Higge Erövraren

ARGH! Inspirationen kommer så sällan till mig nu. Jag ser mig om i lägenheten, famlande efter ett bloggämne. Inget står dock att finna.

Återstår bara att redogöra lite om vad som händer i vardagen. Fussballbordet åker ut, det ska säljas på blocket. På dess plats vill jag ha nåt annat. För att inte underhållningsfaktorn ska haverera då bordet åker, får en sån där elektronisk darttavla hängas upp istället. Mindre skrymmande.

Dessutom har det på senare tid visat sig att jag behöver mer pilkastarövning, då jag nu tenderar att förlora mot de mest osannolika av motspelare!

Illa!

I Boden ska man snart öppna en ny Galleria. "Köpmännen" i Boden hoppas plocka kunder från Luleå. Hahaha. Kanske kan de i bästa fall locka nåt enstaka hjon som ändå inte har råd att köpa bensinen som krävs för att köra till Luleå, att komma förbi och ta en kopp kaffe. Men mycket mer ska de inte hoppas på. En bodensare stod i teve i morse och sa att gallerian blivit försenad, för när man satte igång och bygga så blev det plötsligt lågkonjunktur. När fan har dom någonsin haft högkonjunktur i Boden?

Samhället Boden diar på försvarsmakten, likt en skrumpnande fästing hopplöst snaskar på en uthorad och skabbdöende schakalhynda. Ska de klara sig i framtiden får de nog fan gräva upp mer lukrativa sätt att sko sig på än bilstölder och äventyrsbad. Hoho...

Nu blev detta nog så regionalt. För att centralisera (ur ett nationellt perspektiv) inläggets natur, så kan jag vidare förtälja att jag i november ämnar göra en av mina ganska sällsynta resor till vår Kongl. hufvudstad. Ni vet; stället med rikets högsta koncentration av vuxna män utan körkort, hehe...

"Business or pleasure" kanske ni tänker då? Nå, lite av varje. Jag behöver handla kläder, och har hört talas om en lämplig plats för sådant; "Barkarby Outlet". Där ska visst finnas alltifrån BB-kalsingar till Vagabondpjuck till kraftigt reducerade priser. Dessutom fyller Olefin ett kvarts sekel då, så det blir väl att fira en smula.

En fördel med storstäderna: En sketen öl kostar inte 55 spänn på krogen.

Det ska dock erkännas att jag alltid känner mig en smula obekväm i Stockholm. Ingen har ett normalt jobb, alla är "art directors", "management supervisors", "webmasters" eller mediakonsulter. Vad fan diskuterar man med såna?

Dessutom får man liksom en känsla av att vara i vägen, samtidigt som upplevelsen är lite som att betrakta en annan art . I Stockholm springer man för att inte missa ett t-banetåg, fast det går ett nytt bara några minuter senare. Jag förnedrar mig aldrig med att springa efter en buss, även om nästa inte går förrän 20 minuter senare.

Nu tänkte jag vara där från torsdag 26/11 till måndag 30/11. Två halva och tre heldagar; det borde vara tillräckligt för att jag med min kackerlackslika anpassningsförmåga ska adaptera till samhällsklimatet.

Moar: Om jag har rensat öronen med tops hela livet utan några tillbud, varför skulle jag då plötsligt nu imbecilla till det hela och vålda in topsarna för långt? Det är inte ens realistiskt. "Armbågen"? "Hej vaxpropp"

Sarah: Jaha. Det hade säkert smakat i bakfyllan, men nu får jag aldrig veta. 

Senast inlagda ord i T9: "Snopptvätterskorna" (ang. de där som tvättar "den kungliga penisen" i "En prins i New York" med Eddie Murphy)

Bäst just nu: Varmkorv! Det känns gott att vara "back to basic".

Sämst just nu: "Vi takker for din reisebestilling hos Norwegian!" Historien kommer kanske döma mig som en lortig hycklare, men många stora mäns principer ligger offrade på ändamålets altare, och innan mina dagar är räknade så kommer jag att ha kostat den norska imperialismen mer än jag tillfört den. Det svär jag på!