Higge Erövraren

Det är med stor förtröstan jag nu komponerar följande inlägg. Jag är nämligen mitt uppe i en självmedicinering. I förmiddags kände jag av något som verkade vara en annalkande förkylning. Nå, ingen fara tänkte jag, svininfluensan har jag ju redan haft. Det trodde jag iaf. Men för några timmar sedan förvärrades läget, och det började hugga i lungorna. Någon timme senare gjorde det riktigt ont, alltså “vika sig som en märla”-ont.

I bakisfacket på min partyportfölj fanns två alvedon. Så de tog jag. Därefter släppte den värsta värken. Sedan kom jag ihåg att man konstaterat att svininfluensaviruset är väldigt spritkänsligt.

Då kanske det inte var så jävla smart av herr Grisvirus att hoppa på en elak jävel, som senast igår frågade sig vad han skulle ta sig till med den liter hemkört som nästan glömts bort i en dunkel vrå av köket. “Nu dricker jag mig redlös till tonerna av Hank Williams JR och skriver ett skojigt inlägg under tiden!” tänkte jag glatt efter en mjukstart på två stora kaffegroggar med Teichenné och grädde.

“Alvedon och alkohol, ajaj, det blir leversvikt med asocialt beteende och allehanda norska tendenser som följd” kanske ni säger då. Men så är ingalunda fallet. Jag blandade nämligen aldrig alvedon och folkisar i mitt drickandes barndom. Så jag har räknat lite på det där, och kommit fram till att jag ligger rätt mycket plus på leversidan!

Så nu sitter jag här och dricker en mycket kraftfull egenkomponerad dekokt på kanel, anis, ingefära, honung, Teichenné och lokalproducerat brännvin! “AAH! Den river!”

Jag blir full, frisk OCH det är kalas i min mun! Sämre kunde man ha det! HAHA! Ibland är det som om min slughet inte känner några gränser.

Vidare!

Den mystiska signaturen “Älsah” efterlyser i kommentarerna en vidare förklaring på något jag nyligen låtit undslippa mig på facebook, nämligen det faktum att jag är tämligen svag för en viss typ av luktorgan, då dessa återfinns applicerade på en individ av det motsatta könet; Jag är attraherad av brudar med stora näsor. Eller egentligen rätt mycket av själva näsan som ett objekt, ungefär som en sund 13-årig grabb är intresserad av bröst.

Uj! Det kändes lite märkligt att erkänna. Kanske började det med “Blossom” som var söt på något märkligt sätt jag inte kunde förklara då. Dessvärre har hon åldrats på ett sätt som en stor näsa inte kan rädda.

Eller kanske började det ännu tidigare med den där adopterade tjejen i grannbyn, som var så väldigt söt och som hade en rätt stor näsa.

Men det är väl ingen stor affär, så märkligt är det inte! Jag hörde om en snubbe en gång, och det bästa han visste var att bli runkad med Lovikkavantar. Någonstans känns det som om man måste dra en gräns, och fan vet om den inte går någonstans vid att besudla en nationalsymbol på det viset. Vad blir nästa steg? Sodomera sig själv med Dalahästar?

Jag tycker inte jag ska behöva känna mig som en av karaktärerna i “Ally MacBeal” som gick igång på gäddhäng eller vad fan det nu var. Man måste våga uppskatta det som sticker utanför normerna!

Så för att utveckla mitt tidigare inlägg om Sophia Coppola så är det kanske inte så oförklarligt att jag finner henne så mumsig. Hon har ju trots allt berikats med en synnerligen formidabel jubelnäsa.


AAH! Ner i Fritzl-säcken Sophia! ICH WOHLEN DEINE NASE BESCHNüTTEN UNT BESCHMüTSEN MIT DEN PFLüGELSCHMECK UNT LEBERPASTETE (Saker brukar genomföras snabbare om kommandona skriks ut på tyska)!

Det enda negativa med hela saken är att de som går runt och innehar dessa förträffliga näsor inte är särskilt talrika. De borde ha ett forum så man kunde hitta rätt på dom enklare.

Ingvar: Om jag känner dig rätt kommer det en del pink lite då och då oberoende av skratt!

Älsah: Har du fått klarhet i ämnet?

Bäst just nu: Att lyssna på Gasolin i slutskedet av sin berusning.

Sämst just: Om jag skulle råka kolavippa i fyllesömnen. Vem ska då ta hand om disken?