatta mig med nånting av franskt ursprung.
Sedan måste jag säga att du verkligen är starkt fixerad av att man alltid blir lämnad eller bedragen som man. Kan tyda på ett gäng svåra egna upplevelser. Möjligen har du redogjort för detta här på bloggen, men jag har i så fall missat det.
De tre tragiska beskrivningarna av mitt liv har dock gett mig en starkt positiv känsla över hur jag verkligen har det. Som tack för detta kan du få ett "livstips":
Skaffa barn snabbast möjligt, det är visserligen ett helvete att ta hand om dem, oroa sig för deras välmående etc. Men belöningen kommer i form av barnbarn. Att komma upp i den tragiska ålderdomen o inte ha familj att bry sig om kan inte vara roligt. Har ett par riktigt tragiska barndomskamrater som skrattade åt mig och mina blöjbyten och trodde de hade gjort smarta val i livet.
You go, Stockholmare!
